<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102</id><updated>2012-02-16T15:14:22.795Z</updated><category term='childhood'/><category term='jm aziz'/><category term='pager'/><category term='bintang rtm'/><category term='dorm mawar'/><category term='rumah biru'/><category term='roti naik'/><category term='bonda'/><category term='sekolah tuanku abdul rahman'/><category term='army truck'/><category term='theatre'/><category term='debate'/><category term='shivering'/><category term='train'/><category term='taman cempaka'/><category term='big spender'/><category term='theatrical'/><category term='entities'/><category term='bapa tiri'/><category term='Penang'/><category term='hairy'/><category term='needy'/><category term='developer'/><category term='rumah sewa'/><category term='mother'/><category term='beauty and the beast'/><category term='Saujana'/><category term='army camp'/><category term='christmas 2004'/><category term='michael jackson'/><category term='tok andak'/><category term='hutan bandar'/><category term='desasiswa cahaya'/><category term='kamelia'/><category term='demam panas'/><category term='alleycats'/><category term='ipoh'/><category term='ilmu alternatif'/><category term='rojak gendong'/><category term='ragbi'/><category term='hostel'/><category term='dapur gas'/><category term='ayat kursi'/><category term='roti canai'/><category term='sekolah tamil'/><category term='rain'/><category term='desa e'/><category term='phantom of the opera'/><category term='kasut tongkang'/><category term='hantu ragbi'/><category term='view-master'/><category term='peephole'/><category term='mother`s day'/><category term='tok mak'/><category term='property department'/><category term='discomania'/><category term='paranormal'/><category term='gentleman'/><category term='love'/><category term='rotu usm'/><category term='sekolah menengah aminuddin baki johor bahru'/><category term='maintenance crew'/><category term='tokong cina'/><category term='teres'/><category term='flight'/><category term='desasiswa c'/><category term='chargeman'/><category term='stesen bas'/><category term='kubur cina'/><category term='flood-gate'/><category term='acer aspire'/><category term='sick room'/><category term='noordin hassan'/><category term='it'/><category term='eerie'/><category term='cobratasha'/><category term='teknologi maklumat'/><category term='chambermaid'/><category term='charity'/><category term='sawan'/><category term='lights off'/><category term='matchbox'/><category term='meracau'/><category term='maintenance'/><category term='fesyen'/><category term='tsunami'/><category term='outing'/><category term='desa c'/><category term='serangan jantung'/><category term='exam'/><category term='chain smoker'/><category term='ebiet'/><category term='ilmu panduan hidup'/><category term='sudirman haji arshad'/><category term='desasiswa'/><category term='komputer'/><category term='singki'/><category term='periuk belanga'/><category term='headboy'/><category term='sweet charity'/><category term='repairs'/><category term='bapa angkat'/><category term='daddy'/><category term='corridor'/><category term='bahas'/><category term='balai bomba larkin'/><category term='matrikulasi usm'/><category term='ramli sarip'/><category term='m nasir'/><category term='lesson in love'/><category term='ensaiklopedia'/><category term='firma arkitek'/><category term='ringing'/><category term='sliding door'/><category term='salam terakhir'/><category term='duit raya'/><category term='alien voice'/><category term='lempeng pisang'/><category term='mystery call'/><category term='pc'/><category term='frightened'/><category term='berlengging'/><category term='black'/><category term='hotel'/><category term='lelaki sejati'/><category term='study room'/><category term='committed suicide'/><category term='floodgate'/><category term='matrik star'/><category term='mak'/><category term='gula-gula'/><category term='john travolta'/><category term='seruling bambu'/><category term='canggung mendonan'/><category term='almari dapur'/><category term='johor bahru'/><category term='mum'/><category term='encounter'/><category term='desasiswa permai'/><category term='teh susu'/><category term='sofea jane'/><category term='makanan'/><category term='rotu'/><category term='bee gees'/><category term='cokelat'/><category term='universiti sains malaysia'/><category term='father'/><category term='hotel room'/><category term='maktab perguruan mohd khalid'/><category term='nenek'/><category term='security'/><category term='kucing'/><category term='mersing'/><category term='dream'/><category term='konsert m nasir'/><category term='desa permai'/><category term='penyu menangis'/><category term='sabun'/><category term='building'/><category term='coach'/><category term='ayat qursi'/><category term='kuil hindu'/><category term='sekolah cina'/><category term='star ipoh'/><category term='celik it'/><category term='craven a'/><category term='building manager'/><category term='cat'/><category term='pet'/><category term='fathers day'/><category term='matrikulasi star'/><category term='desa cahaya'/><category term='terseliuh kaki'/><category term='fly'/><category term='usm'/><category term='sudirman'/><category term='contracts'/><category term='sony vaio pink'/><category term='sick bay'/><category term='tarom'/><category term='earthquake'/><category term='villa putera'/><category term='sumpah semerah padi'/><category term='personal computer'/><category term='Johor'/><category term='buntat harimau'/><category term='camellia'/><category term='riverdance'/><category term='courts mammoth'/><category term='check-in'/><category term='lelaki budiman'/><category term='building maintenance'/><category term='sudir'/><category term='orphans'/><category term='patient'/><category term='prayer'/><category term='telephone'/><category term='acar buah'/><category term='battleground'/><category term='sab'/><category term='anak-anak kita'/><category term='kota tinggi'/><category term='scared'/><category term='ayatul qursi'/><category term='habsah hassan'/><category term='security guard'/><category term='cheer songs'/><category term='star'/><category term='ghost'/><category term='perbendaharaan johor'/><category term='trolley'/><category term='ebiet g ade'/><category term='anu'/><category term='indian ocean'/><category term='housekeeping'/><category term='government quarters'/><category term='hotdog'/><category term='aceh'/><category term='mikaeel'/><category term='prep'/><category term='word processor'/><category term='wp'/><category term='saturday night fever'/><category term='cheerleader'/><category term='kolah'/><title type='text'>Fragmentation of the heart..</title><subtitle type='html'>true experiences..fragments of my life..

&lt;p&gt;Disclaimer : Read with an open mind and clear heart. Do not make any assumptions, and dont jump to conclusions..&lt;/p&gt;</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://farasfragment.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>29</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-7835257131027441538</id><published>2011-11-09T17:35:00.003Z</published><updated>2011-11-09T18:18:19.258Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='exam'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='matrik star'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ragbi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='debate'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cheerleader'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cheer songs'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bahas'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='prep'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='hantu ragbi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='lesson in love'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cobratasha'/><title type='text'>Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan - Bahagian IV (Akhir)</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-nB5HFNvmt8g/TressRAuuqI/AAAAAAAAAdw/oOwQ4CyvWL0/s1600/starfront.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="194" width="259" src="http://1.bp.blogspot.com/-nB5HFNvmt8g/TressRAuuqI/AAAAAAAAAdw/oOwQ4CyvWL0/s320/starfront.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Secara keseluruhan, kehidupan di STAR selama setahun mulai pertengahan 1981 hingga pertengahan 1982, amatlah menggembirakan dan banyak membawa impak positif dalam kehidupanku. Bayangkan betapa bertuahnya mereka yang tinggal dan belajar di situ sejak tingkatan satu hingga tingkatan lima, andai tidak digunakan segala apa yang disediakan dan mengambil setiap peluang yang terbentang, memang rugi sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Wayang Free&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebulan sekali, kami akan dihidangkan dengan wayang percuma yang ditayangkan di dewan sekolah, di malam hari. Jika hari wayang percuma, tidak payah ke prep malamlah jawabnya. Selalunya kami para pelajar perempuan ditempatkan di belakang sekali. Para pelajar lelaki di hadapan pula sentiasa membuat bising semasa menonton, banyak betul extra sound effects. Bayangkan kalau kami pelajar perempuan ditempatkan di hadapan, porak peranda dunia. Aku tidak dapat mengingati satupun tajuk filem yang pernah ditayangkan di STAR, sebab selalunya tidak kuhiraukan sangat filem yang ditayangkan, lebih baik berbual dengan rakan-rakan perempuan ataupun setidak-tidaknya duduk diam dan berangan. Haa..kalau filem yang ditonton bersama Lan di panggung wayang ketika kami outing tentulah aku ingat, antaranya The Gods Must Be Crazy (1980) dan Clash of the Titans (1981). Eh! Baru kuperasan, semuanya cerita gila-gila dan fantasi..ngapain kau Lan? hahaha..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;table border="1" width="150"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-HH45QiEe-OU/TrelEzuGnVI/AAAAAAAAAdQ/MN7oF3-0koA/s1600/starwayang2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="128" src="http://3.bp.blogspot.com/-HH45QiEe-OU/TrelEzuGnVI/AAAAAAAAAdQ/MN7oF3-0koA/s200/starwayang2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-W13ZWX0Mp3o/TrelE0w2YII/AAAAAAAAAdA/-OsXEfohrXc/s1600/starwayang.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="149" src="http://3.bp.blogspot.com/-W13ZWX0Mp3o/TrelE0w2YII/AAAAAAAAAdA/-OsXEfohrXc/s200/starwayang.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Debate&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di STAR juga buat pertama kalinya aku terpaksa menyertai bahas dalam Bahasa Inggeris. Bukan hendak dan berminat sangat tapi kerna terpaksa. Bayangkan setiap pelajar dalam kelas kami diwajibkan menyertai perbahasan, tiga orang setiap kumpulan, dan kesemua pelajar dalam kelas dimestikan berbahas satu round. Adoi mak..sudahlah dalam Bahasa Inggeris, kena pulak bercakap di depan orang ramai, mengeluarkan fakta-fakta dan menepis hujah-hujah pihak lawan. Oh cukuplah hanya sekali! Tetapi yang sekali itu rupa-rupanya tidak berhenti di situ sahaja, kemudian apabila di kursus ijazah di USM, aku dan teman sekursus seringkali diperlukan membuat presentation setiap minggu bagi menerangkan projek-projek studio yang kami kendalikan. Seterusnya apabila berkecimpung di alam pekerjaan, lagi banyak presentation dan debate yang perlu dilalui, dan semua ini memerlukan skil komunikasi, presentation, influencing dan convincing yang jitu. Jadi adik-adik dan anak-anak semua, yang masih di alam persekolahan dan pembelajaran, jangan sia-siakan setiap peluang yang diberikan kepada anda, cikgu suruh bukan suka-suka ya, ada guna di kemudian hari semuanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-7toRwipQt8c/Tre3TTd6_rI/AAAAAAAAAeY/Dt09VaNVA2A/s1600/stardebate.bmp" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-7toRwipQt8c/Tre3TTd6_rI/AAAAAAAAAeY/Dt09VaNVA2A/s320/stardebate.bmp" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;center&gt;&lt;font size="1"&gt;&lt;a HREF="http://thestar.com.my/education/story.asp?file=/2011/7/24/education/9125099&amp;sec=education"&gt;Finals of the 38th Prime Minister’s Debate Trophy 2011 - Sekolah Tuanku Abdul Rahman (Star), Ipoh clinched the trophy in the Bahasa Melayu category.&lt;/A&gt;&lt;/font&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Ragbi&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Y6ZNvW5ac-o/TreuQJYKJQI/AAAAAAAAAeA/3MpbtGeA1qo/s1600/starstaripohfb2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-Y6ZNvW5ac-o/TreuQJYKJQI/AAAAAAAAAeA/3MpbtGeA1qo/s320/starstaripohfb2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;center&gt;&lt;font size="1"&gt;Kredit Foto : STAR Ipoh FB&lt;/font&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Banyak juga perkara yang tidak pernah kulakukan sebelum masuk ke STAR, terpaksa dilakukan apabila di sana. Misalnya perlu menonton perlawanan ragbi. Bayangkan dahulunya semasa di sekolah menengah kami hanya didedahkan dengan sukan bolasepak, takraw, basketball, netball, volleyball, baseball dan hoki.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-_IDEg83zTXM/Treu_51YzqI/AAAAAAAAAeM/L9HsYFwNebQ/s1600/star6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="194" width="259" src="http://1.bp.blogspot.com/-_IDEg83zTXM/Treu_51YzqI/AAAAAAAAAeM/L9HsYFwNebQ/s320/star6.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;center&gt;&lt;font size="1"&gt;Bas yang selalu kami naiki untuk pergi menyokong pasukan Cobratasha.&lt;/font&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Tetapi apabila di STAR, kami kena tengok ragbilah pulak, siap kena jadi pasukan sorak lagi. Bermacam jenis lagu untuk cheering squad diajarkan kepada kami pelajar perempuan. Lepas itu, kami akan dibawa dengan bas sekolah ke mana ada perlawanan ragbi yang disertai oleh pasukan STAR. Ada pulak cheerleadernya yang mengepalai sorakan yang perlu kami lakukan. Mula-mula malu dan rasa pelik. Tetapi lama-kelamaan, rasa seronok menjelang tiba dan semangat cintakan pasukan ragbi sekolah pun mula bersemi. Kami jadi penuh perasaan memberi sokongan, dan apabila kami mula memahami cara permainan ragbi, kami pun mula meminatinya. Pasukan ragbi STAR menggunakan nama &lt;b&gt;Cobratasha&lt;/b&gt;. Di antara lagu-lagu sorakan /cheer songs boleh didapati di sini &lt;a HREF="http://resdong.tripod.com/cheer.htm"&gt;Cobra Tasha, Cobra Tasha, Sinar, Sinar, STAR, hoii !!&lt;/A&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari pemerhatianku selama setahun di STAR, musuh tradisi STAR yang menjadi persaingan sihat dan sengit dalam apa jua bidang terutamanya pencapaian, ragbi dan perbahasan adalah MCKK. Untuk maklumat lanjut tentang STAR dan pencapaian mereka boleh layari laman berikut ini. &lt;a HREF="http://starcemerlang.blogspot.com/2010/07/star-juara-ragbi-kebangsaan.html"&gt;Blog Cikgu STAR&lt;/A&gt; dan &lt;a HREF="http://en.wikipedia.org/wiki/Sekolah_Tuanku_Abdul_Rahman"&gt;Wiki STAR&lt;/A&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas keluar dari STAR aku terus sahaja pandai appreciate permainan ragbi. Kini aku, Zuhaidar`Ain (peminat tegar All Blacks) dan keluarga sedang merancang untuk pergi menonton Rugby World Cup 2015 yang dijadualkan berlansung di United Kingdom dari 4 September hingga 17 Oktober 2015. Hokay..ingat tu Zu. Ayuh kita kumpul duit dari sekarang! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-84kVJ1hulOI/Trese0spYEI/AAAAAAAAAdk/p9pWOG9mHJI/s1600/starallblacks.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="167" width="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-84kVJ1hulOI/Trese0spYEI/AAAAAAAAAdk/p9pWOG9mHJI/s320/starallblacks.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;center&gt;&lt;font size="1"&gt;All Blacks&lt;/font&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Hantu Ragbi&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cerita pasal ragbi di STAR ini, teringat pulak pada satu cerita seram yang ada kaitan dengan permainan ragbi. Tidak kutahu betul atau tidak. Mungkin sekadar urban legend. Katanya, kalau kita merentas padang di STAR, di malam hari, kalau nasib tidak baik, ada orang langgar, seolah-olah macam ada orang main ragbi di dalam kepekatan malam. Kalau hendak selamat, jangan lalu padang, lalulah ikut jalan koridor, iaitu jauh sedikit. Satu lagi ada yang cerita, kononnya bilik seorang guru warden pernah diketuk di tengah-tengah malam, dan apabila dia membuka pintu ada pelajar meminta segelas air, tetapi amat mengerikan kerna muka dia kelihatan pecah-pecah. Alamak..seramnya. Kononnya, ada seorang pelajar yang menjadi pemain ragbi, telah meninggal dunia di padang STAR suatu ketika dahulu. Hmm..entahlah, mungkin budak-budak STAR sengaja cerita untuk menakutkan kami pelajar perempuan atau mungkin juga ada kebenarannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Sukan Sekolah&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-bOhlMthnTmE/Tre5Ck79QzI/AAAAAAAAAek/ixYzb27OK60/s1600/starsports.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="320" width="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-bOhlMthnTmE/Tre5Ck79QzI/AAAAAAAAAek/ixYzb27OK60/s320/starsports.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Kebetulan semasa tahun aku memasuki STAR, mereka mengadakan Kejohanan Olahraga ke 25, dengan agak meriah jugak. Aku sekadar jadi penonton dan penyorak. Sempat jugaklah melihat bagaimana Din Kuda, Khalis dan Lan berlari. Mereka bertiga ini agak jadi tumpuan pelajar perempuan mungkin kerana mereka ini ketiga-tiganya putih melepak dan tinggi belaka orangnya. Mana yang hitam manis itu jangan pula jauh hati, hitam itu menawan dan seksi okay! Din Kuda kalau lari memang macam kuda pun, bukan saja-saja orang bagi dia gelaran itu. Masih kuingat lagi, semasa aku dan beberapa pelajar perempuan duduk di atas rumput di tepi padang ketika acara lumba lari, Ann sibuk menyuruhku melihat Din berlari. "Tengok tu Fara, Din lari..memang macam kuda!" Aku perasan jugak yang Din lari siap dengan kepala dia sekali terhangguk-hangguk. Ish..dia memang ada stail tersendirilah! Lepastu nanti, muka dia mesti merah padam. Haa..itulah Din Kuda. Kalau Lan pulak yang lari, rasa jantungku bagai nak gugur. Bila Khalis lari, kami risau, sebab masa itu, Khalis kurus sekeping, macam melayang-layang dia lari, tapi langkah dia memang panjang. Jauh perjalanan Khalis sekarang, dan dah jadi macholah pulak. Begitu jugak dengan Din yang sudah jadi Resident Architect dan Lan yang sudah bergelar Profesor Madya, dan begitu passionate dengan kerjanya. "Fara, I just want to teach." kata Lan dalam satu perjumpaan dengannya setelah 28 tahun berlalu. Syukur Alhamdulillah. I`m so happy for you guys!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cerita lain tentang sukan di STAR memang aku tidak ingat langsung, kecuali kisah tiga budak handsome masuk lumba lari ini, dan kisah tengok ragbi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Exam&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aah..cerita pasal exam ini yang kurang best. Kami para pelajar Matrik kebanyakannya tension. Berbeza dengan budak-budak STAR, mana yang ambil SPM misalnya, dia orang kebanyakannya relax sahaja, sebab kelulusan dia orang selalunya seratus-peratus dan kesemuanya hampir pasti akan ke luar negara. Beruntung sungguh mereka kan. Tapi mereka rajin, bila masa prep selalu nampak mereka study, terutamanya apabila dekat hendak exam, di luar waktu prep pun mereka study. Kami pelajar Matrik pada masa itu, ada jugak terfikir, kalau keputusan kami kurang baik, dapatkah kami meneruskan ke Matrik II dan seterusnya ke kursus ijazah? Ish..ngeri jugak bila perkara tersebut melintas di benak fikiran. Tidak mengapalah. Usaha tangga kejayaan. Cinta tiang rumahtangga? Cukup ke?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Lesson in Love 101&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila tension menjelang exam semakin ke kemuncaknya, jiwa-jiwa yang parah bercinta menjadi kian rapuh. Al-kisahnya begini. Semasa aku pulang bercuti semester di kampung, Lan sering menghantar surat cinta. Surat-suratnya tebal-tebal belaka, dan kerap pula. Abahku jadi gusar, dan mula bertanya, siapa, mengapa, dan apa perlu aku menjalin hubungan cinta. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tak, Abah. Kawan aje. Dont worry, orang akan focus pada study. Tak akan main-main, takut nanti apa-apa kena buang USM, taknak." &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Padahal dalam hati, aduhai kalau aku diajak Lan kawin lari, mahu sahaja kuturut rasanya. I was so fragile, luckily he was rational enough not to do that. Tapi itu dalam hati. Dalam otak lain pulak fikirnya. Aku mula memikirkan apa akan jadi kalau aku turut kata hati, dan gagal meneruskan pengajian, sama ada sengaja atau tidak sengaja? Oh that will never happen, education is everything to me. I want to be able to have my own financial independence later on. Aku pulang semula ke STAR selepas cuti semester dengan hati yang berbelah-bagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku cuba bagi tahu Lan, "Lan, I think we better cool-off  la. SPM dah dekat. You better concentrate. I risau ni, kalau apa-apa jadi, nanti kalau you tak dapat pegi oversea macam mana?" &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia kata, "No way, that is not gonna happen. Please, you nak tengok lelaki menangis ke?" &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam hatiku, "Ya Allah! Kepala hotak aku dah macam nak pecah ni. Kenapalah kau tak faham! Aku risaukan exam aku, aku risau bapak aku dah mula curiga dengan aku, aku risau takut kau tak score, aku risau pasal aku sayang sangat kat kau, aku risau, risau, risaulah!!" &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Last-last, "Okaylah, jom, weekends ni kita keluar eh." &lt;br /&gt;(Tak sanggup aku tengok lelaki menangis.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;......................................................... &lt;br /&gt;Lesson #1 : Jangan mudah terpedaya dengan ayat power lelaki. Takda mananya dia nak nangis. Kalau nangis pun, crocodile tears kot. Pi rahh..&lt;br /&gt;.........................................................&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami tidak jadi break. Bila masuk study week untuk persediaan menghadapi peperiksaan, kami jarang berjumpa, masing-masing sibuk hendak exam. Lan lagilah, SPM menjelang tiba. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba-tiba, datang seorang pengawas perempuan menghulurkan surat, "Fara, nah Roslan punya surat. Nanti tolong bagi kat dia. I tak jumpa dia." &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ermm..okay. I try." Aku agak keberatan untuk menerima tugas itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Fara, surat tu dah memang terbukak sikit tau.."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah kubelek, eh memang dah terbuka pun. Simpan dulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hati mula tertanya-tanya, surat dari Kelantan. Hmmm..siapa eh. Setahuku, Lan tiada saudara-mara di sana. OK, buka sahaja, lagipun memang sudah terbuka. OH OH OH! It was from a girl! Nama yang agak terkenal, seorang atlit dari pantai timur. Menggigil tanganku, kerling sekali imbas sahaja sudah kufaham si gadis ada menaruh hati pada arjunaku. Eh eh..dari gaya penulisan seolah-olah sudah mesra, pernah berjumpa, ada berhubungan dan saling merindui. WHAT THE HELL? So all this while, what was he doing with me? Playing games? Huh?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;........................................................... &lt;br /&gt;Lesson #2 : Jangan percaya 100%. Simpan 25% untuk diri sendiri. Ada faham..&lt;br /&gt;............................................................&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Okay. Tulis surat, enclosed surat durjana itu sekali, panggil adik form one dari blok sebelah, suruh hantar pada Lan. Hambik kau. I want BREAK. Petang itu jugak dapat surat balasan, biasa..tebal giler. Merayu-rayu tidak mahu break. Explain macam nak giler pasal perempuan durjana itu. Menyampahnya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Fara, if you leave me, I promise, I will never ever marry anyone else, until you are married. I will wait for you.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;............................................................ &lt;br /&gt;Lesson #3 : Janganlah termakan dengan janji-janji yang sebegini, atau yang sespesis dengannya. Takda maknanya. Mereka nak trap je, jangan nak feeling sesangat ya dik non..&lt;br /&gt;.............................................................&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmm..tergugat hatiku yang lembik, bukan macam kerak nasi lagi, dah macam bubur (masa tu lah.) Kesiannya sayang aku ni. Okaylah, tulis surat lagi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“I apologise, I am so sorry for my outburst. You are FORGIVEN, I am willing to accept you back.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Hancurlah jiwa lu Fara oii..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Hey! Cinta pertama hokay..jangan nak mengata, lu ada? Kalau takda, lu diam-diam sana haa..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.............................................................&lt;br /&gt;Lesson #4 : Jangan berpatah-balik setelah membuat apa-apa keputusan. Fikir betul-betul sebelum membuatnya, kemudian stick to it..&lt;br /&gt;..............................................................&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dapat surat balasan lagi. Tak berapa nak tebal. Dia pulak nak BREAK. Katanya di Subang Jaya, ramai lagi perempuan yang lebih cun dan lebih glamor daripadaku. OHH..rupanya merayu tidak ikhlas, sekadar biar dia yang dumped aku, jangan aku dump dia. Well, WHATEVER! I will take this as a challenge. Lembut-lembut dan sabar-sabar aku pun, once I have made a decision, I will never look back, not even to turn a lil bit. NO, that is so not me. I will MOVE. FORWARD.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.......................................................&lt;br /&gt;Lesson #5 : Jangan berputus asa. Ramai lagi orang dalam dunia ini. Memang tidak sama atau serupa dengan yang satu itu. Apa hendak diherankan, mungkin yang lain lebih baik lagi. Be positive always..&lt;br /&gt;.......................................................&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah berakhirnya Cinta Pertamaku. Saki-baki semester akhir di STAR, kupenuhi dengan menumpukan sepenuh perhatian pada pelajaran. Ada aku kesah (kata orang sekaranglah), surat cinta Lan takda, Shikin dan Saliah selalu hantar surat padaku. Lagi tebal giler dan macam-macam cerita, siap dengan gambar-gambar lagi. Terima kasih, koranglah sahabat aku sampai bila-bila, walaupun kadang-kadang angin twisterku bertiup kencang, lalu sebentar sahaja sebenarnya, sikit..sikit aje tau..tapi aku sayang korang sangat-sangat. Semoga persahabatan kita kekal hingga akhir hayat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini, dengan Lan pun, aku tidak marah langsung. Malahan rasa kelakarlah pulak. Lan, (I know you are reading this), terima kasihlah kerana beri I pengalaman indah itu, termasuk peristiwa putus cinta ala-ala Nightmare on Elm Street tersebut. Frust giler tau! Tapi itu semualah yang buat I tahu macamana nak survive menempuh kehidupan yang penuh dengan buaya tembaga, buaya darat, biawak hidup, dan pelbagai lagi spesis-spesis kurang bermakna, tidak kira jantan atau betina.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekian. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lesson in Love, and Life..bersambung di episod seterusnya, &lt;br /&gt;USM dalam Genggaman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-NpwAbmhp6f0/Tre5CqzJcEI/AAAAAAAAAes/qwP2YuMK84g/s1600/star8182.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="78" width="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-NpwAbmhp6f0/Tre5CqzJcEI/AAAAAAAAAes/qwP2YuMK84g/s320/star8182.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;center&gt;&lt;font size="1"&gt;Kredit Foto : Pishal&lt;/font&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;font size="1"&gt;Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan I, II, III dan IV untuk semua yang pernah merasa berpisah dengan orang tersayang dan keluarga, demi mengejar cita-cita. Tribute Khas kepada : Para Pelajar Matrikulasi I USM, Sessi 1981/82 STAR, Ipoh, Perak.&lt;/font&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-7835257131027441538?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/7835257131027441538'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/7835257131027441538'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2011/11/secara-keseluruhan-kehidupan-di-star.html' title='Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan - Bahagian IV (Akhir)'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-nB5HFNvmt8g/TressRAuuqI/AAAAAAAAAdw/oOwQ4CyvWL0/s72-c/starfront.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-803623871070649629</id><published>2011-11-01T04:13:00.002Z</published><updated>2011-11-07T10:13:54.681Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ebiet'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sweet charity'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kamelia'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ebiet g ade'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='star ipoh'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ramli sarip'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rumah biru'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='dorm mawar'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kucing'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='matrik star'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='matrikulasi star'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='camellia'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='alleycats'/><title type='text'>Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan (Bahagian III)</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-IK3vJzWWTzM/TquonnFLwHI/AAAAAAAAAcE/H1YU_mg9Q_k/s1600/starstaripohfb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-IK3vJzWWTzM/TquonnFLwHI/AAAAAAAAAcE/H1YU_mg9Q_k/s320/starstaripohfb.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;center&gt;&lt;font SIZE="1"&gt;Kredit foto : STAR Ipoh FB&lt;/FONT&gt;&lt;/CENTER&gt;&lt;br /&gt;Berbalik cerita di dorm, setiap subuh kami akan saling mengejutkan untuk solat berjemaah di dalam surau kecil di hujung dorm kami. Sebaik dikejutkan, sudah tentu bergegas ke tandas. Selepas bersolat subuh, kami biasanya terus siap berpakaian uniform sekolah dan segera ke Dewan Makan untuk bersarapan. Selepas itu masing-masing akan menuju ke kelas masing-masing dan bermulalah sesi pembelajaran untuk hari tersebut. Menyebut tentang pembelajaran, para pelajar Matrikulasi datang dari segenap pelusuk tanah air, ada yang datang dari sekolah berasrama penuh, tetapi ramai juga yang berasal dari sekolah biasa, ada yang datang dari sekolah jauh nun di daerah sana. Tetapi kebanyakannya bijak dan pintar belaka. Ada beberapa orang yang kalau dilihat pada mata kasar agak pendiam, kurang bercakap, mempunyai skil komunikasi dan Bahasa Inggeris yang agak lemah, tetapi mereka ini sebenarnya genius sungguh dalam subjek Matematik dan Fiziks misalnya. Bayangkan, kalau mereka diterapkan sekali dengan bimbingan cara komunikasi yang betul dan pengajaran Bahasa Inggeris yang mantap, rasanya pasti lebih ramai ahli cendekiawan dan bijak pandai yang berupaya menyampaikan pendapat dan mempunyai skil penyampaian atau pengajaran yang berkesan, dapat dilahirkan oleh negara kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu tengahari, kami akan terus ke Dewan Makan untuk makan tengahari dan kemudian berehat seketika di dorm, bersolat dan bersiap sedia semula untuk ke sesi prep iaitu waktu belajar sendiri yang diwajibkan. Haa..selepas waktu prep inilah kami agak lega sedikit kerana mempunyai masa terluang yang agak panjang sehingga maghrib. Biasanya kami akan segera ke Dewan Makan untuk minum petang dan bergegas balik ke dorm untuk aktiviti santai. Ada jugak yang mengambil kesempatan untuk membasuh baju. Perkhidmatan dobi ada disediakan, kalau tidak silap pengumpulan dilakukan seminggu sekali. Biasanya kami hanya menghantar cadar, selimut dan sarung bantal ke cucian dobi tersebut. Selain daripada itu kami basuh sendiri. Pernah suatu ketika semasa sesi perbincangan bersama guru penolong kanan, beliau bertanyakan jika ada apa-apa yang ingin kami suarakan tentang masalah tandas. Salah seorang dari kami bersuara, “Cikgu, kami nak basuh baju susah sikitlah Cikgu. Ruang membasuh tu sempit, sebab kami terpaksa membasuh di singki.” Jawab Encik Adnan (Pluto), “Haa? Awak nak buat apa ruang membasuh besar-besar? Awak nak membasuh ke nak bersilat? Kenapa, tangan awak macam sotong ke, melibas ke kiri ke kanan?” (Kihkihkih. Otak tak center betul la. Berkata dalam hati sahajalah. Gila ke apa hendak cakap kuat-kuat!) Tapi bila balik ke dorm, kami ulang siar dialog dan aksi Pluto itu, sambil gelak-gelak &lt;i&gt;tak hingat punya&lt;/i&gt;. Hahaha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-2zSROrODHkU/TqucwphzoWI/AAAAAAAAAaA/HrGMMtIxh3I/s1600/starpagarkayu.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-2zSROrODHkU/TqucwphzoWI/AAAAAAAAAaA/HrGMMtIxh3I/s200/starpagarkayu.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Apabila selesai membasuh baju, kami akan pergi menyidai di tingkat bawah, di hujung blok, di dalam sebuah kawasan yang dipagar kayu dan bermangga di pintu. Hmmm..hendak tahu kenapa, kerana jika tidak dipagar tempat penyidaian pakaian itu, alamat akan bergantunganlah seluar dalam, baju dalam dan kain batik kami di tiang bendera sekolah! Pernah terjadi di awal kedatangan kami ke STAR, baju dalam kami bergantungan di tiang bendera, tidak seorangpun mahu mengaku miliknya. Begitulah kenakalan budak STAR. Malahan setelah tempat penyidaian dipagar dan dimangga pun, ada kalanya, mereka berjaya juga mencuri pakaian kami. Pernah sekali, di tengah-tengah malam, setelah &lt;i&gt;lights off&lt;/i&gt;, kami terdengar budak lelaki di blok sebelah iaitu rumah biru, bersorak macam nak rak, kami pun berlari ke tingkap untuk menjengah, rupa-rupanya salah seorang daripada mereka telah dapat mengambil sehelai kain batik, lantas berlari merentas blok kami ala-ala victory run sambil mengibar-ngibarkan kain batik tersebut. Kami pun terus buat-buat tidak tahu kain itu milik siapa, dan menyambung tidur sambil gelak-gelak di dalam kelambu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apapun, tinggal bersebelahan dengan blok rumah biru agak menghiburkan jugak, kerna di situ terdapat ramai para pemuzik Band STAR. Bukan ahli band yang menjadi penghibur setelah &lt;i&gt;lights off &lt;/i&gt;pun ramai jugak. Mereka selalu mendendangkan lagu-lagu Alleycats dan Ebiet G Ade. Aduh, ada kalanya di saat mendengar bait-bait puitis, ada yang menitiskan airmata, ada yang terlena dibuai kerinduan ke kampung halaman, ada yang menjadi gelisah terus tidak boleh tidur. Tapi merekalah penghibur di saat-saat hati kami sayu pilu di malam hari yang dingin, sepi dan apabila keresahan menguliti diri. Budak-budak STAR inilah yang memperkenalkan kami dengan lagu-lagu Alleycats dan Ebiet G Ade apabila Band mereka selalu memainkannya di konsert-konsert sekolah dan juga apabila mereka membuat persembahan dengan gitar tong dalam kegelapan malam di blok masing-masing. Mungkin kalau pada masa itu sudah ada handphone macam sekarang ini, tentu mereka sibuk ber-sms, bertelefon, dan berinternet serta ber-FB di handphone kan. Pada masa itu mereka sering sahaja menyanyi beramai-ramai, syahdu sungguh. Ramai jugak di antara kami pelajar perempuan yang terpengaruh dengan citarasa muzik budak-budak STAR itu, terus mencari dan mendapatkan kaset-kaset Alleycats (Kucing, 1981) dan Alleycats 4 (1981) serta kaset-kaset Ebiet G Ade siri Camellia I dan II (1979) hingga Camellia III dan IV (1980).&lt;br /&gt;.......................................................&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Alleycats&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;br /&gt;&lt;table border="1"width="150"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-vZhc4pmMbv0/TqudVt9cFkI/AAAAAAAAAaM/LNOlFzgy5u0/s1600/alleycats4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="127" src="http://4.bp.blogspot.com/-vZhc4pmMbv0/TqudVt9cFkI/AAAAAAAAAaM/LNOlFzgy5u0/s200/alleycats4.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-igCFyh67q8E/TqudVv4MGBI/AAAAAAAAAaU/l-w4bPVmoUE/s1600/alleycatskucing.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="164" src="http://4.bp.blogspot.com/-igCFyh67q8E/TqudVv4MGBI/AAAAAAAAAaU/l-w4bPVmoUE/s200/alleycatskucing.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;font SIZE="1"&gt;Kredit: Terima kasih kepada Bin Wazir kerana mengajar cara menyusun gambar di blog.&lt;/FONT&gt;&lt;/CENTER&gt;&lt;br /&gt;Di antara lagu-lagu yang menjadi kegemaran pada ketika itu adalah seperti Andainya Aku Pergi Dulu, &lt;font color="blue"&gt;Gerimis Senja&lt;/font&gt;, Sekuntum Mawar Merah (daripada album Kucing, 1981) dan Kisah Kau dan Aku, Hingga Akhir Nanti, Seribu Bintang (daripada album Alleycats 4, 1981). Sebelum album Kucing, Alleycats telah mempunyai tiga album sebenarnya, tetapi album Kucing dan Alleycats 4 lah yang tiba-tiba melonjakkan nama mereka dan lagu-lagu daripada kedua-dua album tersebut meletup-letup. Apa tidaknya, lagu-lagu puitis di dalam album-album tersebut kebanyakannya hasil ciptaan dan penulisan M Nasir dan S Amin Shahab. Lagu yang paling popular dan meledakkan kumpulan ini ke persada industri hiburan Malaysia adalah Hingga Akhir Nanti. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi lagu kegemaranku adalah &lt;font color="blue"&gt;Gerimis Senja&lt;/font&gt;, sementara lagu kegemaran Taufiq aka Topeq (teman sematrik dari Matrik 3) adalah &lt;font color="purple"&gt;Berita Dari Rantau&lt;/font&gt;, dari album Alleycats 4 (menurut kata Topeq, sering dinyanyikannya semasa di dalam tandas..). Tentu Topeq terkenangkan kampung halamannya di Trengganu itu, ataukah ada seseorang yang ditinggalkannya di sana? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maklumat lanjut tentang kumpulan pemuzik tersohor ini boleh didapati di &lt;a HREF="http://alleycatsmalaysia.com/"&gt;Alleycats&lt;/A&gt;. &lt;i&gt; &lt;b&gt;“Terima kasiiiih!!”&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;............................................................&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Ebiet G Ade&lt;/U&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;br /&gt;&lt;table border="1"width="150"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-OhU-zZ-kRyM/Tq9aVgPtI7I/AAAAAAAAAcQ/ypT1o0y7oJA/s1600/camelia1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="92" src="http://1.bp.blogspot.com/-OhU-zZ-kRyM/Tq9aVgPtI7I/AAAAAAAAAcQ/ypT1o0y7oJA/s200/camelia1.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-A6oCXi7YpHM/Tq9aV-7jxWI/AAAAAAAAAcY/Jc9r_CRYJZo/s1600/camelia2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="92" src="http://4.bp.blogspot.com/-A6oCXi7YpHM/Tq9aV-7jxWI/AAAAAAAAAcY/Jc9r_CRYJZo/s200/camelia2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;/center&gt;&lt;center&gt;&lt;br /&gt;&lt;table border="1"width="150"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt; &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-mRseygnkQbU/Tq9aV8o1nPI/AAAAAAAAAco/l7HO7LEOEII/s1600/camelia3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="92" src="http://2.bp.blogspot.com/-mRseygnkQbU/Tq9aV8o1nPI/AAAAAAAAAco/l7HO7LEOEII/s200/camelia3.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-hksqFNI2Paw/Tq9aWfnOoeI/AAAAAAAAAc0/TqnlEUJuK5U/s1600/camelia4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="92" src="http://1.bp.blogspot.com/-hksqFNI2Paw/Tq9aWfnOoeI/AAAAAAAAAc0/TqnlEUJuK5U/s200/camelia4.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Ebiet adalah karyawan dari Indonesia yang menghasilkan dan menyanyikan lagu-lagu berasaskan puisi ciptaannya sendiri. Album-album daripada siri Camellia I hingga IV amat popular sekali semasa aku di STAR. Di antara lagu-lagu puitis Ebiet yang hit adalah seperti Camellia I (Camellia I, 1979), Berita Kepada Kawan dan Nyanyian Ombak (Camellia II, 1979), Elegi Esok Pagi (Camellia III, 1980) dan Titip Rindu Buat Ayah, Nyanyian Rindu (Camellia IV, 1980). Lagu-lagu yang sering dinyanyikan oleh ‘seniman blok’ di STAR antaranya Camellia I dan Camellia IV. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lagu yang paling kuminati pula adalah &lt;font color="maroon"&gt;Nyanyian Rindu&lt;/font&gt;. Menurut kata Yusoh aka Ucoh Bass (teman sekelas Matrik 1 di STAR), itu juga merupakan lagu kegemarannya dan kini selalu dinyanyikan di karaoke. Bayangkan kalau Ucoh yang menyanyikan, dengan suara bass yang menjadi identitinya itu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lagu Camellia 2 (album Ebiet G Ade, Camellia II, 1979) pula telah dinyanyikan semula oleh kumpulan Sweet Charity dengan tajuk Kamelia, dalam album kedua mereka (Pelarian, 1980). Ramli Sarip telah menyampaikannya dalam versi rock dengan suara serak dan gaya yang tersendiri, sehingga menjadi pemacu kepada kemasyhuran dan peledakan kumpulan Sweet Charity seantero Malaysia, Singapura dan Brunei.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk mendapatkan info terkini tentang saudara Ebiet G Ade boleh layari &lt;a href="http://www.ebietgade.com/"&gt;Ebiet&lt;/A&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Coba engkau katakan padaku&lt;br /&gt;Apa yang seharusnya aku lakukan&lt;br /&gt;Bila larut tiba wajahmu terbayang&lt;br /&gt;Kerinduan ini semakin dalam..." Nyanyian Rindu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;* &lt;b&gt;bersambung ke bahagian IV (bahagian akhir STAR dalam Kenangan). &lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;font color="grey"&gt;Wayang free. Debate. Rugby games. Cobratasha. Cheering Squad. Cerita hantu. Tension Exam. Break dengan Lan.&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;~ &lt;i&gt;psst..kena ikut macam album Ebiet jugak, ada empat siri Camellia..hehehe..&lt;/i&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-803623871070649629?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/803623871070649629'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/803623871070649629'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2011/11/kugapai-bintang-star-dalam-kenangan.html' title='Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan (Bahagian III)'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-IK3vJzWWTzM/TquonnFLwHI/AAAAAAAAAcE/H1YU_mg9Q_k/s72-c/starstaripohfb.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-5119302287756482179</id><published>2011-10-22T12:41:00.008+01:00</published><updated>2011-11-01T04:26:56.488Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='dorm mawar'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sick room'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='outing'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='matrikulasi star'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sick bay'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='lights off'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='study room'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='headboy'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ilmu panduan hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='taman cempaka'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rumah biru'/><title type='text'>Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan (Bahagian II)</title><content type='html'>Sepanjang di STAR selama setahun iaitu untuk sesi 1981/82, aku menjadi penghuni Dorm Mawar. Ada dua lagi Dorm iaitu Dorm Orkid dan satu lagi telah kulupa namanya.  Dorm-dorm untuk pelajar perempuan ini terletak di tingkat atas blok yang terletak di antara blok pelajar tingkatan satu dan blok rumah biru. Di tingkat bawah terdapat Sick Bay/ Sick Room iaitu untuk mana-mana pelajar yang sakit, berehat dan diasingkan daripada pelajar lain. Di dalam Bilik Sakit ini terdapat beberapa katil dan suasananya agak sepi persis di wad hospital. Selalunya pintu ke Sick Bay ini tidak berkunci dan kamarnya pun kosong selalu. Pernah suatu ketika aku sedang berendut (‘dating’ dalam bahasa Johor) dengan RM, di dalam bilik ini, Cikgu Siti Sarah muncul dengan tiba-tiba dari dalam. Alamak macam hantu rayalah pulak, ini tidak lain mesti dapat maklumat daripada pengawas. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah kutahu akibatnya, pasti aku akan dipanggil ke Bilik Pengetua dan menerima habuan syarahan percuma. Penuh lubang telinga, orang sekarang kata..”bernanah telinga”! Pernah sekali, Tuan Pengetua, Encik Rozali Nordin, menegur aku kerna mengerutkan muka tatkala dileteri. Katanya, “Ni kenapa nak berkerut macam orang tak bersalah. You have created a scar, you have to live with it forever.” Mak aii..sampai begitu sekali. Kuterima teguran itu dengan ikhlas, ianya menjadikan aku lebih berhati-hati dalam segenap aspek, tetapi tidak sampai takut untuk mencuba dan mengambil risiko. That is so not me. Those who got no scars are cowards. &lt;br /&gt;................................................................&lt;br /&gt;&lt;i&gt;"There is something beautiful about all scars of whatever nature. A scar means the hurt is over, the wound is closed and healed, done with." &lt;br /&gt;&lt;/i&gt;- Harry Crews, American writer and novelist.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;"Because nobody goes through life without a scar." &lt;br /&gt;&lt;/i&gt;- Carol Burnett, American actress, comedian, singer, dancer and writer.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;"Scar tissue is stronger than regular tissue. Realize the strength, move on."&lt;/i&gt; &lt;br /&gt;- Henry Rollins, American rock singer, author, actor and poet. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;"The optimist already sees the scar over the wound; the pessimist still sees the wound underneath the scar.”&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;- Ernst Schroder, German mathematician mainly known for his work on algebraic logic.&lt;br /&gt;......................................................................&lt;br /&gt;Apapun, kehidupan di dorm agak menyeronokkan. Setiap pelajar diberikan sebuah katil (yang perlu dipasang kelambu) dan sebuah almari pendek (locker) setinggi paras dada. Pada mulanya, almari diletakkan sederet melekap ke tembok secara berkelompok. Tetapi setelah kami settled down, dan bermesra, kami ahli Dorm Mawar bagaikan interior designer, mula menyusun atur semula ruang dalaman kamar dorm kami. Kami meletakkan almari di belakang kepala katil setiap ahli dorm. Tujuannya agar apabila pintu almari dibuka, ia akan mewujudkan ruang persendirian yang tersembunyi hanya untuk kita seorang sahaja, jadi adalah jugak ruang privasi. Aku dan Kak Ros cekmek Kelate di sebelah ku pula mengambil keputusan untuk merapatkan katil kami berdua, begitu juga dengan almari kami agar menjadi melekap back to back. Tujuannya agar setelah lights off, kami mudah berborak dari dalam kelambu dan kalau hendak makan jajan pun senang, kerna kami sungguh berdekatan sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-AdtJ6Xm-ZKo/TqKGp-rCYGI/AAAAAAAAAYU/KTFdUZ5TVyA/s1600/star3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="320" width="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-AdtJ6Xm-ZKo/TqKGp-rCYGI/AAAAAAAAAYU/KTFdUZ5TVyA/s320/star3.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Di tengah-tengah Dorm terdapat sebuah katil kosong, kami jadikan ia tempat memasak. Ada heater dan sebuah kole ayan yang digunakan untuk memasak air panas untuk minum dan juga untuk memasak maggi. Aduhai, maggi sudah menjadi makanan rasmi selepas waktu lights off. Tepat pukul 11.00 malam (kalau tak silap), lampu perlu dipadamkan dan kelambu diturunkan. Selalunya kami akan naik ke atas katil, tunggu pengawas buat inspection (what a bore!), dan kemudian akan bangun semula untuk memasak maggi atau berborak-borak. Entah kenapa, walaupun makanan yang disediakan di STAR agak lumayan, perut kami asyik rasa lapar sahaja, agaknya sebab aktiviti kami sentiasa penuh dan sedang giat membesar.  Walaubagaimanapun, kebanyakan pelajar yang studious dan berdisiplin tinggi akan meneruskan tidur mereka atau curi-curi sambung study di Study Room. So not me, again.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-LxTGyvnnEvY/TqKIPaRB4GI/AAAAAAAAAYg/fZroJgvSwCs/s1600/star8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-LxTGyvnnEvY/TqKIPaRB4GI/AAAAAAAAAYg/fZroJgvSwCs/s200/star8.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-vorRc2LGXX8/TqKIPp06pbI/AAAAAAAAAYs/Bhgp0zaivBI/s1600/star9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="96" width="200" src="http://1.bp.blogspot.com/-vorRc2LGXX8/TqKIPp06pbI/AAAAAAAAAYs/Bhgp0zaivBI/s200/star9.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Di STAR, kami disediakan dengan breakfast, lunch, teatime, dinner dan supper. Kalau bulan puasa, ada waktu bersahur. Pada masa sahur inilah paling best, sebab boleh berpakaian bebas. Budak-budak STAR selalunya mengambil kesempatan untuk menggayakan bermacam-macam jenis pakaian ala-ala pakaian beragam. Sungguh menarik sekali, dan membuatkan aku rajin dan teruja hendak pergi bersahur. Ada yang berpakaian ala askar lama, ala pak haji, ala pop yeh-yeh, siap dengan spek hitam pun ada. Di waktu-waktu makan lain kami dimestikan berpakaian rasmi. Uniform sekolah di waktu sarapan dan makan tengahari. Berpakaian bebas  di waktu minum petang. Berpakaian lengkap baju Melayu putih berkain merah dan berselendang/bertudung putih bagi perempuan, serta berbaju Melayu berseluar putih dengan samping merah dan bersongkok bagi lelaki di waktu makan malam. Pada waktu makan malam inilah para pelajar akan kelihatan handsome dan jelita sekali. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-92_cMhMB5rI/TqKmD2dIIRI/AAAAAAAAAZE/PycfI0h2syM/s1600/star12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="320" width="274" src="http://4.bp.blogspot.com/-92_cMhMB5rI/TqKmD2dIIRI/AAAAAAAAAZE/PycfI0h2syM/s320/star12.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Pada ketika itulah, di suatu malam yang syahdu, ketika sedang beratur untuk memasuki Dewan Makan, aku jatuh cinta buat pertama kalinya dalam hidupku. Kulihat seorang pengawas lelaki sedang bertugas pada malam tersebut, sibuk kehulu-kehilir sambil mencuri-curi pandang padaku. Wow..Chinese look, tall and macho (kununnya)! Aduh bagaikan terkena panahan arjuna sakti terus ke lubuk hati. Dalam hati berkata, datanglah dekat, datanglah (perasan ada kuasa hipnotis lah pulak). Tiba-tiba sang arjuna berdiri di depan ku betul-betul. Menegur-sapa ala kadar sahaja, tetapi pandangan matanya tepat ke dalam mataku, membuatkan aku hampir sahaja “cair” dalam renungan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam itu, sebelum lights off, datang seorang pengawas perempuan ke Dormku. “Fara mana?”, kata Jai. Alamak kenapa aku dicari. “Ni ha, ada orang kirim untuk you.” kata Jai sambil menghulurkan sebakul hamper, di dalamnya terselit sepucuk sampul surat. “Errr..sapa bagi ni, for me? Thank you Jai!” Jai pun berlalu pergi. Apa lagi, aku pun dikerumuni oleh rakan-rakan sedorm. “Fara, langkah dulu, langkah dulu!” “Fara, bawak lalu bawah ketiak dulu!” Aduhai, rakan-rakanku memberi peringatan takut aku kena manderem. Akhirnya aku pun mengalah, dan menurut sahaja arahan mereka itu. Terbahak-bahak semuanya gelak. Barang-barang di dalam hamper termasuklah segala macam biskut-biskit dan bedak talkum wangi MUM 21 serta beberapa kelengkapan persolekan dan mandian lain. Biskut-biskit habis dibahagi-bahagikan untuk dikongsi makan beramai-ramai. Thank you Lan. Aku pun beredar masuk ke balik almari untuk membaca titipan nota yang dikirimkan. “I`d like to know you better. RM.” Malam itu juga, mimpiku jadi kenyataan dan aku tiba-tiba terhumban ke dalam sebuah alam realiti fantasi yang sungguh indah.&lt;br /&gt;..................................................................&lt;br /&gt;&lt;i&gt;“Men always want to be a woman's first love - women like to be a man`s last romance.”&lt;/i&gt; &lt;br /&gt;- Oscar Wilde, Irish poet, novelist, dramatist and critic.&lt;br /&gt;..................................................................&lt;br /&gt;Bermulalah episod ada orang tunggu di koridor untuk melihat aku berjalan ke kelas, sembang-sembang di tepi tangga di bawah dorm, di balik tangga bangunan makmal, di dalam bilik sakit, main-main mata dari high table ke meja makan dan paling best outing bersama. Kali pertama kami dating, pergi keluar ke bandar Ipoh. It was a double date, between me and Lan, Rin with Shahrin. Shahrin headboy, di manakah dikau? Sebelum keluar itu, punyalah gelabah. Rin pun sibuk bagi perfume suruh spray banyak-banyak. Yang Tengku pulak berniat baik hendak tolong spray, tapi tersembur banyak. Sudahlah kuat sangat baunya. Apabila dalam teksi, Lan dan Shahrin sampai tidak keruan menahan hidung akibat bau wangi yang mengalahkan pontianak harum. Hihihi. Hampeh betul. Lan ini kelebihannya rajin menulis, dan ayat-ayat cintanya memang hebat dan power. Dia jugak pemurah orangnya, salah satu pemberiannya yang paling aku hargai, seutas rantai tangan berukir "I LOVE YOU". Walaupun ia bukan emas, dan sekadar costume jewellery sahaja, ianya amat bermakna buatku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-LQdbXYuN_aE/TqKg1hU8D8I/AAAAAAAAAY4/-U2EoYEfnSA/s1600/star11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="140" width="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-LQdbXYuN_aE/TqKg1hU8D8I/AAAAAAAAAY4/-U2EoYEfnSA/s200/star11.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Di waktu-waktu lain kemudiannya kami selalu outing berdua sahaja. Wah sudah intim gitu. Aku akan masuk dahulu ke dalam panggung wayang. Apabila sudah gelap, baru Lan akan masuk. Kadang-kadang sebelum dia masuk, Lan akan menghantar adik-adik Junior untuk menemanku. Indahnya saat bercinta. Selalu sahaja kantoi, bukannya apa, setakat berborak berdua, dan berjalan seiringan pun adalah dikira melanggar peraturan. Jawabnya ke bilik pengetua atau penolong kanan Pluto. Kalau dengan Pluto, aku selamat sikit, sebab ada chance aku mengada-ngada melentok, dia selalunya cair. Kalau dengan Pengetua, jawabnya penuhlah telinga. Tapi Encik Adnan Ibrahim (Pluto) ini, adalah jugak berbuat baik padaku. Pernah sekali, aku ketakutan kerna terbawa kasut hitam yang bertumit agak terlebih tinggi dan bergaya sikit, takut pulak tak dibenarkan pakai, sebab sebenarnya kasut itu untuk melaram. Aku pun dengan lenggang-lenggukku pergi berjumpa Encik Adnan. "Cikgu..boleh tak saya pakai kasut yang macam ini? Saya dah tersalah beli sebenarnya. Habis tu, takkan saya nak kena beli yang baru. Boleh eh cikgu..lagi pun dah tutup dengan kain, bukannya nampak sangat." rayuku sambil mengangkat sedikit kain untuk menampakkan kasutku yang melanggar peraturan itu. "Ehm..takpalah, pakailah, saya benarkan." Sporting pulak Pluto ini. Terima kasih Cikgu. Terima kasih kepada semua cikgu-cikgu di STAR. &lt;br /&gt;...............................................&lt;br /&gt;Lagu Sekolah&lt;br /&gt;-------------&lt;br /&gt;Bangunlah wahai teman-temanku, &lt;br /&gt;berkorban segenap tenagamu, &lt;br /&gt;bersama berusaha memajukan bangsa, &lt;br /&gt;serta tanah air kita, &lt;br /&gt;Bangunlah tuntut segala ilmu, &lt;br /&gt;tunjukkan kebaktianmu, &lt;br /&gt;jangan membuang masa, &lt;br /&gt;dengannya sia-sia, &lt;br /&gt;kerna ILMU PANDUAN HIDUP&lt;br /&gt;..............................................&lt;br /&gt;Kalau outing balik lambat lebih daripada masa pun kantoi jugak. Pandai-pandailah panjat gate belakang kalau hendak selamat. Ini biasa sahaja bagi budak-budak lelaki. Kami selalunya outing (dibenarkan keluar) semasa hujung minggu, lupa pulak sama ada tiap-tiap hujung minggu atau sebulan sekali. Peraturannya adalah mesti berpakaian lengkap sekolah, siap dengan lencana, hokay. Boring sesungguh, kan! Kami selalunya ke Taman Cempaka atau lebih dikenali sebagai TC, yang terletak di belakang STAR sahaja. Kalau duit lebih, barulah ke bandar Ipoh untuk shopping atau menonton wayang. Di TC, kami selalunya makan di Medan Makan. Makanan yang menjadi kegemaranku di situ adalah Kuetiaw Goreng dan ABC Special. Bagiku, itulah Kuetiaw dan ABC paling sedap di dunia. Kuetiawnya ada kerang gemuk-gemuk, tidak terlalu basah, tidak terlalu kering, just nice, perfect! ABC Specialnya pula siap ada kismis, kacang goreng, kacang merah besar, buah kabung, siraman sirap, susu dan coklat cair yang cukup dan seimbang, topped up with ice-cream, yummy!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Makanan yang disediakan di STAR, bolehlah tahan. Kalau tidak, masakan aku jadi tembam sejak duduk di sana, ini semua gara-gara makan nasi kawah, dan macam-macam makanan sendiri. Selalunya semasa breakfast, kami akan dihidangkan dengan roti, planta yang diceduk dan diletak ke dalam mangkuk, telur rebus dan air panas. Makan tengahari pula di sediakan di dalam dulang berkompartmen. Lauk-lauk yang menjadi kebiasaan adalah kobis masak lemak yang kelihatan hampir hitam, bukan putih berseri. Ini tentu gara-gara katerer cekik darah, kedekut hendak guna santan fresh, guna santan yang diambil daripada kelapa yang diparut sehingga ke dasar tempurung. &lt;i&gt;Kedekut nak mampus punya katerer!&lt;/i&gt; Lepas itu, ikan goreng helikopter, sebab digoreng terlampau lama sehingga jadi kering dan melentik keras. Kalau ayam okaylah jugak sebab dimasak kurma, jadi agak lembut dan enak dimakan. Apapun, setiap kali makan tengahari atau makan malam, dimestikan menggunakan sudu dan garpu. Kicap botol besar akan sentiasa disediakan siang dan malam di setiap meja di Dewan Makan. Setiap hari Jumaat, selalunya kami dapat hidangan special, misalnya nasi bariani dan lauk yang agak bestlah jugak.Di antara kuih yang selalu disediakan pula adalah kuih badak, sampai sekarang aku tidak lalu lagi makan kuih badak ini, masih terasa lagi kuih badak STAR sehingga kini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-QCjyGilbplc/TqKm3YygXGI/AAAAAAAAAZQ/HVYKcZShcNI/s1600/star13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-QCjyGilbplc/TqKm3YygXGI/AAAAAAAAAZQ/HVYKcZShcNI/s200/star13.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Bersambung ke Bahagian III.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tempat sidai baju. Tiang bendera. Alleycats. Ebiet G Ade. Wayang free. Debate. Rugby games. Cobratasha. Cheering Squad. Cerita hantu. Tension Exam. Break dengan Lan :(&lt;br /&gt;~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~&lt;br /&gt;&lt;a HREF="http://farasfragment.blogspot.com/2011/11/kugapai-bintang-star-dalam-kenangan.html"&gt;Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan (Bahagian III)&lt;/A&gt;&lt;br /&gt;~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-5119302287756482179?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5119302287756482179'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5119302287756482179'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2011/10/kugapai-bintang-star-dalam-kenangan_22.html' title='Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan (Bahagian II)'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-AdtJ6Xm-ZKo/TqKGp-rCYGI/AAAAAAAAAYU/KTFdUZ5TVyA/s72-c/star3.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-354406975345674858</id><published>2011-10-20T08:48:00.008+01:00</published><updated>2011-11-01T04:11:59.642Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ipoh'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='matrikulasi star'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='star'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sekolah tuanku abdul rahman'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='matrikulasi usm'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='taman cempaka'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cobratasha'/><title type='text'>Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan (Bahagian I)</title><content type='html'>1981, keputusan SPMku diumumkan. Maka bermulalah proses pengisian borang untuk ke universiti. Disamping itu, terus sahaja menerima tawaran untuk ke tingkatan enam bawah di Maktab Sultan Abu Bakar, Johor Bahru. Ini diikuti pula dengan panggilan untuk temuduga daripada pelbagai universiti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa sedang menduduki tingkatan enam, seorang demi seorang rakanku pergi meninggalkan sekolah untuk ke ITM. Aku..urgh..masih belum  menerima apa-apa panggilan pun. Tiap hari sepulangnya dari sekolah, kulihat jika ada apa-apa surat daripada mana-mana institusi pengajian tinggi. Tidak kiralah yang mana satu, lebih mudah lagi kalau aku diterima ke ITM atau UPM ambil diploma, cepat sikit aku boleh bekerja dan membantu keluarga. Hampir-hampir sahaja aku putus asa, dapat Gred 1, agak cemerlang jugak agregatnya dengan beberapa distinctions (gred A) dan credits yang kukuh (C3), namun bayang tawaran masih belum kelihatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya, di suatu hari, aku ponteng sekolah kerna kebosanan yang memuncak. Sedang aku berangan-angan di ruang tamu, "kelepuk"..ada sampul surat besar dimasukkan ke lubang surat di daun pintu rumahku, lantas jatuh ke lantai. Mahu sahaja aku berlari pergi mengutipnya. Argh..nanti posmen itu kata aku kiasu dan gila tunggu surat pulak. Tidak mengapa, kutunggu sehingga motorsikalnya berlalu pergi..vroom vroom. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-sks0RCgda9w/Tp_RJ9fRo8I/AAAAAAAAAXk/iU8LtecBHTw/s1600/SekolahTuankuAbdulRahmanLogo.png" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-sks0RCgda9w/Tp_RJ9fRo8I/AAAAAAAAAXk/iU8LtecBHTw/s320/SekolahTuankuAbdulRahmanLogo.png" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;"Anda diminta melapurkan diri ke Sekolah Tuanku Abdul Rahman, Ipoh, Perak....." dan panjang lagi isi kandungannya, begitu tebal sekali. Hah? Matrikulasi? Apa tu? Universiti Sains Malaysia Pulau Pinang? Jauhnya! Aku tak pernah pun memohon untuk ke USM!! Apa ni? Oh rupa-rupanya aku telah dipilih terus oleh UPU untuk melanjutkan pelajaran ke Matrikulasi I USM di STAR Ipoh, selanjutnya ke Matrikulasi II di USM Pulau Pinang dan barulah membuat pemilihan ke kursus Ijazah Sarjana Muda dengan Kepujian selama empat tahun di Kampus USM Minden Pulau Pinang. Adoii..enam tahun semuanya.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kuunjukkan surat tebal itu kepada Abah di petang hari. Kata Abah, "Eh bagus sekolah tu, residential school yang agak terkenal jugak tu. Pergilah. Tapi kalau taknak, Abah boleh bawak jumpa kawan Abah kat MAS, jadi stewardess, you could see the world." Wah Abah memang open-minded, tak suka bagi saya stress dan sentiasa menggalakkan saya buat keputusan sendiri sejak kecil. Dia selalu kata, "There will always be other choices and alternatives, its up to you to make good and the best out of anything." Dan yang paling best jugak, dia pernah kata, "Everybody will fall in love more than once." Ahaa..lets check this out! Have you?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada suatu malam, ditemani Abah dan Mak, aku mulakan langkah penghijrahan buat kali pertama dalam hidupku, keluar dari bandar kelahiranku Johor Bahru. Uncle Amzah dan Auntie Nozie menghantar hingga ke tempat bas ekspres bertolak. Kelihatan mereka berbual-bual dengan seorang budak lelaki, kemudian memperkenalkan kepadaku dan keluarga. "Ini Baharudin. (bin Mahadi, kalau tak silap.) Dia pun nak ke STAR, Ipoh. Dia sorang je. Berani dia." kata Uncle Amzah. "Din nanti kat sana tolong tengok-tengokkan Fara ya, dia tak pernah berjauhan dengan keluarga." Din tersenyum-senyum sambil mengangguk-anggukkan kepalanya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku pula, bukanlah pemalu sangat, tapi sebenarnya terkedu, kerna Baharudin inilah yang pernah aku date semasa cuti sekolah panjang tingkatan empat dahulu. Dia ini sebenarnya sekolah di sebuah sekolah berasrama penuh di Muar, kalau tak silap ingatanku. Pada masa itu aku berkawan dengan rakan-rakan Sekolah Aminudin Baki, Johor Bahru, yang selalu mengadakan parti dansa ala-ala Saturday Night Fever dan Grease. Mereka itu kebanyakannya tinggal di Century Gardens, Johor Bahru dan Baharudin adalah abang kepada Zulkarnain, rakan sekolahku. Pada suatu hari geng kami pergi menonton wayang, dan oleh kerana Baharudin pulang bercuti, dia diajak sama dan disuruh berpasangan denganku semasa menonton. Nothing happened. Setakat di situ sahaja perkenalan kami. Tiba-tiba ketemu semula dalam perjalananku ke STAR.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Z36OewB_3Fg/Tp_YZD0YtuI/AAAAAAAAAXw/_ux2CUIaU7k/s1600/star1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-Z36OewB_3Fg/Tp_YZD0YtuI/AAAAAAAAAXw/_ux2CUIaU7k/s320/star1.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Setibanya di Ipoh, ibubapaku, aku dan Din bersama-sama dalam satu teksi ke STAR. Di STAR, kami terus dihalakan ke Dewan Besar di mana pendaftaran dilakukan. Sementara menunggu, Mak berbual dengan seorang makcik dan anaknya. Anak lelaki Makcik itu pun sedang mendaftar masuk ke Matrikulasi I USM, namanya Jamal (sekarang lebih dikenali sebagai Dr. Jem). Jem kelihatan sibuk memegang bantal bolsternya. Kata Makcik, Jem payah tidor tanpa bantal tersebut. Aku dan Jem pun berkenalan, kami kemudiannya menjadi rakan sekelas di Matrik 1, STAR. Jem ini almost genius orangnya, aku selalu tiru dan mintak laporan makmalnya terutama subjek kimia. Well, I got to play it smart, hokay..hahaha. Baharudin pula kalau tak silap telah ke kelas Matrik 5. Kelas-kelas matrikulasi di STAR pada masa itu dibahagikan mengikut penguasaan Bahasa Inggeris, bagi memudahkan guru-guru menyediakan kurikulum Bahasa Inggeris yang spesifik bagi setiap kelas. Pembahagian pelajar-pelajar yang cemerlang dan sederhana terbahagi sama rata ke keseluruhan kelas-kelas Matrik. Bagi saya, kumpulan guru-guru yang mengajar Bahasa Inggeris di Matrikulasi STAR pada ketika itu telah banyak membawa dan memberikan input positif kepada penguasaan Bahasa Inggeris kesemua kami dari Matrik 1 sehingga Matrik 5. Pengajaran yang ditekankan iaitu kepada Scientific dan Communication English memang amat berkesan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;----------------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;Sub-Plot :&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baharudin kemudiannya terus menjalankan tanggungjawab yang diamanahkan kepadanya oleh uncle dan abahku. Setiap menjelang cuti sekolah, Din akan bertanya sama ada aku sudah mendapat tiket bas atau tidak, dan dia memang baik, tidak pernah ambil kesempatan untuk menyeleweng, dia memang seorang sahabat yang setia. Sehingga ke USM pun Din masih mengambil berat tentangku. Apabila cuti semester menjelang tiba, dia akan mencariku sehingga ke Desasiswa untuk bertanyakan tentang kepulanganku ke kampung halaman, dan sentiasa mengingatkan untuk pulang, dan agar meminta apa sahaja bantuan kepadanya jika perlu. Pada suatu hari, aku telah dikejutkan dengan berita Din dimasukkan ke hospital kerana sakit dalam perut. Halimahton telah membawaku melawatnya di Hospital Pulau Pinang. Pada ketika itu Din kelihatan uzur sungguh, kurus kering dan tidak bermaya. Apabila aku pergi ke sisinya, dia masih tersenyum dan sempat bertanya khabar, serta bertanya bagaimana dan sama ada aku akan pulang bercuti ke kampung pada cuti yang akan datang. Aku yang sihat walafiat ini sehinggakan tidak terdaya lagi untuk berkata-kata melihatkan kebaikan dan keperihatinan abang angkatku itu, di saat-saat dia sendiri sedang berjuang untuk hidup. Kemudian Din terbatuk-batuk mengeluarkan darah, sehinggakan ada pelawat yang melihatnya, rebah pengsan gara-gara fobia dengan darah. Beberapa hari kemudian, aku mendapat khabar duka bahawa Din telah pergi meninggalkan dunia ini untuk selama-lamanya. Dia tewas dalam perjuangannya melawan kanser. Al-Fatihah. Arwah Baharudin.&lt;br /&gt;----------------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai urusan pendaftaran, aku ditempatkan di Dorm 1 (kemudiannya dinamakan Dorm Mawar), mendapat katil nombor 3. Di dalam Dorm Mawar ini kemudiannya aku tinggal selama setahun bersama-sama dengan Saadiah (Sadi), Rosmawati (Kak Ros, Kelantan), Imah, Sabarina (Rin), Tengku Azariah (Tengku/Aza), Mazuwin (Win), Hamidah (Cikgu Midah), Fadzillah (Cikgu Ilah, tapi kemudiannya menjadi Doktor Ilah), Saadah (Adah), Wan Nor Adzmin (Min), Fauziah Muslim (Gee), Zaiton Yaakob (Eton Jagung), Khalidah (Kelly), Kamariah (Kay) dan mungkin Bariah (Barry). Maaf jika ada kesilapan pada nama, atau jika ada yang tertinggal, dan maaf juga kupohon kerna menyebut nickname zaman "jahiliah", sekadar memateri kenangan terindah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-hyd8SzUNxNs/Tp_YpULacmI/AAAAAAAAAX8/JKtjJiIMazs/s1600/star2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-hyd8SzUNxNs/Tp_YpULacmI/AAAAAAAAAX8/JKtjJiIMazs/s320/star2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Dalam pergerakanku dari Dewan Besar ke Dorm Mawar, aku terpaksa melalui kawasan di tengah-tengah di antara bangunan kelas, kelihatan ramai pelajar STAR yang berada di dalam kelas-kelas tingkatan satu hingga lima, menjenguk keluar. Macam-macam bunyi kedengaran..pheeweet, syuut-syuut, psst-psst! Eh kenapa mereka pandang aku semacam sambil membuat pelbagai bunyi? Kemudiannya aku mendapat tahu bahawa inilah kali pertama pelajar perempuan dibawa masuk belajar di STAR, dan ini agak menterujakan para pelajar STAR sedia ada yang selama ini merupakan lelaki belaka. Aku pula datang mendaftar dengan berpakaian agak daring, iaitu seluar jeans corduroy slim-feet berwarna cream dengan t-shirt baseball lengan panjang..alamak, patutlah mereka pandang semacam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-5GeA7tlsOvA/Tp_Y5R6-5wI/AAAAAAAAAYI/RdOWjU-HUS8/s1600/star.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="320" width="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-5GeA7tlsOvA/Tp_Y5R6-5wI/AAAAAAAAAYI/RdOWjU-HUS8/s320/star.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Selesai pendaftaran masuk, ibubapaku pulang meninggalkan aku keseorangan buat pertama kalinya dalam hidupku. Orientasi pun dijalankan dan kehidupan di STAR bermula. Aku mula berkenalan dengan istilah-istilah dan perkataan-perkataan (all things STAR) seperti : lights off, prep, high-table, study room, kelambu, supper, sick room/ sick bay, TC (Taman Chempaka), outing, Alleycats, Ebiet G Ade, Ilmu Panduan Hidup, Rancangkan Kerja dan Kerjakan Rancangan (Plan Your Work and Work Your Plan), Pusat Sumber, rugby team, Cobratasha, stay-up, maggi, MCKK (musuh ketat), debate team, blue/green/yellow/white/black house, kuetiaw TC, ABC TC, kemaruk, pelbagai nicknames yang pelik-pelik dan macam-macam lagi. Lawati laman ini jika anda rindukan STAR &lt;a HREF="http://staroba.my/"&gt;Friends of STAR&lt;/A&gt; dan juga tapak web rasmi sekolah &lt;a HREF="http://www.staripoh.com/v2/news.php"&gt;STAR Ipoh&lt;/A&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Catatan penulis : pastikan anda mengikuti "Bahagian Kedua - Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan" untuk perincian ceritera kenangan terindah (suka, duka, tawa, luka dan lara) di STAR yang lebih personal dan eksklusif. Akan datang.&lt;br /&gt;---------------------------------------------------------&lt;br /&gt;&lt;a HREF="http://farasfragment.blogspot.com/2011/10/kugapai-bintang-star-dalam-kenangan_22.html"&gt;Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan (Bahagian II)&lt;/A&gt;&lt;br /&gt;---------------------------------------------------------&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-354406975345674858?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/354406975345674858'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/354406975345674858'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2011/10/kugapai-bintang-star-dalam-kenangan.html' title='Kugapai Bintang, STAR dalam Kenangan (Bahagian I)'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-sks0RCgda9w/Tp_RJ9fRo8I/AAAAAAAAAXk/iU8LtecBHTw/s72-c/SekolahTuankuAbdulRahmanLogo.png' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-2205499803761023119</id><published>2011-04-23T08:30:00.002+01:00</published><updated>2011-04-23T09:03:47.097+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='teknologi maklumat'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='komputer'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='developer'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='personal computer'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='word processor'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='firma arkitek'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pc'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='it'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sony vaio pink'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='celik it'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='wp'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='acer aspire'/><title type='text'>Skandal Aku dan..</title><content type='html'>..Komputer&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan ini hanya ditujukan kepada mereka yang lahir pada tahun 1963 dan sebelumnya. =&gt; Bilakah kali pertama anda menyentuh komputer dan menggunakannya. Bilakah kali pertama anda jadi celik IT (teknologi maklumat) dan pandai berinternet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi saya, begini ceritanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-qEmLy6TvLIA/TbJ95SbDb-I/AAAAAAAAAXA/lumDx1JXTIk/s1600/typwr.bmp" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="320" width="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-qEmLy6TvLIA/TbJ95SbDb-I/AAAAAAAAAXA/lumDx1JXTIk/s320/typwr.bmp" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;center&gt;&lt;i&gt;~~yang ini bukan komputer, ini typewriter saya yang banyak berjasa semasa menuntut di USM~~&lt;/i&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Mula-mula saya diperkenalkan kepada komputer adalah semasa masih dalam pengajian di USM. Walaupun kursus yang saya ambil itu bukan kursus komputer, saya masih diwajibkan mengambil satu subjek yang berkaitan dengan pengaturcaraan komputer, mungkin untuk membolehkan kami mencipta perisian yang bersesuaian dengan bidang kami kelak. Tetapi pada masa itu, otak saya masih belum boleh &lt;i&gt;tune&lt;/i&gt;, mengapa saya kena ambil subjek itu. Jadi saya pun menghadiri kuliah sambil otak melayang memikirkan projek dan tugasan lain. Pada saya sungguh membosankan belajar sesuatu yang penuh dengan huruf-huruf dan nombor-nombor yang entah apa-apa, pada ketika itulah. Ditambah pula dengan tugasan yang diberikan, terpaksa pergi menempah komputer di makmal komputer. Kebanyakan tugasan pengaturcaraan saya dibuatkan oleh sahabat saya Haniz. Terima kasih Haniz, jasamu kukenang hingga akhir hayat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila mula bekerja di sebuah organisasi separa kerajaan, mereka menggunakan komputer berbentuk &lt;i&gt;word processor &lt;/i&gt;(WP), iaitu khas untuk menaip surat dan laporan sahaja. Teks hijau muncul di skrin hitam WP. Saya tidak perlu menggunakan sendiri WP tersebut kerana ada jurutaip dan kerani yang disediakan. Beberapa tahun kemudian saya ditamatkan kontrak di situ.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya menyertai pula organisasi swasta, iaitu sebuah firma arkitek. Rezeki ALLAH yang bagi, terutama bagi anak yatim yang teraniaya. Di situpun ada disediakan setiausaha untuk menaip laporan dan surat. Saya cuma perlu menulis draf dan menyerahkan kepada setiausaha untuk menaipnya. Pada masa itu firma arkitek tersebut menggunakan &lt;i&gt;personal computer &lt;/i&gt;(PC) Macintosh (Mac). Saya mula tertarik, pada masa lapang (yang sangat sedikit) saya ada belajar menggunakannya sedikit-sedikit, dan memang digalakkan oleh &lt;i&gt;Principal Architect &lt;/i&gt;agar menambah skil. Beliau ini memang dinamik dan &lt;i&gt;perfectionist&lt;/i&gt; orangnya. Bekerja dengannya selama tiga tahun ibarat tiga belas tahun, pelbagai ilmu dapat diraih. Dia suka melahirkan individu yang &lt;i&gt;multi-skilled &lt;/i&gt;dan berani. Malahan kalau saya hendak belajar menggunakan komputer AutoCAD pun beliau menggalakkan, cuma saya sahaja yang malas dan tak larat nak &lt;i&gt;absorb &lt;/i&gt;lagi masa tu. Walaubagaimanapun saya masih mengharapkan setiausaha untuk menaipkan surat dan laporan kerana tiada PC yang dikhaskan untuk saya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kemudiannya menyertai pula sebuah organisasi swasta lain, iaitu sebuah syarikat &lt;i&gt;developer&lt;/i&gt; yang pada ketika itu sedang membangunkan sebuah kompleks di selatan tanah air. Syarikat ini beribupejabat di Pulau Mutiara. Pada hari pertama saya melangkahkan kaki ke dalam pejabat tersebut, saya agak terkedu sedikit melihatkan terdapat sebuah PC di atas setiap meja, termasuk meja &lt;i&gt;receptionist&lt;/i&gt; dan meja bos. Apabila saya duduk di &lt;i&gt;workstation &lt;/i&gt;saya, seorang &lt;i&gt;technician &lt;/i&gt;datang menjelaskan serba sedikit tentang operasi PC di hadapan saya, yang menggunakan Windows, dan mempunyai perisian Microsoft Office dan berinternet. Saya diberitahu bahawa di syarikat ini, komunikasi di antara satu sama lain adalah melalui emel sepenuhnya, kerana visi &lt;i&gt;Managing Director &lt;/i&gt;(MD)nya adalah untuk cuba mewujudkan &lt;i&gt;a paperless environment&lt;/i&gt;, iaitu sebuah persekitaran tanpa kertas. Alamak, menggigil kaki dan tangan saya, tapi saya buat-buat &lt;i&gt;cool&lt;/i&gt; sahaja. Perlahan-lahan saya cuba &lt;i&gt;explore&lt;/i&gt; isi perut PC itu. Entah berapa kali &lt;i&gt;technician&lt;/i&gt; terpaksa membetulkan komputer saya. Pada ketika itu sesiapa yang asyik menjahanamkan PC digelar David Copperfield, pakar ilusi. Akhirnya saya berjaya juga menggunakan emel dengan selesa. Ini sangat penting kerana setiap komunikasi dengan orang di bawah atau di atas adalah melalui emel semata-mata, dan semua arahan dan laporan disahkan melalui emel. Adoi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menggunakan MS Office masih menjadi satu masalah besar bagi saya pada ketika itu. Alahai bagaimana saya mahu menyediakan laporan dalam bentuk MS Word, Excel dan Power Point ni. Tidak akan ada orang yang akan menaip untuk anda di situ, daripada CEO hingga ke Pembantu Pejabat pun perlu menggunakan PC sendiri, cuma &lt;i&gt;tea lady &lt;/i&gt;dan &lt;i&gt;cleaners&lt;/i&gt; saja tak disediakan PC. &lt;i&gt;Technician&lt;/i&gt; yang ada sekadar menunjukkan garis panduan asas menggunakannya sahaja. Di waktu yang sama, saya tidak berputus asa, kerana &lt;i&gt;training&lt;/i&gt; yang diberikan kepada saya di firma arkitek dan ketika di universiti menjadikan saya seorang yang kuat. Saya lihat ada buku-buku cara menggunakan PC banyak disediakan di pusat sumber syarikat tersebut. Saya pun pinjam dan membaca sambil mencuba-cuba di PC selepas waktu pejabat, setiap hari sehingga malam, termasuk hari Sabtu dan Ahad. Akhirnya saya menjadi celik komputer dan seorang pengguna internet yang agak cekap juga. Selepas enam bulan, saya sudah mula menjadi pengajar pula kepada kepada jurutera-jurutera dan mereka dari bahagian teknikal, bagaimana menggunakan PC dan sistem yang disediakan di syarikat kami. Kepuasannya tak dapat dinilai dengan wang ringgit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila kompleks sudah siap, masuk pula pasukan penjualan dan pemasaran. Ada seorang &lt;i&gt;marketing executive &lt;/i&gt;yang sudah berumur 40an pada ketika itu, dan tidak tahu langsung untuk menggunakan komputer waima menghidupkannya pun. Saya mengajarnya daripada mula, memasang suis, memetik suis dan bagaimana menghidupkan komputer, dan seterusnya menggunakan perisian dan sistem yang ada, perlahan-lahan. Akhirnya beliau bukan sahaja boleh menggunakan komputer dengan selesa, malahan telah menjadi berminat sehingga membeli sendiri sebuah komputer peribadi untuk melatih dirinya di rumah. Rakan saya ini kemudiannya meninggal dunia dua tahun kemudian akibat kanser. Saya rasa puas apabila membayangkan semula bagaimana gembiranya dia tatkala dia berjaya menghidupkan dan menggunakan komputernya, dan bagaimana dia menitiskan airmata gembira di saat saya konon-konon mentauliahkannya dengan menghadiahkan sebuah &lt;i&gt;mousepad&lt;/i&gt; yang saya beli di kota London.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-9S7i6z_g9Iw/TbJ7UDavDRI/AAAAAAAAAW4/mMJeO-iIcss/s1600/acer.bmp" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-9S7i6z_g9Iw/TbJ7UDavDRI/AAAAAAAAAW4/mMJeO-iIcss/s320/acer.bmp" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;center&gt;&lt;i&gt;~~ini komputer pertama yang dibeli sendiri, Acer Aspire. masih ada, dan boleh beroperasi.~~&lt;/i&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Pada penghujung tahun 1997, saya berhenti kerja sepenuh masa, dan kembali semula ke Kuala Lumpur. Saya mengisi masa dengan mengambil Diploma dalam bidang lain sebagai &lt;i&gt;value added &lt;/i&gt;kepada Ijazah yang saya ada. Saya beli komputer pertama saya dalam tahun 1999, sebuah PC jenama Acer Aspire, dan membuat sambungan internet dengan menggunakan telefon rumah. Saya mula memasarkan diri saya sebagai perunding bebas. Ini bukan kerja mudah, dan hasilnya pun bukan serta-merta. Walaubagaimanapun saya menganggap pemasaran adalah aspek paling penting, jadi saya lakukan ia tanpa henti dan tanpa jemu walaupun hasilnya belum kelihatan. Percaya cakap saya, usaha yang ikhlas pasti akan ada ganjarannya, walaupun lambat dan kadang-kadang dalam bentuk yang kita tidak sedari. Ada ketika, sampai sekarang pun saya masih ada terima tawaran hasil usaha pemasaran saya sepuluh tahun lalu, sehinggakan kadang-kadang saya sendiri pun sudah terlupa tentang mereka. Beberapa kontrak yang saya dapat kini, pada mulanya bermula dengan kerja sukarela sahaja, dan ada yang dimulakan dengan pembayaran token sahaja. Hebatnya bekerja dengan mereka di peringkat global ini, dalam ertikata mudah, bekerja dengan &lt;i&gt;matsaleh&lt;/i&gt;, mereka sangat menghargai hasil kerja kita. Apabila kita telah membuktikan keupayaan kita, mereka akan percaya pada kita dan memberi kita habuan yang setimpal dengan apa yang kita &lt;i&gt;deliver&lt;/i&gt;. Tidak perlu bodek, tidak perlu jadi &lt;i&gt;yes man&lt;/i&gt;, angguk-angguk, tidak perlu hipokrit, tidak perlu menikam rakan sekerja, tidak perlu menjatuhkan orang lain untuk menaikkan diri sendiri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini saya sedang menggunakan &lt;i&gt;laptop&lt;/i&gt; kedua saya jenama Sony Vaio berwarna pink, dengan sambungan &lt;i&gt;mobile internet &lt;/i&gt;melalui telefon mudah alih, jadi saya bebas bekerja pada bila-bila masa dan di mana jua. Terima kasih Tun Dr Mahathir, terima kasih Maxis (walaupun kadang-kadang lembab, tetapi kira okaylah jugak), dan terima kasih juga kepada musuh dalam selimut saya di tempat saya mula-mula bekerja di sebuah badan berkanun, yang dengki dan menyebabkan saya ditamatkan kontrak. Jika saya tidak ditamatkan kontrak di situ, saya akan terus berada di takuk lama. Alhamdulillah.  ALLAH Maha Agung, Maha Mengetahui dan Maha Menyayangi. Setiap yang terjadi pada kita walau seburuk manapun ia, andai kita sentiasa mengingati DIA, DIA tidak akan pernah lupa pada kita, dan akan sentiasa memberikan yang Terbaik untuk kita akhirnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-RUGyZ0zJcSI/TbJ6nusdyVI/AAAAAAAAAWw/XVOP--XBaZ0/s1600/latest%2Bws.bmp" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="320" width="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-RUGyZ0zJcSI/TbJ6nusdyVI/AAAAAAAAAWw/XVOP--XBaZ0/s320/latest%2Bws.bmp" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-2205499803761023119?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/2205499803761023119'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/2205499803761023119'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2011/04/skandal-aku-dan.html' title='Skandal Aku dan..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-qEmLy6TvLIA/TbJ95SbDb-I/AAAAAAAAAXA/lumDx1JXTIk/s72-c/typwr.bmp' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-8614248737922468542</id><published>2011-02-27T17:15:00.002Z</published><updated>2011-02-28T10:32:16.562Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='view-master'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rojak gendong'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='matchbox'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='acar buah'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ensaiklopedia'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='hotdog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kasut tongkang'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='duit raya'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kolah'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tarom'/><title type='text'>Memori Rumah Tarom</title><content type='html'>&lt;i&gt;Teks : Fara Al-Kably&lt;br /&gt;Gambar-gambar : Kak Nani, Izan dan Google Images&lt;br /&gt;Tribute Kepada : The Al-Kably Clan&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-N5r048piQB4/TWpt8b6zfGI/AAAAAAAAATk/oIdZBwN6-8Q/s1600/023.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-N5r048piQB4/TWpt8b6zfGI/AAAAAAAAATk/oIdZBwN6-8Q/s320/023.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Rumah Tarom adalah rumah Tok Abah iaitu bapa kepada bapa saya. Rumah ini terletak di Tarom, Johor Bahru. Semasa kecil dari sekolah rendah sehingga tingkatan tiga, saya selalu dibawa mengunjungi Rumah Tarom ini oleh bapa saya, kadang-kadang hampir setiap hari dan hingga ke larut malam. Bapa saya suka berjalan dengan kawan-kawannya dan dia tidak mahu kami tinggal bersendirian di rumah, jadi beliau akan membawa kami ke rumah Tok Abah, dan setelah selesai urusan dengan kawan-kawannya Abah akan mengambil kami di rumah Tok Abah. Ada kalanya Abah tidak berjumpa pun dengan kawan-kawannya, dan dia akan bersama-sama berborak hingga ke tengah malam di rumah Tok Abah. Kadang-kadang kalau kami tak mau ikut, Abah akan marah, dia akan kata, “Mana boleh tak pergi rumah Tok Abah, hari-hari pun mesti pergi, jumpa Tok.” Jadi suka tak suka, kami dua beradik memang terpaksa ikut pergi ke rumah Tok Abah hampir setiap hari. Sebenarnya, kami bukanlah tak suka pergi, tapi biasalah budak-budak, kami pun kadang-kadang ada agenda nak dibuat di rumah sendiri, ish..rosak program kami tau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap kali tiba ke rumah Tok Abah, biasanya bahagian dapurlah menjadi tumpuan utama, tengok Tok Mok masak apa. Tok Mok adalah mak kepada bapa saya, cucu-cucu lain kebanyakannya panggil Tok Mak, tapi kami tetap panggil Tok Mok, sebab rasa manja dan mesra sangat panggilan tu. Tok Mok pun kalau bahasakan diri dia dengan kami, dia gunakan Tok Mok sahaja. Tok Mok selalu berada di dapurnya yang luas itu. Dari dapur ini kita boleh ke bilik air dan dapur basah Tok Mok. Dari dapur basah Tok Mok, kita boleh keluar ke laman belakang. Dapur basah Tok Mok ini berkongsi kolah dengan bilik air, dipisahkan oleh sekatan dinding. Kadang-kadang ada katak di dalam bilik air yang agak malap pencahayaannya itu. Selalunya sambil mencangkung untuk buang air kecil, saya akan memerhati sekeliling bilik air dengan penuh &lt;i&gt;‘tension’&lt;/i&gt; untuk melihat sama ada, ada katak atau tidak. Macam terasa seram tatkala membayangkan katak itu menggigit saya dan tidak mahu melepaskannya. Alamak, &lt;i&gt;me and my imagination&lt;/i&gt;. Kadang-kadang nampak katak tu sedang memandang dengan mata terbeliaknya..oh malu pulak..ciss!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tok Mok ni pakar pembuat acar buah. Acar buah Tok Mok paling sedap dalam dunia. Kadang-kadang rasa sayu sangat bila teringatkan Tok Mok. Tok Mok akan mengumpul botol-botol kosong untuk disimpan acar buahnya. Bahan-bahan untuk buat acar dibeli sendiri oleh Tok Mok. Dia akan pergi ke kedai dan membeli bahan-bahan seperti buah asam, jeruk dan rempah-ratus untuk membuat acar buahnya. Tok Mok memasak acar buahnya di dalam periuk besar dan kemudian memasukkannya ke dalam botol-botol yang telah dikumpulnya. Botol-botol berisi acar itu kemudiannya disimpan di dalam almari besar yang dibuat di dalam dinding, kira-kira kalau sekarang ini orang panggil &lt;i&gt;built-in&lt;/i&gt; lah. Sedap betul acar buah Tok Mok, menyesal rasanya sebab tak belajar cara-cara membuatnya. Tok Mok ni kelakar jugak orangnya tau. Ada sekali dia cerita dengan saya. “Fara nak tau..tadi Tok Mok terpijak anak ayam, habis mati anak ayam tu, &lt;i&gt;on the spot&lt;/i&gt;!” Manalah anak ayam tu tak mati, badan Tok Mok dahlah besar, lepas tu dia sentiasa pakai terompah kayu di dalam dapur, matanya pulak kurang jelas, apalagi nahaslah anak ayam tu. Kadang-kadang sampai saja kami di dapur Tok Mok, Abah dengan tak malunya terus tanya, “Mak masak apa Mak?” Tok Mok kata, “Masak sadin je..pegilah makan..” Dan Tok Mok pun akan pergi mengambil lauk sadin untuk dihidangkan. Sebenarnya dalam hati saya, yahuu Tok Mok masak sadin! Memang best sadin masakan Tok Mok, nak-nak bila tak cukup sebab kena berebut ramai-ramai, itu yang jadi lagi best.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila dah habis urusan makan, orang lelaki semua akan naik ke atas, atau turun ke &lt;i&gt;underground&lt;/i&gt;. Rumah Tarom ni ada &lt;i&gt;underground level&lt;/i&gt;, pada masa itu &lt;i&gt;level&lt;/i&gt; ini dihuni oleh &lt;i&gt;uncles&lt;/i&gt; yang masih bujang. Kat sinilah boleh nampak lukisan Uncle Aman di dinding, dan kasut tongkang Uncle Ajis bersusun di balik tiang. Yang perempuan akan duduk-duduk lagi di dapur, borak-borak dengan Tok Mok pulak sambil minum teh, pun sedap jugak, eh asal Tok Mok yang buat saja sedap memanjang. Lepas tu, kami akan naik ke atas dan duduk di ruang tengah tempat menonoton TV. Ruang ini bersambung dengan dua buah bilik iaitu bilik Aunty Dah serta bilik Tok Mok dan Tok Abah. Tok Mok akan bersolat di dalam bilik dan kemudian dia akan keluar membawa bantal-bantal untuk diagih-agihkan kepada kami yang sedang menonton TV. Rancangan yang ditonton di TV &lt;b&gt;sentiasa&lt;/b&gt; bergantung kepada &lt;i&gt;taste&lt;/i&gt; Tok Abah. Jangan harap nak tengok cerita Melayu. Selalu yang kami kena tengok adalah rancangan World at War dan Combat. Dokumentari tentang binatang-binatang pun menjadi kegemaran Tok Abah. Drama bersiri &lt;a HREF="http://en.wikipedia.org/wiki/Roots_(TV_miniseries)"&gt;Roots&lt;/A&gt; tentang &lt;i&gt;slavery&lt;/i&gt; di Amerika pun kami tak pernah &lt;i&gt;miss&lt;/i&gt;. Nanti sambil menonton, Tok Abah selalu cakap berulang-ulang, “Ini TRUE story tau.” Dah jadi macam &lt;i&gt;tagline&lt;/i&gt; Tok Abah pulak.  Wrestling pun Tok Abah buka, dan inilah rancangan kegemaran Tok Mok. Apabila menonton Wrestling, Tok Mok akan tonton dengan penuh perasaan, siapa yang ada berdekatan kadang-kadang kena picit-picit dan tumbuk dengan Tok Mok. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila rancangan TV yang dibenarkan ditonton oleh Tok Abah dah habis, dia akan ajak kita semua ke anjung depan untuk berborak-borak. Saya selalu sahaja disuruh baca buku-buku Tok Abah yang bersusun itu. Lepas tu siap pesan cara bagaimana nak buka dan pegang buku-buku itu, kena berhati-hati tak boleh terkelepet dan tak boleh terkemek. Tok Abah punya koleksi buku memang dasyat. Ruang tamu dikeliling almari buku, ruang menonton pun dikelilingi almari buku. Ensaiklopedia entah berapa siri Tok Abah ada. Tapi saya ni budak jahat, kadang-kadang dah penat baca buku, apalagi mendangok orang tua-tua berbual di anjung pun &lt;i&gt;best&lt;/i&gt; jugak, nak-nak apabila hari sudah jauh malam, macam-macam cerita Tok Abah sampaikan. Daripada kisah planet-planet, kejadian alam sampailah kepada kisah Nabi Muhammad s.a.w dan sejarah Islam. Semua &lt;i&gt;at his fingertips &lt;/i&gt;sahaja, siap dengan tahun-tahun semua dia ingat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-iXRbm-kRfS8/TWpyk_GebsI/AAAAAAAAATs/OB_penQt42U/s1600/anjung.bmp" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="240" width="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-iXRbm-kRfS8/TWpyk_GebsI/AAAAAAAAATs/OB_penQt42U/s320/anjung.bmp" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;~inilah anjung Rumah Tarom~&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada sekali tu, Tok Abah cerita pasal hantu kat rumah Kak Bedah. Selalunya Tok Abah ni dia tak percaya hantu. Rumah Kak Bedah ni bersebelahan sahaja dengan rumah Tok Abah. Kak Bedah ni adalah anak kepada Pak Zaid, dan Kak Bedah ni berkawan baik dengan aunty saya Aunty Dah. Tiap-tiap hari &lt;i&gt;without fail&lt;/i&gt; dia akan datang ke rumah Tok Abah untuk berborak. Menurut cerita Tok Abah, pada suatu hari, keluarga Pak Zaid semua tiada di rumah kerana keluar daerah, tiada seorang pun yang tinggal. Yang peliknya, bila hari malam seluruh rumah Pak Zaid jadi terang-benderang, seperti ada orang yang &lt;i&gt;on&lt;/i&gt;kan lampu pula. Takkan pulak pakai &lt;i&gt;timer&lt;/i&gt; kan? Yang peliknya lagi lepas seketika rumah itu akan gelap semula, dan beberapa ketika kemudian terang kembali. Ahli-ahli kelab larut malam di anjung Rumah Tarom pun tertanya-tanya mengapakah sedemikian jadinya. Setelah keluarga Pak Zaid pulang semula ke rumah mereka, Kak Bedah pun ditanyakan tentang perkara itu. Kak Bedah biasa sahaja, &lt;i&gt;cool&lt;/i&gt;. Menurut katanya, ada adik lelakinya belajar ilmu persilatan dan mempunyai `penjaga’. Apabila dia tiada di rumah, ‘penjaga’nya akan tinggal dan mengawasi rumah mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anjung Rumah Tarom ini juga menjadi tempat persidangan keluarga berborak di siang hari semasa cuti. Kalau nasib baik akan bertembung dengan Wak Zaini penjual rojak gendong. Wak Zaini membuat rojaknya secara &lt;i&gt;on the spot&lt;/i&gt;, dia akan menenyeh-nenyeh bahan rojak itu di dalam lesung antiknya di hadapan kita, dan membuat satu-satu, maknanya kalau ada sepuluh order, sepuluh kalilah dia menenyeh lesung rojaknya itu. Kita yang menunggu giliran boleh jadi meleleh air liur menunggu rojak siap. Wak Zaini berjalan kaki dari rumah ke rumah menjaja rojaknya yang sungguh sedap itu. Segala peralatan dan bahan membuat rojak dimasukkan ke dalam bakul dan bakul itu kemudiannya dililit dengan kain dan digendong di belakang atau di sisinya ala-ala orang Jawa. Tapi tidak lama selepas itu, kelibat Wak Zaini tidak lagi kelihatan menjaja rojak gendongnya, kerana dikhabarkan anak perempuan beliau telah berkahwin dengan seorang Mat Saleh dan ada memberi wang belanja kepada Wak Zaini dalam jumlah yang agak lumayan, dan Wak Zaini pun tidak perlu lagi menggendong rojaknya. Kalau nak makan rojak sila tenyeh sendiri hokay!&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-bsxKeAuqQ1k/TWpdZ1OnHcI/AAAAAAAAATM/bF6QwLT-1oI/s1600/gendong.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="283" width="152" src="http://3.bp.blogspot.com/-bsxKeAuqQ1k/TWpdZ1OnHcI/AAAAAAAAATM/bF6QwLT-1oI/s320/gendong.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;~ini gambar orang menggendong bakul, tapi Wak Zaini takda lah semuda ini :-)~&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rumah Tarom ni paling syok dikunjungi pada Hari Raya Puasa, kerana pada ketika inilah semua &lt;i&gt;uncles&lt;/i&gt; &lt;i&gt;and&lt;/i&gt; &lt;i&gt;aunts&lt;/i&gt; iaitu anak-anak Tok Abah akan pulang beraya. Dan sebagai kanak-kanak kitalah yang paling gembira kerana &lt;i&gt;collection&lt;/i&gt; tersangatlah lumayannya. Kadang-kadang dekat Rumah Tarom sahaja koleksi duit raya sudah mencecah hampir seratus ringgit lebih. Selalunya saya akan simpan dalam tabung arnab saya yang berwarna &lt;i&gt;maroon&lt;/i&gt;. Tabung itu tabung plastik dan hanya mempunyai tempat masuk duit sahaja, maknanya kalau kita ingin mengeluarkan duit, kita kenalah memecahkan tabung tersebut. Tetapi oleh kerana saya sayang hendak memecahkan tabung tersebut, apabila hendak menggunakan wang, saya akan mengorek tabung itu di lubang masuk duitnya menggunakan klip rambut besi yang berwarna hitam. Boleh dapat, tidak kesah sama ada wang kertas, mahupun wang siling. Saya hanya akan mengambil sejumlah wang yang diperlukan sahaja dan membiarkan bakinya untuk ditambah lagi apabila ada orang memberi duit lagi nanti. Wang yang saya keluarkan biasanya saya gunakan untuk membeli barang-barang yang saya ingini dan sangat sukai seperti kamera, &lt;a HREF="http://en.wikipedia.org/wiki/View-Master"&gt;View-Master&lt;/A&gt; dan  slaid-slaidnya serta &lt;i&gt;tape recorder/player &lt;/i&gt;dan &lt;i&gt;cassettes&lt;/i&gt;. View-Master ini adalah permainan berbentuk kamera yang boleh kita masukkan slaid dan menonton gambar-gambar yang kita ingini, sama ada gambar-gambar pemandangan ataupun cerita-cerita menarik khas untuk kanak-kanak. Slaid-slaidnya tersusun dalam &lt;i&gt;plate&lt;/i&gt; bulat dan kita perlu menekan tombol di View-Master untuk menggerakkan slaid-slaid tersebut. Kalau adik saya pula, dia akan gunakan duit simpanan untuk membeli koleksi kereta MatchBoxnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-kT-6BTdrH5A/TWpeCB2QjYI/AAAAAAAAATU/iwqdbV-pzSA/s1600/viewmaster.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="214" width="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-kT-6BTdrH5A/TWpeCB2QjYI/AAAAAAAAATU/iwqdbV-pzSA/s320/viewmaster.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;~inilah view-master yang saya suka sangat tu, eh rasa macam nak beli lagi lah pulak..~&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;Semasa perjumpaan Hari Raya di Rumah Tarom inilah saya akan bertemu dengan sepupu-sepupu yang tinggal di luar Johor Bahru. Biasanya saya ni diam sahaja orangnya, sepatah ditanya, sepatah saya menjawab. Dia orang biasanya akan main sembunyi-ibu dan kejar-kejar di keliling rumah Tok Abah, saya duduk sahaja di anjung memerhati. Dia orang ada jugak ajak &lt;i&gt;join&lt;/i&gt; main kejar-kejar, tapi saya tak hendak. Sebenarnya saya bukan sombong, cuma tak suka berpeluh, rimas..hahaha. Ada jugaklah berbual dengan sepupu macam Loretta dan Amur. (Loretta, walaupun kita berlainan arah dan ideologi sekarang, &lt;i&gt;I still love you&lt;/i&gt; okay, jaga diri kat sana jauh-jauh tu.) Yang kaki berborak tukang karut macam-macam cerita, Kak Gina. Kak Nani paling peramah, senyum aje. Paling lawa Kak Nolinlah, siap pernah jadi &lt;i&gt;covergirl&lt;/i&gt; Majalah Wanita tau Kak Nolin ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau bukan masa Hari Raya, kadang-kadang kalau hujung minggu boleh terjumpa dengan Aunty Mariam sekeluarga, dia orang ni tinggal di Pontian. Selalu kalau &lt;i&gt;weekends&lt;/i&gt; tu dia orang adalah datang ke Rumah Tarom. Aunty Mariam selalu cerita dia orang baru lepas makan &lt;i&gt;hotdog&lt;/i&gt;. Masa zaman tu &lt;i&gt;hotdog&lt;/i&gt; baru diperkenalkan di Johor Bahru, buat kali pertama sebelum &lt;i&gt;burger&lt;/i&gt;, sebelum A&amp;W dan sebelum Mcdonalds. Abah saya pun ada pernah membelikan &lt;i&gt;hotdog&lt;/i&gt; tersebut, yang dijual oleh seorang lelaki yang baru sahaja pulang merantau dari luar negara. Sedap giler, dan kemas sangat &lt;i&gt;presentation&lt;/i&gt; dia. Kadang-kadang boleh jumpa &lt;i&gt;Aunty Bon and family&lt;/i&gt;, dia orang ni tinggal di Singapura. Aunty Bon selalu bawak beg tangan besar, banyak duit tau Aunty Bon ni, pasal dia taukeh undi. Lagi satu &lt;i&gt;trade-mark &lt;/i&gt;Aunty Bon ni, dia suka goyang-goyang kaki dia bila bercakap, dan tangan dia mesti ada pegang minyak cap kapak, sambil borak-borak, dia akan sapu minyak cap kapak ni kat kaki, tangan, hidung atau kepala dia. Orang kat Rumah Tarom ni kalau berbual dia orang akan bahasakan diri &lt;b&gt;ana&lt;/b&gt; dan &lt;b&gt;ante&lt;/b&gt;, jadi apabila di USM, budak-budak Arqam baru alim sikit aje dah nak guna &lt;b&gt;ana ante&lt;/b&gt;, saya ketawakan terbahak-bahak. Selalunya perbualan di Rumah Tarom akan penuh dengan hilai-tawa dan suasana gembira. Wah..rindunya..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-8fMBR7PAMKA/TWpejQeUQlI/AAAAAAAAATc/xgyP7iD97UM/s1600/minyakkapak.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="112" width="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-8fMBR7PAMKA/TWpejQeUQlI/AAAAAAAAATc/xgyP7iD97UM/s320/minyakkapak.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;~ini minyak cap kapak yang selalu digunakan oleh Aunty Bon, tapi dia punya saiz yang paling besar, yang empat segi tu :-)~&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila saya menjejakkan kaki ke tingkatan tiga, saya kurang mengikut Abah ke Rumah Tarom. Ada alasan tak payah ikut sebab tahun peperiksaan SRP, lagipun kami telah berpindah ke rumah yang agak jauh dari Tarom iaitu di Bukit Cagar. Kemudiannya pula kerana saya akan menduduki peperiksaan SPM, walaupun pada masa itu kami telah berpindah ke rumah di Abdul Rahman Andak yang dalam jarak berjalan kaki sahaja dengan Rumah Tarom. Apabila saya telah tamat SPM dan pergi melanjutkan pelajaran di STAR, Ipoh dan seterusnya di USM, Pulau Pinang, saya tetap akan dibawa mengunjungi Rumah Tarom semasa cuti semester. Sebelum pulang ke rumah, saya akan bertemu Tok Mok untuk mencium tangannya, dan dia akan tanya saya, "Balik terus ke datang lagi.." Bila saya kata, "Balik terus Tok, cuti dah nak habis..", Tok Mok akan menarik tangan saya dan memberi duit yang telah dilipat kecil-kecil, selalunya RM50.00. Hingga kini, saya selalu rasa sedih bila teringat saya hanya sempat membalas budi Tok Mok dengan bacaan Al-Fatihah sahaja. Masih jelas terbayang wajah Tok Mok yang manis berbedak, rambutnya yang disanggul rapi dan diselit sekuntum bunga segar serta anggun gayanya berbaju Melayu Johor, tatkala sesekali Tok Mok dibawa berkunjung ke rumah saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada jugak yang beranggapan saya lupa diri dan tidak mahu ke Rumah Tarom lagi, sebenarnya bagi saya tanpa Tok Mok dan Tok Abah, Rumah Tarom bukan Rumah Tarom yang dulu lagi, tambahan pula Rumah Tarom kini sudah hampir berubah wajahnya. Mana mungkin saya lupa tentang Rumah Tarom, di sana jasad Abah saya terbujur kaku di ruang tamu, dan di sana juga jenazah Abah dibawa turun ke bumi buat kali terkhirnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;AL-FATIHAH&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;buat&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Mansore Al-Kably&lt;br /&gt;Rogayah Abu Bakar&lt;br /&gt;Zakaria Al-Kably&lt;br /&gt;dan &lt;br /&gt;semua ibu saudara dan bapa saudara&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;yang telah pergi &lt;br /&gt;meninggalkan kami&lt;/i&gt;&lt;/center&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-8614248737922468542?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8614248737922468542'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8614248737922468542'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2011/02/memori-rumah-tarom.html' title='Memori Rumah Tarom'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-N5r048piQB4/TWpt8b6zfGI/AAAAAAAAATk/oIdZBwN6-8Q/s72-c/023.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-6641018981493219675</id><published>2011-02-11T05:06:00.003Z</published><updated>2011-02-11T06:11:09.799Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='lelaki sejati'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bapa tiri'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='craven a'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='perbendaharaan johor'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='teh susu'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='gentleman'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='lelaki budiman'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='lempeng pisang'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='serangan jantung'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='berlengging'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='chain smoker'/><title type='text'>Tok Bak Satu-satunya..</title><content type='html'>&lt;i&gt;* Teks : Fara Al-Kably&lt;br /&gt;Gambar    : Koleksi Fara Al-Kably dan Google Images&lt;br /&gt;Informasi : Mak dan Aunty Rose *&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tok Bak panggilan untuk datuk saya sebelah ibu, Mohd Said nama sebenarnya. Beliau adalah seorang lelaki budiman yang telah membesarkan ibu saya dengan penuh keikhlasan dan kasih sayang, walaupun beliau sebenarnya hanyalah bapa tiri sahaja. Nenek saya yang saya panggil Tok Mak terlebih dahulu pernah berkahwin dengan seorang lelaki bernama Ahmad yang meninggal dunia kerana sakit demam panas semasa ibu saya masih dalam kandungan lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menurut cerita yang diperturunkan, Tok Bak yang juga merupakan kenalan ibu dan bapa Tok Mak, sangat bersimpati dengan Tok Mak saya, dan sering membantu membawa Tok Mak dan Mak saya yang masih bayi ke hospital untuk suntikan dan pemeriksaan kesihatan. Tok Bak memang seorang &lt;i&gt;gentleman&lt;/i&gt; yang sangat baik hati, apabila fitnah mula ditaburkan oleh orang sekeliling, Tok Bak telah mengambil keputusan untuk menikahi Tok Mak dan membantu membesarkan ibu saya bagai anak kandungnya sendiri. Bersuamikan Tok Bak, Tok Mak kemudian melahirkan sembilan lagi anak yang merupakan adik-beradik tiri kepada ibu saya, dan sudah dianggap bagai adik-beradik kandung sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-LxD0u_dYE2U/TVRgJsueN-I/AAAAAAAAAS0/L1jwIarupIA/s1600/001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-LxD0u_dYE2U/TVRgJsueN-I/AAAAAAAAAS0/L1jwIarupIA/s200/001.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Bertuah sungguh saya, kerana hanya saya dan adik saya sahaja cucu yang sempat bertemu dan merasakan kasih sayang Tok Bak. &lt;i&gt;Hahah..sorry my cousins!&lt;/i&gt; Tok Bak ni seorang yang sangat macho dan mempunyai identiti serta perwatakan tersendiri. Beliau adalah seorang &lt;i&gt;chain smoker&lt;/i&gt;, berambut tebal dan lebat dengan jambul ala-ala Mick Jagger atau Jack Lord &lt;i&gt;of Hawaii Five-0&lt;/i&gt;. Beliau seorang yang sangat-sangat &lt;i&gt;humble, down-to-earth&lt;/i&gt;, baik hati dan pemurah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa saya dan keluarga tinggal di rumah teres Jalan Larkin Pasar, Johor Bahru, Tok Bak sering datang dalam pukul sepuluh pagi. Beliau pada ketika itu telah bersara dari Jabatan Perbendaharaan, Johor. Beliau akan pergi bersarapan di kedai kopi bersama teman-temannya, dan dalam perjalanan pulang, Tok Bak akan lalu di hadapan rumah saya, menghonkan keretanya dan berhenti sebentar. Saya pun akan berlari-lari keluar untuk pergi ke kereta Tok Bak. Tok Bak akan menghulurkan keluar sebungkus roti prata (roti canai dipanggil roti prata oleh orang Johor) dan satu pot berisi kuah dalca. Pada masa itu kuah dalca akan diisi ke dalam tin susu pekat yang dipasang tali rafia di tengah-tengah penutupnya. Penutup tin susu itu selalu dibuka tiga suku pusingan sahaja. Setelah kuah dimasukkan ke dalam tin, penutup tin akan diselitkan kembali ke atas tin dan tali rafia akan menjadi pemegangnya, saya pun tak berapa faham bagaimana ini boleh dilakukan tanpa kuah tumpah. &lt;i&gt;Best&lt;/i&gt; betul Tok Bak sering hantar &lt;i&gt;breakfast&lt;/i&gt; ke rumah. Masih terbayang-bayang senyuman Tok Bak kala saya berlari-lari mendapatkan bungkusan sarapan itu daripadanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Sub-plot : Susu Cap Junjung&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;Pada masa itu kira-kira dalam tahun 70an, susu pekat yang sering digunakan adalah Susu Cap Junjung, ataupun nama Inggerisnya Milkmaid, keluaran Nestle. Ia dipanggil Susu Cap Junjung kerana ada gambar gadis menjunjung bekas yang mengandungi susu. Apabila susu pekat habis digunakan, tin susu itu akan dibersihkan, dan digunakan sebagai pot ataupun bekas untuk mengisi kuah, dan sebagai pot beras iaitu digunakan untuk menyukat beras. Susu pekat Cap Junjung juga boleh didapati dalam bentuk paket tiga segi, dan saya pun selalu membelinya di kedai runcit, untuk diratah begitu sahaja. "Lekaslah Besar, Si Manjaku sayang, Minumlah Susu Cap Junjung..", kata iklan Susu Cap Junjung!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-n9vJFroDiOw/TVQO3wtqQ4I/AAAAAAAAAQ8/YZwjQp9QsDc/s1600/susucapjunjung.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="168" src="http://4.bp.blogspot.com/-n9vJFroDiOw/TVQO3wtqQ4I/AAAAAAAAAQ8/YZwjQp9QsDc/s200/susucapjunjung.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-HzwP2t-AmVo/TVQO4FULbmI/AAAAAAAAARE/rqqoKv3lNjw/s1600/susucapjunjung2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="156" src="http://2.bp.blogspot.com/-HzwP2t-AmVo/TVQO4FULbmI/AAAAAAAAARE/rqqoKv3lNjw/s200/susucapjunjung2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Menurut kata ibu saya,  makanan kegemaran Tok Bak adalah lempeng pisang dan minuman kegemarannya pula adalah air teh susu. Lempeng pisang akan disediakan oleh nenek saya, Tok Mak, dengan banyaknya kerana bilangan anak yang ramai. Lempeng itu kemudiannya akan disusun bertingkat atau berlapis ala-ala &lt;i&gt;pancake&lt;/i&gt;, kemudian dibelah empat, dan dibahagi-bahagikan kepada anak-anak, beberapa potong lempeng akan dikhaskan untuk Tok Bak. Air teh susu Tok Bak pula akan disediakan oleh ibu saya, ada cara khas membuatnya, telah diajarkan oleh Tok Mak kepada ibu saya. Caranya adalah menggunakan daun teh Cap Harimau, sedikit gula sahaja dan susu sejat atau susu cair iaitu Evaporated Milk jenama Carnation. Tok Bak tidak minum teh susu yang menggunakan susu pekat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRhWw5W9yI/AAAAAAAAAS8/FVhpU0QJXRg/s1600/bananapancake.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="200" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRhWw5W9yI/AAAAAAAAAS8/FVhpU0QJXRg/s200/bananapancake.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-hMeXpE9CHYs/TVRcUGX1OdI/AAAAAAAAASk/YOWuDcD6mJk/s1600/susucair.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="200" src="http://4.bp.blogspot.com/-hMeXpE9CHYs/TVRcUGX1OdI/AAAAAAAAASk/YOWuDcD6mJk/s200/susucair.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Dalam ingatan saya sering juga terbayang Tok Bak yang suka duduk di dalam gelap menonton televisyen, beliau akan memilih tempat yang paling belakang sekali, dan Tok Bak jarang bersuara. Tok Bak suka sekali memakai kain batik dan berlengging iaitu tidak berbaju. Beliau jarang mengenakan kain pelikat sebaliknya suka memakai kain batik terutamanya yang sudah lusuh, mungkin kerana ianya lebih lembut. Tok Bak sentiasa relaks sambil menghisap rokok kegemarannya jenama &lt;a HREF="http://en.wikipedia.org/wiki/Craven_A"&gt;Craven A&lt;/A&gt; kotak merah dengan logo kucing hitam. Oh sungguh klasik!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRQZaxVXBI/AAAAAAAAARM/DsNJS5-6ctU/s1600/cravencigar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="134" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRQZaxVXBI/AAAAAAAAARM/DsNJS5-6ctU/s200/cravencigar.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Beliau juga seorang yang sangat stailo dan suka memandu kereta. Semasa beliau bekerja dengan Kerajaan, Tok Bak memiliki sebuah kereta &lt;a HREF="http://en.wikipedia.org/wiki/Ford_Consul"&gt;Ford Consul&lt;/A&gt; berwarna hitam dengan nombor pendaftaran SF 9110. Selepas ibu saudara saya yang saya panggil Aunty Diamond bekerja, &lt;i&gt;aunty&lt;/i&gt; saya ini ada memiliki beberapa buah kereta fesyen orang muda, seperti &lt;a HREF="http://en.wikipedia.org/wiki/Singer_(car)"&gt;Singer&lt;/A&gt; Chamois yang berwarna hijau dan juga kereta sport jenama &lt;a HREF="http://en.wikipedia.org/wiki/Bond_Equipe"&gt;Bond Equipe&lt;/A&gt; warna putih yang sungguh glamor dan mengancam! Dan Tok Bak pun kadangkala ada memandu kereta &lt;i&gt;aunty&lt;/i&gt; saya itu, dengan penuh bergaya sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRXLKnSRHI/AAAAAAAAAR8/Q-UQxAfWbqM/s1600/fordconsulblack.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="149" width="200" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRXLKnSRHI/AAAAAAAAAR8/Q-UQxAfWbqM/s200/fordconsulblack.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRXLD704qI/AAAAAAAAASE/kh9w5M4NhIY/s1600/singerchamois2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="120" width="200" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRXLD704qI/AAAAAAAAASE/kh9w5M4NhIY/s200/singerchamois2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRXLiPbtKI/AAAAAAAAASM/PKjFL5xxikY/s1600/054.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="150" width="200" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRXLiPbtKI/AAAAAAAAASM/PKjFL5xxikY/s200/054.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-BPiy6owuid8/TVRXL3th_dI/AAAAAAAAASU/8rt_5Vmhu7M/s1600/bondequipe.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="140" src="http://3.bp.blogspot.com/-BPiy6owuid8/TVRXL3th_dI/AAAAAAAAASU/8rt_5Vmhu7M/s200/bondequipe.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRXMKD0dyI/AAAAAAAAASc/6T_YfTgCSms/s1600/bondequipe2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="130" width="200" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVRXMKD0dyI/AAAAAAAAASc/6T_YfTgCSms/s200/bondequipe2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Tok Bak saya seorang yang sangat bertanggungjawab dan baik hati, dia ibarat lilin yang membakar diri, untuk menerangi orang lain di sekelilingnya. Dia jarang mahu ke klinik atau ke hospital, dan jika ada terasa kurang sihat, dia akan menyembunyikannya dari pengetahuan orang. Tok Bak meninggal dunia akibat serangan jantung pada tanggal 21 Mei 1973, di usia 56 tahun. Di saat negara meratapi pemergian Seniman Agung P.Ramlee seminggu kemudiannya pada 27 Mei 1973, kami sekeluarga masih lagi menangisi pemergian orang yang sangat kami kasihi, Tok Bak. Al-Fatihah. Jasa baik Tok Bak membesarkan ibu saya bagai anak kandungnya sendiri, dan menggembirakan saya di zaman kanak-kanak, tidak dapat saya lupakan sampai bila-bila. Jika semua orang mempunyai hati sesuci Tok Bak, alangkah indah dan amannya dunia ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;AL-FATIHAH&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVS8GCf_xEI/AAAAAAAAATE/dBDzEHvgjvA/s1600/015.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="150" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVS8GCf_xEI/AAAAAAAAATE/dBDzEHvgjvA/s200/015.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Allahyarham Mohd Said Abdul Rahim&lt;br /&gt;&lt;i&gt;seorang lelaki sejati&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/center&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-6641018981493219675?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/6641018981493219675'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/6641018981493219675'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2011/02/tok-bak-satu-satunya.html' title='Tok Bak Satu-satunya..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-LxD0u_dYE2U/TVRgJsueN-I/AAAAAAAAAS0/L1jwIarupIA/s72-c/001.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-4371950076340940248</id><published>2011-02-08T17:57:00.004Z</published><updated>2011-02-08T18:37:15.670Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mersing'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='teres'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='periuk belanga'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rumah sewa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tok andak'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kota tinggi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='roti canai'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cokelat'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='nenek'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sabun'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='stesen bas'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tok mak'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='johor bahru'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='gula-gula'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='dapur gas'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='almari dapur'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='roti naik'/><title type='text'>Kenangan Bersama Tok Andak dan kisah-kisah sampingan..</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVF3cd17XbI/AAAAAAAAAQE/qlM9axRbVno/s1600/023.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="150" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVF3cd17XbI/AAAAAAAAAQE/qlM9axRbVno/s200/023.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;*Kamaliah Mohd Said (Tok Andak) Al-Fatihah*&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;Tok Andak adalah ibu saudara kepada ibu saya, adik kepada nenek saya (Tok Mak) sebelah ibu. Baru-baru ini pada 02 Januari 2011, Tok Andak telah meninggalkan dunia buat selama-lamanya. Al-Fatihah. Agak terkilan jugak kerana tidak dapat menghadirkan diri ke pengkebumiannya. Walaubagaimanapun, masih jelas di ingatan ini beberapa kenangan bersama semasa beliau masih sihat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa saya baru memulakan penghidupan di Kuala Lumpur, saya pernah tinggal berjiran dengan Tok Andak. Pada masa itu, saya baru saja lulus universiti dan mendapat pekerjaan sebagai pelatih di sebuah organisasi dengan elaun sebanyak RM 450.00 sahaja sebulan. Dengan pendapatan sebanyak itu, saya terpaksa menumpang di rumah ibu saudara sepupu, iaitu sepupu kepada ibu saya, dan anak kepada Tok Andak, Aunty Mah. Aunty Mah menyewa di sebuah kampung di tengah-tengah bandar Kuala Lumpur ini..ironi sungguh bunyinya sebuah kampung di tengah bandar. Jika anda pernah berhijrah dari mana-mana negeri lain di Malaysia ini ke Kuala Lumpur, untuk memulakan pekerjaan atau mencari pekerjaan, anda pasti faham maksud saya ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya dan Aunty Mah mendiami rumah sewa atas tanah (maknanya tidak bertiang), separuh batu separuh papan, sederet dengan rumah sewa yang didiami Tok Andak bersama keluarga seorang lagi anak perempuannya. Rumah sewa yang saya dan Aunty Mah diami ini hanya mempunyai sebuah ruang tamu, sebuah bilik tidur dan sebuah ruang dapur. Tiada bilik mandi dan tandas di dalamnya. Bilik mandi berkelompok (maknanya untuk kegunaan bersama penyewa-penyewa lain, di mana ada empat rumah sewa kesemuanya dalam deretan itu) ada disediakan, dan sebuah tandas untuk kegunaan ramai pula disediakan di halaman rumah. Tok Andak walaubagaimanapun, tidak membenarkan saya mandi di bilik mandi berkelompok itu, kerana katanya sebagai anak dara pada ketika itu, tidak elok untuk saya mandi di luar. Dia suruh saya mandi saja di dalam ruang dapur. Dan itulah yang saya lakukan selama tinggal di rumah sewa itu, mandi dikelilingi periuk belanga, dapur gas, dan almari dapur. Kalau mahu ke tandas pula, saya sanggup menahan sehingga tiba ke pejabat, terus saja ke tandas untuk membuat 'pelaburan'. Hahaha. Kenangan-kenangan seperti ini sangat berharga bagi saya dan pengajaran serta iktibar yang saya dapat dari kesusahan dan kesengsaraan tersebut tidak dapat saya beli dengan wang ringgit. Ia membuatkan saya tersenyum walaupun di saat-saat yang penuh dengan kepayahan. InsyaAllah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada hari Ahad pula, pagi-pagi lagi Tok Andak akan mengetuk pintu rumah kami, dan menyuruh kami bangun. Katanya tidak elok anak dara tidor meninggi hari. Kami pulak memang liat hendak bangun. Dan Tok Andak akan menggendang-gendang di sekeliling rumah kami yang berdinding papan itu. Rasa bengang sangat! Tapi apabila pintu dibuka, rupanya Tok Andak menghantar sedulang Roti Canai buatan sendiri dan kadang-kadang Roti Naik, yang sungguh sedap, tiada tolok bandingannya. Roti Naik buatan Tok Andak paling sedap dalam dunia, nak nak bahagian tepi-tepi roti tu..oohlala! Sungguh baik hati Tok Andak, walaupun mulutnya kecoh sekali di pagi hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVFIjGkbHvI/AAAAAAAAAP0/v0HEElRqlhw/s1600/roti%2Bcanai.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="200" width="253" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVFIjGkbHvI/AAAAAAAAAP0/v0HEElRqlhw/s320/roti%2Bcanai.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVFIwLSWFUI/AAAAAAAAAP8/LwOQY6-1JTU/s1600/roti%2Bnaik.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="133" width="200" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVFIwLSWFUI/AAAAAAAAAP8/LwOQY6-1JTU/s200/roti%2Bnaik.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;*gambar roti canai dan roti naik di atas ini hanyalah hiasan sahaja, dan diambil dari Google Images.*&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;Pernah suatu ketika, tangan saya ditumbuhi beribu-ribu kuman, entah mengapa. Mungkin &lt;i&gt;stress&lt;/i&gt;, mungkin persekitaran yang tidak bersih atau mungkin alergi, tapi kedua-dua belah tapak tangan dan jari-jemari saya ditumbuhi kuman iaitu gelembung-gelembung yang berair. Tok Andak telah dengan susah payahnya mengelilingi kampung untuk mencari daun-daun untuk dibuat ubat. Saya pun sudah terlupa jenis-jenis dan nama-nama daun yang digunakannya, menyesal pulak kerana tidak ambil tahu pada ketika itu, terasa rugi pula kini. Daun-daun tersebut ditumbuknya hingga lumat, dan ditepek di kedua tapak tangan dan jari-jari tangan saya. Kelihatan seperti inai dan rasanya sungguh sejuk dan menyamankan sekali. Saya tertidur lena pada malam itu, dan keesokan harinya, tangan saya pulih seperti sedia kala. &lt;i&gt;Tok Andak, really was a 'magician'.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah beberapa bulan menjadi pelatih di organisasi tersebut, saya dipanggil untuk temu duga ke jawatan tetap sebagai pegawai di organisasi yang sama. Hati saya berdebar-debar, dan Tok Andak telah membantu saya sekali lagi. Katanya, "Kau jangan takut, nanti aku bacakan dan mandikan engkau," sambil gelak-gelak mentertawakan saya yang gelabah sikit pada masa itu. Saya ingat dia main-main, rupa-rupanya pada pagi hari saya dijadualkan menghadiri temu duga, Tok Andak memanggil saya dan menyuruh saya mandi di bilik mandi luar. Alamak, saya pun tertanya-tanya tetapi mengikut sahaja arahannya. Di bilik mandi luar itu, Tok Andak memandikan saya dengan sebaldi air yang dibawanya, katanya air itu telah dibaca dengan ayat-ayat suci Al-Quran. Fuhh sejuk betul kena siram berdebus-debus dengan Tok Andak. Walaubagaimanapun, Alhamdulillah saya berjaya mengharungi temu duga itu dengan lancar dan jayanya. Kemudiannya, dengan gaji pertama sebagai pegawai, saya terus mendapatkan sebuah rumah sewa yang baru sahaja siap dibina, dengan sewa RM 300.00 sebulan. Hmm..murah kan, tapi ini dalam tahun 1989 ya, sekarang ni mana dapat. Rumah teres tiga tingkat itu mempunyai tiga buah bilik tidur serta dua buah bilik air. Kehidupan saya pun menjadi lebih selesa sebagaimana yang saya idam-idamkan.&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVF6uBob8oI/AAAAAAAAAQM/BUJGPK6hx8E/s1600/012.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="320" width="240" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVF6uBob8oI/AAAAAAAAAQM/BUJGPK6hx8E/s320/012.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Semasa saya di zaman kanak-kanak pun ada kenangan bersama Tok Andak. Mana yang saya ingat sikit-sikit, emak akan menceritakan semula kepada saya. Pernah semasa keluarga saya tinggal di Mersing, Tok Andak mengikut kami kembali semula ke Mersing setelah ibu dan saya bercuti di Johor Bahru. Kami bertolak dengan bas ke Mersing. Dalam perjalanan, bas singgah di stesen bas Kota Tinggi. Penumpang-penumpang pun turun untuk membeli makanan dan minuman ataupun pergi ke tandas. Tok Andak dengan beg tangan besarnya, mengajak saya turun untuk membeli jajan. Bermacam-macam coklat dan gula-gula ditawarkan kepada saya, tapi semuanya saya tak hendak. Poyo jugak saya ni, kecik-kecik pun dah pandai memilih. Menurut cerita ibu saya, Tok Andak kemudiannya bertanya kepada ibu saya, "Buntat, kenapa budak ni aku nak belikan semua benda dia tak hendak?" Tiba-tiba saya menyampuk, "Tok Andak tu..taknak belikan SINTEET !!" Tok Andak tanya, "Hah? Apa benda SINTEET tu Buntat?" Jawab Mak, "Oh..dia nak cokelat &lt;a HREF="http://en.wikipedia.org/wiki/Treets"&gt;TREETS&lt;/A&gt; la Mak Andak! Hahaha!" Jawab Tok Andak sambil terkekeh-kekeh gelakkan saya, "Laa..manalah Tok tau..cakap Sinteet, Sinteet..heheheh!" Sejak itu, asal jumpa saya saja, Tok Andak akan usik-usik saya, "Nak Sinteet? heheheh!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVFH0_JHeWI/AAAAAAAAAPk/TY7bUXTWcVw/s1600/TREETS.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="194" width="259" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVFH0_JHeWI/AAAAAAAAAPk/TY7bUXTWcVw/s320/TREETS.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;*gambar coklat Treets kegemaran saya di zaman kanak-kanak, ala-ala M&amp;M peanuts di zaman ini, diambil daripada Google Images*&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;Satu lagi kisah bersama Tok Andak di zaman kanak-kanak saya adalah tentang Sabun Cap Kapak. Pada suatu hari saya dibawa ibu ke rumah Tok Andak di Kampung Melayu, Johor Bahru. Setelah beberapa lama mendangok (maknanya budak kecil yang duduk mendengar orang dewasa berbual) Tok Andak dan ibu saya berbual, saya berasa hendak ke tandas untuk membuang air kecil. Tok Andak pun membawa saya turun ke bawah dan ke tandas yang baru sahaja dibinanya. Seperti biasa, mulut Tok Andak akan terus pot-pet pot-pet bercerita. Setelah saya selesai membuang air kecil, Tok Andak sibuk hendak mencebukkan (maknanya menyiram dengan air untuk membersihkan) saya, tetapi oleh kerana sibuk bercakap, Tok Andak tersalah sangka, beliau ingat saya membuang air besar, beliau pun mencebukkan saya, kemudian mengambil seketul sabun cap kapak yang berwarna hijau, menenyeh-nenyehkan sabun tersebut di tangannya untuk mengeluarkan buih yang banyak, dan menyental buih sabun cap kapak itu di bontot saya. Adoi seperti terasa kepedihannya hingga kini. Saya berteriak, "Mak! Mak! Tok Andak ni sabun guna sabun cap kapak yang buat basuh baju tu, pedih!" Dan Tok Andak pun terus berdekah-dekah mentertawakan saya. Selepas itu, kalau Mak bawa pergi rumah Tok Andak lagi, sanggup tahan kencing tau! Hahahaha..kelakar dan suka kenakan orang tau Tok Andak ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVFIBfMfuLI/AAAAAAAAAPs/Cq-jL6oRJ2Q/s1600/capkapak.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="194" width="259" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVFIBfMfuLI/AAAAAAAAAPs/Cq-jL6oRJ2Q/s320/capkapak.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;*sabun Cap Kapak ini berbentuk ketul, berwarna hijau tua, gambar diambil daripada Google Images*&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;Begitulah serba sedikit kenangan terindah bersama Tok Andak yang dapat diabadikan di sini.&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVGCAD_erHI/AAAAAAAAAQk/jtEYAUpRLPM/s1600/004.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"&gt;&lt;img border="0" height="320" width="240" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVGCAD_erHI/AAAAAAAAAQk/jtEYAUpRLPM/s320/004.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;i&gt;*gambar di atas, saya di zaman kanak-kanak, di hadapan rumah Tok Andak*&lt;/i&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-4371950076340940248?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/4371950076340940248'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/4371950076340940248'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2011/02/kenangan-bersama-tok-andak-dan-kisah.html' title='Kenangan Bersama Tok Andak dan kisah-kisah sampingan..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TVF3cd17XbI/AAAAAAAAAQE/qlM9axRbVno/s72-c/023.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-4079764629097788435</id><published>2010-07-22T05:19:00.041+01:00</published><updated>2010-07-25T19:46:03.918+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='maktab perguruan mohd khalid'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kubur cina'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='anu'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sekolah cina'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tokong cina'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sekolah menengah aminuddin baki johor bahru'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sab'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kuil hindu'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='hutan bandar'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='balai bomba larkin'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sekolah tamil'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='courts mammoth'/><title type='text'>Kenangan Mengusik Jiwa di SAB</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvp55eQgsI/AAAAAAAAAMc/2S5BcNz4u3o/s1600/sab.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 213px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvp55eQgsI/AAAAAAAAAMc/2S5BcNz4u3o/s320/sab.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497744951025369794" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvp5dsQ3OI/AAAAAAAAAMU/d7l1Vt5m-O0/s1600/sab1.bmp"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvp5dsQ3OI/AAAAAAAAAMU/d7l1Vt5m-O0/s320/sab1.bmp" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497744943567920354" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvp5B31lRI/AAAAAAAAAMM/oLe5CBe1SiI/s1600/sabbadge.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 290px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvp5B31lRI/AAAAAAAAAMM/oLe5CBe1SiI/s320/sabbadge.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497744936100271378" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&lt;u&gt;teks ditulis oleh&lt;/u&gt; : Fara Al-Kably&lt;br /&gt;&lt;u&gt;gambar-gambar oleh&lt;/u&gt;   : Shikin Said&lt;br /&gt;&lt;u&gt;gaya penulisan&lt;/u&gt;       : kasual, dan melanggar peraturan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;tribute kepada&lt;/u&gt; : semua pelajar SAB, terutamanya batch 1980, kecintaan khas buat tingkatan 5 Sains B, dan SABians yang kini ditemui semula melalui FB iaitu Shikin, Saliah, Fauziyah, Ainon, Maaz, Mansor, Farah Norina, Mariam, Norly, Azlin, Norzilah, Rozita, Min dan Yusfida.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wah..tahun 2010 memang membawa tuah, mudah-mudahan biarlah berterusan tuah ini. Baru-baru ini pada 11 Jun 2010, saya telah berjaya menghadirkan diri ke satu pertemuan dengan tiga rakan sekelas dari tingkatan 4 dan 5, selepas 30 tahun tidak bertemu. Hampir dua bulan kami mengatur pertemuan itu, maklum masing-masing kini sibuk dengan hal sendiri, Sal di Selangor, Gee di Pulau Pinang, Shikin di Johor Bahru, dan saya sendiri di Kuala Lumpur. Pertemuan diadakan di KLCC. Kami bersembang sejak jam 11.30 pagi hingga 8.30 malam, bertukar tiga tempat makan, dan sekadar berhenti seketika untuk solat. Dan..ceritanya masih belum habis lagi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagus betul ada Facebook (FB)! Di situ titik pertemuan semula kami. Dan kini semakin ramai bekas pelajar Sekolah Menengah Aminuddin Baki, Johor Bahru (SAB) yang dapat kami hubungi, terutamanya dari batch SPM 1980. Ternyata FB jika digunakan secara positif, sememangnya banyak membawa manfaat. Pertemuan semula ini merungkai kembali banyak peristiwa suka, duka, 'bengong', 'gila-gila' dan 'kelakar nak mampos' sepanjang persekolahan kami di SAB.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvnBsGnoyI/AAAAAAAAAME/55ngugpqz_k/s1600/sab4.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvnBsGnoyI/AAAAAAAAAME/55ngugpqz_k/s320/sab4.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497741786340631330" /&gt;&lt;div style="text-align:center;"&gt;pintu masuk belakang ke SAB, masuk ke arah kantin&lt;/div&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kalau nak tahu, bekas pelajar SAB semuanya pasti tahan lasak, berani, 'taiko' dan 'survivor'. Sebab apa? Sebab sekolah kami atas bukit. Tiap-tiap hari kebanyakan dari kami terpaksa panjat bukit, dari gate depan SSI (Sekolah Sultan Ismail) merangkak jauh ke atas bukit, baru jumpa sekolah kami SAB. Hanya anak-anak manja sahaja yang akan dihantar dan diambil sehingga ke porch sekolah. Yang lain-lain kebanyakannya menapak. Kalau yang naik bas awam pula, lagi 'terror', sebab terpaksa panjat bukit yang lekak-lekuk, di celah-celah kubur Cina pulak tu. Kadang-kadang buah limau, epal yang orang Cina buat sembahyang kat kubur pun budak-budak lelaki kebas. Takda hal punya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvnBT1svYI/AAAAAAAAAL8/r2gLTDWGmFs/s1600/sab5.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvnBT1svYI/AAAAAAAAAL8/r2gLTDWGmFs/s320/sab5.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497741779827211650" /&gt;&lt;div style="text-align:center;"&gt;jalan dari gate depan di bawah bukit menuju ke SAB&lt;/div&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tokong cina pun belakang sekolah aje. Kalau 'stay-back', itulah port melepak menghilangkan bosan sementara menungggu kelas tambahan atau latihan games. Apa taknya, tokong tu atas bukit, jadi dapat lihat pemandangan indah, sambil-sambil menghirup udara segar angin yang bertiup sepui-sepui bahasa. Sunyi dan sepi, kalau nak mentelaah buku pun okay. Apek yang jaga tokong tu pun tak marah, agaknya dia dah anggap budak-budak SAB ni pembawa ong kot. Kalau budak lelaki pulak, tokong itu juga jadi port dia orang menghisap rokok.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dekat bawah bukit, seberang jalan, ada tempat tunggu bas awam untuk ke bandar. Kalau tak silap pada zaman saya, iaitu batch 1976-1980, bas Alec warna hijau nombor 48, 49 dan 47 lalu di situ.  Belakang bus-stop pulak ada sekolah rendah Tamil dan kuil Hindu. Hebatkan persekitaran sekolah SAB ni. Sejak dari awal lagi kami semua dah terdedah kepada pelbagai perkara yang boleh menjadikan kami manusia yang seimbang, yang faham bagaimana untuk menyesuaikan diri dengan pelbagai keadaan. Itu belum lagi bahagian atas pulak, ada sekolah Cina, Foon Yew 2. Ada Maktab Perguruan Mohd Khalid, ada Kelinik Kesihatan. Jadi, kami ni memang terlatih secara tidak langsung untuk menjadi manusia yang balanced, adjustable and adaptable. Well that are all social skills tau!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hutan Bandar di bawah bukit sekolah SAB tu, dulunya hutan virgin yang belum diteroka. Kat dalam hutan tu tersangatlah cantik. Ada water streams, pelbagai jenis bunga dan pokok, ada jugak denai untuk orang jalan. I have walked through the jungle several times, well of course without my parents' knowledge. Bila dia orang tanya, "lalu mana?", tentulah jawab "lalu luar". Tapi apa kejadahnya nak lalu luar, dah lah jalanraya tu bengkang-bengkok macam ular kena palu, kalau dari arah Courts Mammoth tu, sebelah kiri kubur Cina, sebelah kanan hutan, baiklah lalu dalam hutan, short-cut dan dapat menikmati pemandangan indah. Tapi masa zaman tu, takda ramai orang sakit mental dan tak stabil emosi ni. Jadi..kes-kes rogol, cabul, kidnap, bunuh ni semua very very rare lah. Paling-paling teruk pun, ada orang gila suka tunjuk 'anu' dia. Senang aje..cabut lari lah jawabnya. Saya cerita pasal hutan ni sebab saya dulu tinggal di rumah teres depan Courts Mammoth, berdekatan Balai Bomba Larkin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvsCU4MvyI/AAAAAAAAAMk/94nmFY0KMXg/s1600/sab3.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvsCU4MvyI/AAAAAAAAAMk/94nmFY0KMXg/s320/sab3.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497747294844141346" /&gt;&lt;div style="text-align:center;"&gt;walkway bertiang V&lt;/div&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Dalam kawasan sekolah SAB pun begitu indah sekali..dengan walkway yang stylo-mylo ala retro punya design. Tiang walkway yang V-style ni tersemat dalam ingatan sampai sekarang.Sebab, kami dulu sentiasa melalui walkway ini untuk ke makmal sains, ke bengkel sains rumahtangga, ke perpustakaan dan ke bilik lukisan. Kami beratur berdua-dua walaupun dah tua bangka dalam tingkatan empat dan lima. Sambil-sambil lalu di tepi kelas, apalagi, jenguk lah kawan-kawan di kelas lain, kalau bagi saya dan rakan-rakan di 5 Sains B, kami selalu mengusik-usik dan bertegur-sapa dengan kawan-kawan di 5A dan 5C kerana kelas-kelas kami selalunya terletak berdekatan. Inilah laluan pertama kami sebelum melangkah ke pelbagai laluan berliku di luar sana.&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvsCxBN8tI/AAAAAAAAAMs/v_x0r7StDL8/s1600/sab2.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvsCxBN8tI/AAAAAAAAAMs/v_x0r7StDL8/s320/sab2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497747302398161618" /&gt;&lt;div style="text-align:center;"&gt;tangga menuju ke padang&lt;/div&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Padang sekolah kami terletak nun di bawah bukit. Terdapat tangga yang begitu tinggi yang perlu kami turun dan naik untuk ke padang, bagi pendidikan jasmani dan juga latihan sukan. Turun-naik tangga juga sudah cukup memberikan latihan pernafasan dan ketahanan stamina untuk kami. Di sekolah SAB ini kami awal-awal lagi telah dilatih secara tidak langsung tentang perjalanan turun-naik kehidupan di luar sana yang bakal kami tempuhi. Di sini kami belajar segala-galanya, tentang kehidupan dan perjuangan, bukan setakat menimba ilmu. Di bahagian paling atas tangga inilah, saya dan rakan-rakan sekelas 5B selalu duduk bersama-sama setiap pagi sebelum kelas bermula. Seperti menjadi rutin, setelah tiba di sekolah, kami akan ke kelas 5B di tingkat atas blok bilik guru, letak beg, dan terus turun kembali untuk ke tangga ini. Tangga ini menjadi saksi kepada pelbagai cerita suka-duka, kisah keluarga, tentang pelajaran, tusyen, cerita-cerita lucu dan kelakar. Tangga ini juga menjadi saksi kepada cita-cita dan harapan kami, dan ia juga mengeratkan silaturahim kami sehingga menjadi begitu mantap sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEwHPfmztYI/AAAAAAAAAM0/ey9UoL0PI_g/s1600/fountainbig.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEwHPfmztYI/AAAAAAAAAM0/ey9UoL0PI_g/s320/fountainbig.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497777207876236674" /&gt;&lt;div style="text-align:center;"&gt;fountain&lt;/div&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Perhimpunan sekolah pada zaman saya pula diadakan di tengah-tengah di antara blok-blok lama atau blok-blok asal, di mana terdapatnya fountain (air pancut) ini. Mungkin pada masa itu kami belum seramai sekarang dan pokok-pokok pun belum sebanyak dan seindah sekarang. Sekolah SAB ini memang unik dan tersendiri. Keindahan panorama dan lanskap di dalam kawasan sekolah ini masih terpahat dan terpaku erat di dalam memori saya. Tambahan pula banyak kerja-kerja penambahbaikan telah dilakukan. Saya berkeyakinan penuh SAB dapat menjadi sebuah sekolah yang terindah dan terbaik kini. Diharap SAB dapat melahirkan lebih ramai lagi insan yang berilmu, berbakti, berketrampilan, berwibawa, dan berkeseimbangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEwN72Kd7JI/AAAAAAAAAM8/NrBAZ8NRgm8/s1600/compoundbig.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEwN72Kd7JI/AAAAAAAAAM8/NrBAZ8NRgm8/s320/compoundbig.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497784566915394706" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;*&lt;i&gt;bersambung..&lt;/i&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-4079764629097788435?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/4079764629097788435'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/4079764629097788435'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/07/kenangan-mengusik-jiwa-di-sab.html' title='Kenangan Mengusik Jiwa di SAB'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TEvp55eQgsI/AAAAAAAAAMc/2S5BcNz4u3o/s72-c/sab.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-1405021595727229190</id><published>2010-07-08T10:48:00.024+01:00</published><updated>2010-07-09T10:10:13.137+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='m nasir'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='canggung mendonan'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sumpah semerah padi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='konsert m nasir'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='anak-anak kita'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bonda'/><title type='text'>The Best Concert..(for me..)</title><content type='html'>..is surprisingly..not by an international artist! It was &lt;B&gt;&lt;u&gt;Konsert Canggung Mendonan&lt;/u&gt;&lt;/B&gt; by the one and only M Nasir, held in Stadium Negara, Kuala Lumpur, Malaysia in 1994. &lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDa3knboSTI/AAAAAAAAAJs/HEsNgpA0xSU/s1600/canggung.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 200px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDa3knboSTI/AAAAAAAAAJs/HEsNgpA0xSU/s200/canggung.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5491778635312941362" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;I was working in an architect`s firm and on the day of the concert, we were having a trip to the east coast, Trengganu and Kelantan. We were supposed to depart in a bus to Kota Bharu, but as M Nasir`s concert was on the same night and I had already bought the tickets, I had to let my office-mates left without me. I bought a flight ticket instead and would be taking-off early the next morning, to meet the others in Kota Bharu. Hah..finally I found a way to attend the concert and at the same time did not miss my office trip. It was worth all the extra money that I spent, the time and the effort.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The stadium was packed full-house, around 10,000 people were inside, with a few thousands stranded outside, because they could not get a ticket to enter. The seating arena was full all around the stadium and in the middle of the field in front of the stage, people were standing close together. The lights in the stadium were then suddenly turned off, and M Nasir made his entrance from the audience arena. He delivered all his songs in Malay, very nicely written and meaningful songs from his Canggung Mendonan album, and yet this guy could aroused people with his aura and music, and get people really excited. I could not see a single person just sitting and listening. Almost everybody were on their feet, singing along, most were standing on the seats (including my friend and me, we were like &lt;i&gt;orang gila&lt;/i&gt;..hahah..), some were dancing and clapping, but everybody were moving.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I still find Canggung Mendonan to be his best album, with songs such as Mentera Semerah Padi, Anak-anak Kita, Tanya Sama Itu Hud-hud, Bukalah Hatimu, Ada, Bonda..to name a few. This is the work of a &lt;b&gt;Genius&lt;/b&gt;. If you called yourself a Malay and you do not know how to appreciate the songs in this album..then there must be something wrong with you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;M Nasir Bin Mohamed - singer, actor, producer, artist, composer, lyricist and scriptwriter, film and video director (that`s actually more than seven..); was born on 4 July 1957, and is now residing in Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDayuNXqvJI/AAAAAAAAAJk/TFtwsltHHb0/s1600/mnasir.jpg"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 126px; DISPLAY: block; HEIGHT: 126px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5491773302557555858" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDayuNXqvJI/AAAAAAAAAJk/TFtwsltHHb0/s320/mnasir.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;In my eyes, he is a Johnny Depp look-alike. Well that`s actually a compliment since Johnny Depp was awarded with The Sexiest Man Alive title twice..but Mr M Nasir is well beyond that, in fact he had won so many awards for his excellent work. I do not have to list them down, you may just &lt;i&gt;google&lt;/i&gt; his name and there are so many written about him.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDa6Ht9wIiI/AAAAAAAAAJ8/3zii_u4MTU0/s1600/mnasirjd.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 239px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDa6Ht9wIiI/AAAAAAAAAJ8/3zii_u4MTU0/s320/mnasirjd.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5491781437385351714" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;br /&gt;M Nasir is a soulful singer. I first saw him as Mohamad M N in a Singapore TV channel, performing his songs from his first album around end 1970s. He was different then, and is still different and unique now. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You may find all things M Nasir from his fan group, &lt;b&gt;&lt;U&gt;Kelab Sahabat M Nasir&lt;/U&gt;&lt;/b&gt;. Just go to Facebook and join this group.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDaytXfEWBI/AAAAAAAAAJU/vEIARf0yrl8/s1600/kelab+sahabat+m+nasir.jpg"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; DISPLAY: block; HEIGHT: 192px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5491773288093079570" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDaytXfEWBI/AAAAAAAAAJU/vEIARf0yrl8/s320/kelab+sahabat+m+nasir.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDa6HJUY5tI/AAAAAAAAAJ0/eRuCsRoIW6o/s1600/mnasir2.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 249px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDa6HJUY5tI/AAAAAAAAAJ0/eRuCsRoIW6o/s320/mnasir2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5491781427548186322" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-1405021595727229190?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/1405021595727229190'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/1405021595727229190'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/07/best-concert-for-me.html' title='The Best Concert..&lt;i&gt;(for me..)&lt;/i&gt;'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TDa3knboSTI/AAAAAAAAAJs/HEsNgpA0xSU/s72-c/canggung.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-632592719998078624</id><published>2010-06-10T01:11:00.008+01:00</published><updated>2010-07-09T06:44:28.528+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='telephone'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mystery call'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ringing'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='alien voice'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='hotel room'/><title type='text'>The Mystery Call</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TBBAa7mQ9tI/AAAAAAAAAIY/ubCHM8ch9wU/s1600/mysterycaller.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TBBAa7mQ9tI/AAAAAAAAAIY/ubCHM8ch9wU/s320/mysterycaller.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5480951577928857298" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;This is another true un-explainable episode. It happened in a hotel room. After quite a long and tiring meeting, I headed to my room. It was around 4.30 pm, and I was busy cleaning myself in the bathroom when I heard a ringing tone..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ring-ring..ring-ring..They were sharp and tiny little rings. I have two handphones with me, but they were not from mine. I looked at the hotel room`s fixed line, it was not ringing, but just to make sure, I picked it up. Confirmed, the rings were not from the hotel room`s phone. I could still hear the ringing..went to pick up the one in the bathroom, they were also not from it. Ring-ring..ring-ring..I looked around the room if there were any other phones or alarm clocks around, there were none. The rings suddenly stopped. I was puzzled but ignored it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I went out for dinner and came back around 7.45 pm. I was so tired, and was about to take a bath when the room`s phone rang. Urgh..who would call me via that? Argh..why would the hotel staffs call me? I have put up a DND sign clearly, and did not want to be disturbed! Okay..I thought I better answer it, or else it would not stop ringing. I picked it up.."Hello..". Something answered, "@#$%^&amp;*()+~&lt;&gt;?!" Now what was that? I thought I heard a baby answering on the other side of the phone, but then I could not understand what "it" was saying. It could not be a baby, it sounded too loud for a baby, and the language was not of any that I could recognized. What was it saying, it was not a man`s voice, it was not a woman`s either. It was like a noise from outer space, the un-explainable of the other kind. It sounded like an alien voice. It became louder, so I put the phone down. I began to feel scared and uneasy, something was trying to scare me, or want to have fun fooling around with me. I just ignored it and focused on my lappy and the tv.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TBBAbIC056I/AAAAAAAAAIg/JRt0BYHJzvQ/s1600/mysterycaller2.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 216px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TBBAbIC056I/AAAAAAAAAIg/JRt0BYHJzvQ/s320/mysterycaller2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5480951581269878690" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Around midnight, I went to the bathroom to cleanse myself before heading to bed. When I was about to stand up from the sitting toilet bowl, something pushed me from the right side. I fell down to the left and my face hit the sink bowl, my glasses almost fell off. It was so painful, my left cheek was bruised. I just took a deep breath and went straight to bed with the tv on, Yassin by my side and a scissor on the other side. I said a mantra in my head that I will not leave the room, I will stay and fight it off no matter what. In bed, I heard a few knocks just above my head. I just smiled and dozed off. Stupid alien!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-632592719998078624?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/632592719998078624'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/632592719998078624'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/06/mystery-call.html' title='The Mystery Call'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TBBAa7mQ9tI/AAAAAAAAAIY/ubCHM8ch9wU/s72-c/mysterycaller.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-8737363084192497931</id><published>2010-06-04T05:45:00.016+01:00</published><updated>2010-06-04T07:21:47.174+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sudirman haji arshad'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sudir'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='habsah hassan'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='salam terakhir'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sudirman'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seruling bambu'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bintang rtm'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='big spender'/><title type='text'>S U D I R</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAiMRIyDXDI/AAAAAAAAAIQ/xVqpo21iGko/s1600/sudir.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 220px; height: 313px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAiMRIyDXDI/AAAAAAAAAIQ/xVqpo21iGko/s320/sudir.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5478783172739292210" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;..is one artist I will never forget for the rest of my life. He is one true artist who was so passionate in his work and really loved and cared for his fans. His voice was not perfect and not the best but he sung with his heart and soul, and his stage performances were the best ever. He had a storyline drawn up for every single performance, he was a perfectionist and the "asal boleh" attitude was never in his dictionary.&lt;br /&gt;&lt;P&gt;&lt;A HREF="http://ms.wikipedia.org/wiki/Sudirman_Hj_Arshad"&gt;Sudir, notes in Malay&lt;/A&gt;&lt;/P&gt;&lt;br /&gt;Sudirman Haji Arshad took part in a singing competition in Malaysia called Bintang RTM in the year 1976. At that time, I was in form one in Sekolah Menengah Aminuddin Baki, Johor Bahru. My best friends and I were so in love with him. We would talked about him all the time in school. He won the competition with his songs Seruling Bambu and Big Spender. Sudir was in University of Malaya, studying Law. I wrote a letter to him.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A year later, in 1977, when I was already in form two, a teacher told me that there was a letter for me in the school`s office. When I opened the letter, it was from SUDIR, he wrote me a four page letter in his own hand-writing, with a photo of him signed. He said he was sorry for the late reply, it was because he had taken my letter and kept it in his drawer to reply quickly but then he was so busy he had forgotten, and the moment he realised it, he quickly replied. He was so friendly and wrote all the good things, like advising me to concentrate on my studies, to work hard and to achieve the best in life for my parents and myself. He was the BEST. He never took any advantage on his fans. No matter what happened in his life, and no matter what people said about him, he will always have a part in my heart. I LOVE U Abang Sudir! You were the best Number One artist in Malaysia, and will always be..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The existing number one artist in Malaysia, is no where near his league..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SUDIR left us on February 22, 1992. His most meaningful song was Salam Terakhir..(lyrics by Puan Habsah Hassan)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;I&gt;Sampaikan salam buat semua&lt;br /&gt;Salam terakhir salam teristimewa&lt;br /&gt;Kepada kau yang tersayang&lt;br /&gt;Pada teman yang ku kenang&lt;br /&gt;Pemergian ku ini tak dirancang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usah bertanya mengapa aku&lt;br /&gt;Mengucap salam terakhir kepada mu&lt;br /&gt;Kerna waktu berputaran&lt;br /&gt;Bimbang tak berkesempatan&lt;br /&gt;Melahirkan kerinduan terhadapmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi sebuah kenyataan&lt;br /&gt;Yang amat menyakitkan&lt;br /&gt;Aku yang tidak berdaya&lt;br /&gt;Hanya berserah padaNya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam akhir&lt;br /&gt;Salam yang teristimewa&lt;br /&gt;BersamaNya ku memohon keampunan&lt;br /&gt;MelaluiNya ku beri kemaafan&lt;br /&gt;Kepadamu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Andainya aku punya waktu&lt;br /&gt;Masih ku ingin mengulangi semula&lt;br /&gt;Saat indah bersama mu&lt;br /&gt;Sayang tak berkesempatan&lt;br /&gt;Abadikan saja salam ku di ingatan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam ku yang terakhir..&lt;/I&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;AL-FATIHAH &lt;br /&gt;Sudirman Haji Arshad&lt;br /&gt;25 May 1954 - 22 February 1992&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-8737363084192497931?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8737363084192497931'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8737363084192497931'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/06/s-u-d-i-r.html' title='S U D I R'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAiMRIyDXDI/AAAAAAAAAIQ/xVqpo21iGko/s72-c/sudir.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-5460041692356056187</id><published>2010-06-03T05:47:00.002+01:00</published><updated>2010-06-03T06:01:27.481+01:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAc1ywrfj-I/AAAAAAAAAHg/Sg9Kn3LRY5Q/s1600/allahu_akbar1.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAc1ywrfj-I/AAAAAAAAAHg/Sg9Kn3LRY5Q/s320/allahu_akbar1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5478406617896554466" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAc2Hb8nDGI/AAAAAAAAAHo/5PRifHvaa0A/s1600/kaabah.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 290px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAc2Hb8nDGI/AAAAAAAAAHo/5PRifHvaa0A/s320/kaabah.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5478406973108456546" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-5460041692356056187?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5460041692356056187'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5460041692356056187'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/06/blog-post.html' title=''/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAc1ywrfj-I/AAAAAAAAAHg/Sg9Kn3LRY5Q/s72-c/allahu_akbar1.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-7169820903344278701</id><published>2010-05-18T17:07:00.011+01:00</published><updated>2010-05-19T06:25:13.565+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='aceh'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='christmas 2004'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='indian ocean'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tsunami'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='villa putera'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='earthquake'/><title type='text'>Tsunami 2004</title><content type='html'>So where were you on that unfortunate day? As for me, it was Christmas Day in 2004 and I was alone at home, all the others had gone abroad for the holidays. Later approaching midnight, I was ironing clothes in my room at my apartment in Villa Putera Condominium, Kuala Lumpur, Malaysia [end 2005 I left Villa Putera for a new home somewhere else]. &lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LVAbhX5iI/AAAAAAAAAGQ/WmEuMY9WTQs/s1600/villa+putera.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 223px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LVAbhX5iI/AAAAAAAAAGQ/WmEuMY9WTQs/s320/villa+putera.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472670700573025826" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LVZDKP8pI/AAAAAAAAAGY/M5mdgyiLC2U/s1600/villaputera2.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LVZDKP8pI/AAAAAAAAAGY/M5mdgyiLC2U/s320/villaputera2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472671123530314386" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;The TV was on, with special Christmas Day programmes. Suddenly I felt dizzy, I looked up, I thought I was concentrating too much on the iron board that I felt dizzy, but I became dizzier and nearly fell down. I sat down on the bed, to calm myself.."Oh God, please dont let me have any High Blood Pressure or Diabetes!", I chanted in my heart. Then I saw my window curtain swaying left and right, but the window was not opened, then I saw the wall swaying..it was quite obvious. I began to worry..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I could hear footsteps outside..I looked out the window downwards, I saw people running out of the condominium`s compound. Now..this must be serious. As I was wearing a nightie, I changed into jeans and t-shirt, grab my handphone and handbag and headed out. I called my mom first and told her that if anything happen, and if she had to identify me, please look out for somebody wearing a dark blue t-shirt. As I was speaking to my mom, she suddenly said that there was movement in her apartment in Bukit Jalil too. So I said, hell lets get out of the house immediately.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I went straight to the staircases, and to my surprise there were so many people already in the staircase trying to escape. There was a couple, I could see the lady trembling until she became weak, that her husband had to carry her down. I ran fourteen flight down the stairs to the ground level and made it across the road. Almost everybody were out of the building. All of us kept looking up, as if waiting whether the building will fall down or not. Some took off in cars and motorcycles. After an hour or so, we were allowed to go into the building but were advised to be alert of any other movement.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I went up to my apartment, and saw in the news that an earthquake with a big magnitude occured in the Indian Ocean, following which the Tsunami happened and killed so many people. ACEH the land of my mother`s origin was terribly hit. I was so sad..230,000 of my people were killed and 500,000 left homeless.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LWHHVUXLI/AAAAAAAAAGg/eBx4FCbJTLE/s1600/masjid-pasca-tsunami-aceh-20041.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LWHHVUXLI/AAAAAAAAAGg/eBx4FCbJTLE/s320/masjid-pasca-tsunami-aceh-20041.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472671914924465330" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LWHbD1hLI/AAAAAAAAAGo/xVUBVseqZbk/s1600/Fishing_boat_tossed_ashore_in_Banda_Aceh_after_2004_tsunami_DD-SD-06-07370.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LWHbD1hLI/AAAAAAAAAGo/xVUBVseqZbk/s320/Fishing_boat_tossed_ashore_in_Banda_Aceh_after_2004_tsunami_DD-SD-06-07370.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472671920219849906" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-7169820903344278701?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='enclosure' type='' href='http://en.wikipedia.org/wiki/2004_Indian_Ocean_earthquake' length='0'/><link rel='enclosure' type='' href='http://en.wikipedia.org/wiki/Aceh' length='0'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/7169820903344278701'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/7169820903344278701'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/05/tsunami-2004.html' title='Tsunami 2004'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S_LVAbhX5iI/AAAAAAAAAGQ/WmEuMY9WTQs/s72-c/villa+putera.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-2159969921435206121</id><published>2010-05-14T21:18:00.023+01:00</published><updated>2010-05-15T05:15:07.164+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='penyu menangis'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='jm aziz'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='discomania'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bee gees'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='noordin hassan'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='john travolta'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='phantom of the opera'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='theatrical'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='saturday night fever'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='riverdance'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sofea jane'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='theatre'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='beauty and the beast'/><title type='text'>Theatrical Experiences</title><content type='html'>My first ever real theatre experience was in 1994, watching "Malam Ini Penyu Menangis" at Panggung Eksperimen Negara, Kompleks Budaya Negara, Kuala Lumpur, Malaysia. The leading actor was Sofea Jane, directed by Noordin Hassan, based on a poem by J.M.Aziz titled "Penyu Menangis". I went with my buddy Lin. At one point, some of the actors got off the stage and went towards the audience with their scary face expressions and body movements. As both of us were sitting quite isolated from the other audiences, one actor headed towards us, we were so frightened, we hugged each other, closed our eyes and shouted like hell. I guess they have succeeded in conveying the message through their acting. It was a good show.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then in 1997, I watched "Phantom of the Opera" and "Beauty and the Beast" in London, United Kingdom. I love both equally, and wouldnt mind watching them all over again.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-27YGnL-ZI/AAAAAAAAAFI/Nve3vYJ530s/s1600/006.JPG"&gt;&lt;img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-27YGnL-ZI/AAAAAAAAAFI/Nve3vYJ530s/s200/006.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471235145091250578" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-23w6gqrEI/AAAAAAAAAEw/ylSPE93byjA/s1600/007.JPG"&gt;&lt;img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-23w6gqrEI/AAAAAAAAAEw/ylSPE93byjA/s200/007.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471231173292895298" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-26N4lvu9I/AAAAAAAAAFA/pGSTatF4Dv4/s1600/008.JPG"&gt;&lt;img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-26N4lvu9I/AAAAAAAAAFA/pGSTatF4Dv4/s200/008.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471233870016789458" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&gt;&gt;&lt;i&gt;Phantom of the Opera, Her Majesty`s Theatre&lt;/I&gt;&lt;&lt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-23R0358OI/AAAAAAAAAEo/DxcBUuI6TDg/s1600/005.JPG"&gt;&lt;img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-23R0358OI/AAAAAAAAAEo/DxcBUuI6TDg/s200/005.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471230639203807458" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-28sSC4zxI/AAAAAAAAAFQ/2VtwSy41AIM/s1600/009.JPG"&gt;&lt;img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-28sSC4zxI/AAAAAAAAAFQ/2VtwSy41AIM/s200/009.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471236591269236498" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-2_hQz_ivI/AAAAAAAAAFg/Z18iRwiQJq0/s1600/010.JPG"&gt;&lt;img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-2_hQz_ivI/AAAAAAAAAFg/Z18iRwiQJq0/s200/010.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471239700494650098" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-3AFCncXAI/AAAAAAAAAFo/Mt5PliNgfCk/s1600/012.JPG"&gt;&lt;img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-3AFCncXAI/AAAAAAAAAFo/Mt5PliNgfCk/s200/012.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471240315159206914" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&gt;&gt;&lt;i&gt;Beauty and the Beast, Dominion Theatre&lt;/I&gt;&lt;&lt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On my other visits to London after that, I did not watch any other theatre. Most of my time there were then spent on working, relaxing, travelling, people-watching, shopping and window-shopping.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Back in Malaysia, in December 2003, I managed to watch the Riverdance Show in Stadium Putra Bukit Jalil, Kuala Lumpur. The Irish dance troupe was fantastic!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-3IT1aJ1WI/AAAAAAAAAGA/FPIi8aMDl9s/s1600/RD.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-3IT1aJ1WI/AAAAAAAAAGA/FPIi8aMDl9s/s320/RD.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471249365404865890" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;And finally in May 2004, I went to Istana Budaya, Kuala Lumpur for the first time, to watch Saturday Night Fever The Musical. It was a reminiscence of my school days obsession..the discomania.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-3Jr3cnYYI/AAAAAAAAAGI/0p2YNM--PlA/s1600/SNF.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-3Jr3cnYYI/AAAAAAAAAGI/0p2YNM--PlA/s320/SNF.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471250877780550018" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;When I was in secondary school, I watched Saturday Night Fever the movie with my friends, then everyday onwards what we talked about were the dance steps, John Travolta, his booty, his chest, his style of walking..urgh! Every weekend we would stay-back in school after our Girl Guides meeting, closed all the classroom`s door and practiced the Saturday Night Fever dance steps. Then on Sundays, my group of crazy friends would organize parties and the songs played were all from the movie soundtrack, songs by The Bee Gees. Argh..those were the lovely, crazy, fun and most enjoyable times of my life!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-2159969921435206121?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/2159969921435206121'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/2159969921435206121'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/05/theatrical-experiences.html' title='Theatrical Experiences'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-27YGnL-ZI/AAAAAAAAAFI/Nve3vYJ530s/s72-c/006.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-1880156017200838142</id><published>2010-05-12T21:59:00.008+01:00</published><updated>2010-05-12T22:40:56.382+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='eerie'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='corridor'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penang'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='hotel'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='chambermaid'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ghost'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='frightened'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='scared'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sliding door'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peephole'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='committed suicide'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='trolley'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='shivering'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='dream'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='housekeeping'/><title type='text'>The Scariest of all..</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-sa_4dZaHI/AAAAAAAAAEQ/-6dZn9bAM5k/s1600/Beach-front-location.gif"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 170px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-sa_4dZaHI/AAAAAAAAAEQ/-6dZn9bAM5k/s320/Beach-front-location.gif" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5470495857161365618" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Of all the frightening experiences I had..one was the scariest (to me), I felt so scared I had to run!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was my most recent experience, happened in 2009. I had to attend a meeting held in Penang because the project we were handling was situated on the Island. There were six of us, we came separately from different locations, and were to meet at the venue of the meeting, held at an old and quite established hotel,  which was actually just in the vicinity of our project.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I flew alone from Kuala Lumpur, reached Penang in the afternoon, checked into the hotel and met the others, then had a long meeting there. Later at night me and my room-mate had a lovely dinner together at the hotel itself. We were so tired, we opted to stay in.&lt;br /&gt; &lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-seNfsyYfI/AAAAAAAAAEY/Kyh7c0zmLXU/s1600/hm+room.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-seNfsyYfI/AAAAAAAAAEY/Kyh7c0zmLXU/s320/hm+room.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5470499389568082418" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;I was sleeping soundly when suddenly I was awakened by a loud noise beside me..I woke up to find my room-mate shouting loudly as if asking for help. Then my room-mate got up and told me, “I had a terrible dream. There was a woman holding a baby boy. They were crying and asking for help. There was fire around them!!” Believe me or not..I had the same dream!!! We began to feel nervous. I was extra scared because I was having my period and could not do any praying. (Normally once I have checked into a hotel room, I will do my prayers, so that I will feel calm.)&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;After going to the toilet, my room-mate then resumed sleeping. I tried to sleep but could not. I kept hearing the sound of a musical box playing on and on...I was so sure I was not imagining things. I sat up on the bed and tried to listen carefully, it was the sound of a musical box and I was not dreaming. Suddenly I heard a few knocks on the sliding door at the balcony on my right. I looked at my watch, it was 4.00 am. I dared not look at the sliding door, luckily we had the curtains down. Then I heard footsteps in the corridor outside my door on the left, I heard something being dragged. Could it be the chambermaid and her housekeeping trolley? But it was 4.00 am, and I don’t think anybody will be doing any housekeeping at that hour! Out of curiosity, I went to peep at the door peephole.. there were nothing outside! I ran back to my bed, covered myself in the blanket, shut my eyes tightly and tried to go back to sleep, I managed to survive until sunrise.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The story did not end there. We went for breakfast and met the other four guys from our team. Suddenly one of the guys started it all back..he said, “You guys want to know something? Last night I was alone in my room, watching TV, suddenly I saw a woman walked passed me in my room. I was wondering how come this woman can walked in my room.” Another guy said, “Are you crazy or what? Was your door closed or opened?” He answered, “Closed &lt;i&gt;lah&lt;/i&gt;! That was why I am wondering up till now, how??” Alamak! Another guy said he heard some knocks on the sliding door and actually saw a figure standing outside the sliding door at his balcony. He was so scared, so he just closed his eyes and tried to get back to sleep. The other one heard some footsteps in the corridor and another guy had a terrible scary dream that he could not remember. Now..all of us had been disturbed in quite the same way. Was it a coincidence or something really happened there at the hotel? Why didn’t it happen to the other hotel guests, or maybe we simply didn’t know? If IT only disturbed us, WHY us? Was it because Something didn’t like us, because we are developing the surrounding site? Were there really a woman and a boy, maybe they died in a fire at the hotel, or near the hotel? Did they committed suicide? So many questions were in our mind when we walked back to our rooms and prepared to check-out and leave for KL..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To make matters worst for me, I was the only one who had to stay on until noon, while the other five were going back earlier immediately after breakfast. After my room-mate left, I started to pack all my things. Suddenly all the stories from my colleagues about the happenings last night and my own scary experience, emerged in my mind. I started to feel cold and an eerie feeling all over me. I felt goose bumps in my neck, behind my ears and my hands shivered..I was so scared, I felt as if someone was watching me, I dared not look around or up. I kept my eyes down, focussing on my packing. I was actually shivering..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Once I finished tucking everything into my bag, I pulled it over to the door, grabbed my handbag and got out of the room. I was not even able to stand a moment at the corridor, I felt as if something was breathing at the back of my neck, I was so scared, I actually ran along the corridor to the lifts lobby. It was only almost 11.00 am and I quickly checked out of the hotel, and went straight to the airport. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I swear I will never ever set foot in that hotel ever again, not even if someone pay me a big amount to do so. I am so sorry I could not reveal the name of the hotel here in this post, but if you guys really need to know, send me a message. Please give the hotel a fair chance, the occurrences might not happen to you. Maybe the ghost just didn’t seem to like us, or maybe on that particular night, she had a bad mood! hehehe..&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-sfeqUOhLI/AAAAAAAAAEg/zbXqxsLvFfg/s1600/faratraveling.bmp"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 160px; height: 120px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-sfeqUOhLI/AAAAAAAAAEg/zbXqxsLvFfg/s320/faratraveling.bmp" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5470500783987262642" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-1880156017200838142?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/1880156017200838142'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/1880156017200838142'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/05/scariest-of-all.html' title='The Scariest of all..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-sa_4dZaHI/AAAAAAAAAEQ/-6dZn9bAM5k/s72-c/Beach-front-location.gif' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-2991660867946994838</id><published>2010-05-06T20:21:00.005+01:00</published><updated>2010-05-06T20:58:36.955+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='fesyen'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mum'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mother`s day'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mak'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='makanan'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mother'/><title type='text'>Saya Sayang Mak Saya!</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-MdNYpAeTI/AAAAAAAAAEI/VNrLw7m_Ihs/s1600/079.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-MdNYpAeTI/AAAAAAAAAEI/VNrLw7m_Ihs/s320/079.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5468246488347867442" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Saya sayang mak saya sebab...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. dia mak saya, dia sentiasa mendoakan saya dan doanya mujarab&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. saya lahir ke dunia ini kerana dia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. saya telah duduk di dalam perutnya selama sembilan bulan&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;4. dia bersabung nyawa melahirkan saya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. dia buat segala-galanya untuk saya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. &lt;u&gt;makanan best sentiasa!&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- semasa saya kecil mak sentiasa memasakkan makanan yang sedap-sedap dan berkualiti untuk saya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-  mak memastikan hanya isi ikan yang berwarna putih dan daging ayam bahagian isi sahaja untuk saya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak selalu menggaulkan nasi lembut dengan kicap dan butter serta isi ikan goreng, mengepal-ngepalkannya dan menyuapkan saya dan adik saya, sambil kami bersenang-lenang bermain kejar-kejar atau mengayuh basikal&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-  kentang dadu goreng dengan telur yang mak buat adalah yang paling sedap di dunia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak sentiasa menyediakan telur separuh masak dengan kicap dan lada sulah yang paling syiok di dunia, setiap pagi setiap tahun mulai saya darjah satu hingga tingkatan lima, tak pernah miss&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak sentiasa siapkan air milo, air teh dan air kopi serta air masak berteko-teko, berjag-jag dan bertermos-termos untuk kami sekeluarga, rumah kami tak pernah putus dengan air minuman&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak akan bangun dari tidur walaupun pukul tiga pagi, jika salah seorang dari kami menyebut saja perkataan lapar, dalam masa lima minit saja mak boleh siapkan nasi goreng telur dengan bawang putih yang wow! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- masakan tersohor mak yang tidak mungkin dapat ditandingi oleh orang lain mengikut citarasa kami adalah laksa johor, sambal tumis, gulai ikan pari, ayam goreng kicap dan hati lembu masak kicap&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak kalau goreng telur mata lembu, telur dadar (omelette) dan telur hancur (scramble egg) pun sedap, dah tu kejap gila dah siap..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak punya roti celup telur (french toast) top of the pop!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. &lt;u&gt;mak punya fashion sense  memang tip-top!&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- masa saya kecil mak akan beli kain dan design sendiri fesyen baju lalu hantar tailor. Mak siap lukis fesyen baju yang dia nak tu atas kertas dan tunjuk kat tailor. Selalunya fesyen-fesyen terkini, sebab dia rajin beli majalah, buat scrap-book dan kemudian improvised design-design yang ada tu..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- sampai sekarang pun kalau no idea, bawak saja mak pegi shopping dan suruh dia pilihkan color or fashion, selalu saja dapat pujian kalau pakai baju-baju yang mak pilihkan..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- dulu-dulu masa baru-baru kerja, kalau nak ambil mak punya baju ke mekap ke, ambik je, pakai. Tak payah mintak, tak pulang pun takpa, mak kata dia lagi suka tengok orang suka pakai baju dia..baiknya mak..saayaang mak!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. &lt;u&gt;mak sebagai best friend!&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak akan sentiasa sedia mendengar apa yang kami nak cakap. Walaupun kalau dia dah mengantuk, dan kami cakap, “mak..dengarlah ni..”, mak akan cuba besarkan mata dia dan kata, “ya, ya, apa dia..ceritalah..”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- cakaplah apa saja dengan mak, sama ada nak berangan gila-gila atau tak berapa confident nak buat sesuatu..cakap aje dengan mak, “mak..boleh tak mak? mak ingat boleh ke? takpe ke?” Mak akan jawab, “boleh aja..asal ada usaha, apasal pulak tak boleh!”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- kalau geram dengan orang lain, ngadu ngan mak. Kalau rasa ada orang dengki, cuba aniaya, atau mengata..ngadu kat mak. Nanti mak cakap, “biasalah..orang hebat, mesti ada orang dengki. So sabar aje. Tuhan bagi dugaan pun dia timbang-timbang kekuatan kita, kalau kita kena dugaan kuat tu, maknanya kita insan terpilih, yang lebih kuat dari orang lain..” hmm..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9. &lt;u&gt;mak baik hati!&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak akan sentiasa menolong, bukan saja kami, tapi juga orang lain yang dalam kesusahan. Mak pernah tolong gadis yang termengandung, beri tumpang kepada remaja yang terbiar, beri tumpang anak yatim-piatu, kucing yang cedera, walaupun pada saat-saat kami sendiri dalam kesusahan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak pernah kena hina, kena kata, umpat keji dengan saudara sendiri, ipar-duai sendiri kerana buruk sangka dan busuk hati mereka, tapi mak tetap sabar, mak kata “biarlah..tuhan tahu siapa kita..”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- mak sanggup buat dan redah apa saja untuk kami. fuhh..takkan ada orang lain yang akan buat begitu untuk kami di dunia ini. Sebab itu, saya akan teruskan tradisi itu. Saya akan lakukan apa saja untuk adik saya dan keluarga saya. Apa saja..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10.  &lt;U&gt;mak sentiasa ambil berat!&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- sampai sekarang pun mak akan sentiasa ambil tahu di mana kami berada, setiap malam sebelum dia tidur. Dan kami pun akan pastikan mak mesti tahu kami di mana. Kalau kami bagitau mak..jangan bagitau orang kami di mana..mak akan simpan rahsia tersebut. Dijamin!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sayangnya saya pada mak, setiap penghujung solat pasti ada doa untuk mak, dan saya akan pastikan selagi mak hidup, kami tidak akan tinggal berjauhan, saya akan bawa mak ke mana saja saya tinggal. My mum and my brother are coming with me, anywhere my family and I live. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HAPPY MOTHER'S DAY TO EVERYBODY..&lt;br /&gt;appreciate your mum while she is still around..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-2991660867946994838?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/2991660867946994838'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/2991660867946994838'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/05/saya-sayang-mak-saya.html' title='Saya Sayang Mak Saya!'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S-MdNYpAeTI/AAAAAAAAAEI/VNrLw7m_Ihs/s72-c/079.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-2565903770237607508</id><published>2010-05-04T05:36:00.005+01:00</published><updated>2010-05-13T20:40:49.518+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pager'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='repairs'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='maintenance crew'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='property department'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='maintenance'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rain'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='security guard'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='building'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='security'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='floodgate'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='building maintenance'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='building manager'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='chargeman'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='flood-gate'/><title type='text'>Close Encounter with the Unusual Kind..</title><content type='html'>I once worked on contract with one government agency in Kuala Lumpur, under their Property Department. I was the officer in charge of the building maintenance, in other word, unofficially I was the Building Manager. I had a team of cleaning contractor, landscape contractor, security guards, maintenance contractor, besides the in-house security guards, lifts attendants, maintenance crew, technical crew, administration staffs and a list of suppliers and contractors under my wings. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Although my working hours were actually from 8.00 am to 4.00 pm, my routines normally started early in the morning and ended around 9.00 pm. I also had to come when there were emergencies at the building, sometimes I had to work during the weekend when major repairs needed to be done and when some events were held in the building. At that time, my life was my work and my work was my life. My pager was with me everywhere I go.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S9-mL7EVgeI/AAAAAAAAAEA/xkg8MzcTx20/s1600/rainstorm.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 317px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S9-mL7EVgeI/AAAAAAAAAEA/xkg8MzcTx20/s320/rainstorm.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5467271196415721954" /&gt;&lt;/a&gt;One night during a weekend, my pager was beeping, and the call was from my chargeman. He said it was raining heavily in town, and that our building was flooded. The crew were going to shut-down all the flood-gates at the basement parking and he wanted me to be around. So I dressed myself in jeans and sports jacket, and rushed myself  to the building. My technical assistant, Mazlin was already there with the maintenance crew. We hurried to Basement 2, it was lighted dimly, the rain became heavier, and gushing in  like a waterfall into the basement area. We started closing all the flood-gates.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Once the flood-gates were closed, the basement became dimmer, and quieter. I looked around to see if any of the cars there were damaged. There were only a few cars around. Suddenly my eyes caught a figure standing on the stairs watching us. I thought he was one of our crew, then I noticed he had a totally different uniform. He was wearing an oversized shorts and shirt, like those worn by the people from the Japanese invasion era, and he had a rifle in his hand and he was also wearing a hat. He looked like an army or police from those old days. I was so scared, I couldn’t move an inch. I whispered to Mazlin, she turned around and saw him too, she said, “Askar zaman Jepun mana pulak ni, biar betul! (Japanese army, you must be joking!)” Then we tried to get our chargeman who was standing a little bit further from us, to come nearer and have a look at the man standing around 80 meters away from us. He came nearer and when we told him and he turned around to look, the soldier just disappeared into thin air.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Our maintenance crew and security guards went to search for the man in every corner of the building, but he couldn’t be found. We were puzzled because, as the flood-gates were downed (closed), the whole building was in total locked-up position, and all the main doors and entrances to the building were closed and guarded by our security men. So where did he came from, and where did he disappeared?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-2565903770237607508?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/2565903770237607508'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/2565903770237607508'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/05/close-encounter-with-unusual-kind.html' title='Close Encounter with the Unusual Kind..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S9-mL7EVgeI/AAAAAAAAAEA/xkg8MzcTx20/s72-c/rainstorm.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-6988442639316245647</id><published>2010-04-16T18:11:00.007+01:00</published><updated>2010-04-17T07:19:58.543+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mersing'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ilmu alternatif'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='demam panas'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='buntat harimau'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='meracau'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sawan'/><title type='text'>Mistik Tok Mat II</title><content type='html'>&lt;U&gt;Mersing - Suatu Ketika Dahulu, semasa saya berusia satu hingga lima tahun..&lt;/U&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8i8n8l3MgI/AAAAAAAAADo/TMNVmQKlf48/s1600/003.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8i8n8l3MgI/AAAAAAAAADo/TMNVmQKlf48/s320/003.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5460821942652580354" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya Tok Mat pernah juga menolong ayah sebelum peristiwa kaki saya cedera tersebut. Kali pertama Tok Mat membantu ayah adalah ketika ayah baru sahaja berkenalan dengan beliau. Kami sekeluarga baru sekali sahaja bertandang ke rumah Tok Mat. Pada ketika itu saya demam panas. Mungkin kerana saya masih kecil dan kerap berjalan jauh bersama ibu dan ayah iaitu pulang ke kampung halaman di Johor Bahru, dan selalu pula mengikut mereka berdua berjalan di malam hari ke &lt;em&gt;funfair&lt;/em&gt;, saya keletihan dan terkena demam dengan suhu yang agak tinggi juga.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Saya telah meracau-racau, dan mula sawan hingga anak mata tidak kelihatan dan bibir terkatup rapat. Ibu saya telah melakukan sesuatu yang mungkin menyelamatkan nyawa saya iaitu menyelitkan sudu di celah bibir saya dan membolehkan udara masuk melalui rongga mulut saya, lantas sawan pun berkurangan tetapi saya seolah-olah tidak sedarkan diri. Ayah mulai panik dan mengangkat saya di dalam kendongannya lantas berjalan keluar bersendirian menuju ke jalan besar. Ayah telah menahan kereta yang lalu, dan meminta bantuan untuk menghantar kami ke klinik yang terdekat. Tiba-tiba di pertengahan jalan, ayah telah berubah fikiran dan meminta pemandu tersebut membelok dan menghantar kami ke rumah Tok Mat, kerana hari masih awal pagi dan klinik tentunya belum dibuka. Setibanya di rumah Tok Mat, beliau sedang memberi ayam makan di luar rumah. Ayah terus menerkamnya dan menyerahkan saya kepada Tok Mat. “Pak Mat, tolong saya, saya tak tahu apa nak buat. Tengoklah anak saya ni..”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tok Mat pun mengendung saya dan membawa saya agak jauh sedikit dari ayah. Beliau mengeluarkan sesuatu dari koceknya, dipercayai batu permata ‘buntat rimau’ dan melumurkan batu tersebut di mulut saya sambil mulutnya sendiri terkumat-kamit membacakan ayat-ayat suci Al-Quran. Serentak itu saya menangis dan muka pun merah serta bernafas kembali. Saya pulih sepenuhnya, dan jarang demam lagi selepas itu. Kata ayah,  dia tidak pernah dan tidak akan percaya dengan pengamal ilmu alternatif lain  kecuali Tok Mat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tok Mat menjadi keluarga terdekat sepanjang kami di Mersing. Tok Mat sentiasa menyediakan air Milo untuk saya apabila saya berkunjung ke rumahnya. Ketika saya sudah besar dan telah kembali ke Johor Bahru, Tok Mat berangkat menunaikan Haji di  Mekah dan beliau telah meninggal dunia serta dikebumikan di sana. Inalillahi wainalillahi rajiun..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-6988442639316245647?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/6988442639316245647'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/6988442639316245647'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/04/fragmentation-of-heart-mistik-tok-mat.html' title='Mistik Tok Mat II'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8i8n8l3MgI/AAAAAAAAADo/TMNVmQKlf48/s72-c/003.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-8329646299287780517</id><published>2010-04-16T17:58:00.006+01:00</published><updated>2010-04-16T20:51:37.302+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mersing'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='singki'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='buntat harimau'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bapa angkat'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='terseliuh kaki'/><title type='text'>Mistik Tok Mat I</title><content type='html'>&lt;U&gt;Mersing - Suatu ketika dahulu, semasa saya berusia satu hingga lima tahun..&lt;/U&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8i3jZE-MMI/AAAAAAAAADY/Sf7148dHt0Y/s1600/002.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8i3jZE-MMI/AAAAAAAAADY/Sf7148dHt0Y/s320/002.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5460816366841770178" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Saya ni memang ibarat alim-alim kucing, nampak diam tetapi sebenarnya dalam kepala saya ni sentiasa merancang dan memikirkan sesuatu. Air tenang jangan disangka tiada buaya..Dalam diam-diam, saya suka buat kerja panjat-memanjat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada suatu hari saya rasa begitu teruja untuk memanjat naik ke atas singki kegemaran ibu saya. Apabila ibu sibuk di dalam bilik, saya pun naik ke atas singki dan kemudian terjun semula ke bawah. Kelempung! Saya jatuh dan terseliuh kaki..aduh sakitnya sehingga tak boleh berjalan. Ibu pun kelam-kabut ke kedai untuk menelefon ayah di pejabat. Ayah pulang serta-merta dan terus membawa saya ke hospital. Kaki saya dibubuh ubat dan dibalut. Selepas seminggu sepatutnya saya sudah boleh kembali normal dan berjalan semula, tetapi oleh kerana kedegilan dan mungkin serik merasa sakit apabila memijakkan kaki, saya masih tidak mahu berjalan selepas sebulan terseliuh kaki. Ayah mula pening kepala, saya diupah bawa balik bercuti ke Johor Bahru, Datuk dan Nenek kedua belah juga datang melawat tetapi saya masih juga belum mahu berjalan semula. Akhirnya ayah bosan dan membiarkan saja saya berdukung ke sana ke mari. Ianya berlarutan sehingga lebih dari sebulan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada suatu subuh yang gelap, tiba-tiba pintu rumah diketuk dan salam diberi. Tok Mat terpacak di depan pintu, dan minta agar ayah mengambil saya dan memberikan kepadanya untuk dijampi serapah. Tok Mat telah membawa saya ke laman, menyapu ‘buntat rimau’ di kaki saya sambil membaca beberapa ayat suci Al-Quran. Kemudian dia menyerahkan kembali saya yang masih tidur kepada ibu saya dan minta diri untuk berangkat pulang. Ayah berdiri tercegat dan tercengang-cengang dengan gelagat Tok Mat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8i2N-2UOmI/AAAAAAAAADQ/RANCpww2omk/s1600/malaysiatiger.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 134px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8i2N-2UOmI/AAAAAAAAADQ/RANCpww2omk/s200/malaysiatiger.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5460814899512097378" /&gt;&lt;/a&gt;Tok Mat adalah pegawai kastam yang menjadi bapa angkat ayah semasa kami di Mersing. Di waktu lapang, kami sekeluarga selalu ke rumah beliau dan saya dianggap cucu angkatnya. Ayah pernah memberitahu Tok Mat tentang kerisauannya apabila saya tidak mahu berjalan semula. Tok Mat sekadar berkata, “Nanti aku tengokkan..” Tiba-tiba beliau muncul tanpa undangan di waktu yang paling tidak disangka-sangka. Menurut kata orang, Tok Mat sebenarnya pandai mengubat orang tetapi tidak mahu mengaku dirinya bomoh. Tok Mat rajin berburu dan pernah terserempak dengan harimau yang memuntahkan sebutir batu permata dipanggil ‘buntat rimau’, sebelum harimau itu masuk mandi ke dalam sungai. Tok Mat percaya batu permata ‘buntat rimau’ tersebut sebagai ada khasiat dan menggunakannya untuk mengubat orang yang rapat dengannya sahaja. Ayah sebagai seorang yang sangat &lt;em&gt;open-minded&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;Americanised&lt;/em&gt;, enggan mempercayai perkara-perkara mistik seperti ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaubagaimanapun, tengahari itu saya bangun dari tidur dan menjerit, “Mak! Dah boleh jalan, tak sakit pun!” Ibu terlalu gembira lantas menelefon ayah di pejabat, ayah terus mengambil cuti dan pulang segera ke rumah serta menimang-nimang saya penuh kegembiraan. Malamnya kami sekeluarga ke rumah Tok Mat untuk mengucapkan terima kasih kepadanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;..bersambung ke Mistik Tok Mat II.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-8329646299287780517?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8329646299287780517'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8329646299287780517'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/04/mistik-tok-mat-i.html' title='Mistik Tok Mat I'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8i3jZE-MMI/AAAAAAAAADY/Sf7148dHt0Y/s72-c/002.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-8647216383947671802</id><published>2010-04-06T06:35:00.010+01:00</published><updated>2010-12-18T08:24:19.802Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='usm'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='battleground'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='universiti sains malaysia'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rotu'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desa c'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='army truck'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desasiswa c'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ghost'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desa cahaya'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rotu usm'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desasiswa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='hostel'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='army camp'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desasiswa cahaya'/><title type='text'>The Army Truck - Encounter with Ghost..The Fourth Time..</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7t8ikNepfI/AAAAAAAAABQ/eBluKU_fWUc/s1600/007.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7t8ikNepfI/AAAAAAAAABQ/eBluKU_fWUc/s320/007.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5457092306767095282" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;I was in my second year when it happened. This time I was staying at a different hostel, Desasiswa Cahaya or Desa C, just next to Desasiswa Permai. But the occurrence did not happened there. It happened one night  when my best friend and I were walking back to our hostel. We had just finished some work at our studio, it was actually early morning around 4.00 am, and was drizzling. We walked together in the rain under one umbrella. My friend and I were feeling extra scared that morning. We tried to walk fast but it was too dark.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suddenly an army truck passed by and then stopped. It was quite normal for an army truck to go in and out of our campus, since there is a ROTU centre in the campus. I myself was once a ROTU but had to drop-out of it due to my packed schedule. The person next to the driver waved his hand signalling us to get into  the back of the truck. We looked at each other, we thought why not, but how do we climb up the truck, it was quite high. Surprisingly both the army did not get out to open the back of the truck and help us to climb up. That was quite unbelievable, but we decided to climb up the truck no matter what. So I helped to push up my friend and then she pulled me up. Yippee! We finally managed to climb up, and the army immediately drove off heading towards our hostel. We almost fell off from our seat. We were quite shocked to find that they seemed to know the way without us telling and showing. So we asked them whether they know where they should send us. They suddenly said in stern voices, “Kami tahu, ni tempat kami main-main. (We know, this is our playground.)” We quickly got down and they drove off. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When we reached our hostel block, a group of girls were still up studying together at the lobby lounge. So they asked us where we had been and why we were so brave to walk in that kind of weather at that particular time. We told them that we were sent back by an army truck from the ROTU unit. One of the girls’ eyes almost popped out of their sockets the moment we told them of the ROTU army truck. She was a senior and a ROTU herself, and to her knowledge NO trucks will be moving in and out of campus after office hours. There were no reasons for them to do so and any vehicle movement must be recorded. So to clarify the matter, she said she will check with the ROTU office the next day. The answer was as expected, no army trucks were around at all at that time and no record of any movement of any vehicle. The ROTU office was closed after office hours on that particular day.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My friend and I must have met with two ‘friendly ghosts’ who ‘drove’ us back safely. Just in a bid to console myself, I suddenly remembered being told that the campus was once upon a time, a battleground and an army camp.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-8647216383947671802?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8647216383947671802'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8647216383947671802'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/04/encounter-with-ghostthe-fourth-time.html' title='The Army Truck - Encounter with Ghost..The Fourth Time..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7t8ikNepfI/AAAAAAAAABQ/eBluKU_fWUc/s72-c/007.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-8389324274139195610</id><published>2010-04-06T06:08:00.011+01:00</published><updated>2010-04-09T06:10:58.606+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='usm'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='universiti sains malaysia'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='hairy'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ayatul qursi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rotu'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ghost'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desa permai'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rotu usm'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ayat kursi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desasiswa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desasiswa permai'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ayat qursi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='black'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='dream'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='desa e'/><title type='text'>The Permai Ghost - Encounter with Ghost..The Third Time..</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7t-22jp_VI/AAAAAAAAABY/2P6ro2plzYw/s1600/004.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7t-22jp_VI/AAAAAAAAABY/2P6ro2plzYw/s320/004.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5457094854312590674" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;This time I was already in a university up north of Malaysia. It happened when I was in my first year. I was among the lucky ones to be sent to the newest hostel in campus, the Desasiswa Permai, in short Desa E. And to top it all, I got a room at the top floor and the very last room at the end of the corridor. There were only two rooms on the floor and next to my room was the toilet inclusive of  the laundry sinks. A few steps below were the next level, the hostel was designed with split levels all over its building.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My room mate was an Eurasian girl, Rachel. She is one of the nicest person I have ever met in my journey. She was from PJ, so she went home most of the weekends and semester breaks. As for me, sometimes I had to stay back at the hostel during semester breaks because I did not have enough money to go anywhere, and because of the nature of my assignments. There were a few other girls around but they were on the other levels. Once I was the only one who stayed back on the top most floor. I normally slept with the littlest light that came from my study table.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7uFsJeY_6I/AAAAAAAAACI/YH5HxYNAb8o/s1600/005.JPG"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7uFsJeY_6I/AAAAAAAAACI/YH5HxYNAb8o/s200/005.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5457102366993612706" /&gt;&lt;/a&gt;One night, as I was sleeping alone, I suddenly felt my bed shaking. I thought I was dreaming, so I sat on my bed and waited for awhile before resuming my sleep again. I was sure I was already wide awake, when the bed was shaken again. I looked around and I could see it was actually shaking. Then it stopped and transferred to the door. The door knob was then shaking as if someone was outside and trying to open it. I was so scared, but at the same time angry, I wanted to end the torturous moment. I suddenly became brave, got up from my bed, went to the door and opened it. Tadaa..nobody was outside. I walked a few steps into the corridor to check if anybody was trying to play a trick on me, but there was none.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As I was about to re-enter my room, the door knob of the room opposite mine was shaking, as if someone was trying to open it from inside of the room. I was nearly mad at that time, I went to hold the knob and shake it myself. It kept on shaking until I got fade-up and went back into my own room. I locked my door, put a chair, got on my bed and read some surahs from the Quran. Then I went back to sleep with all the lights on till the next day. Nothing happened. I won.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But the disturbances did not stopped there..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Another time it happened when my room-mate was around, and in broad daylight. I was sleeping as I had just submitted a project and had not been sleeping the previous night. In my sleep, I dreamt a big black hairy thing was on top of me and I almost could not breath and move. Then I realised I was already awaken and I could see Rachel standing in the room. I could feel the big black hairy thing on top of me, I tried to recite the Ayatul Qursi, it went so slow, I thought I must have taken around twenty minutes to complete it. I struggled with the recitation but managed to complete it and the Thing disappeared the moment I finished the last sentence of the Qursi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On other nights, I sometimes heard a very high-pitched scream on the roof-top, and dreamt of some of the worst dreams in my life, ever. It happened to Rachel too, until she sometimes did not want  to come back to the room, and became a squatter at her best friend`s room downstairs. Once I simply fell down in the room and broke my arm, for nothing, the doctor refused to believe me. Rachel also got into a freak motor-cycle accident, where the rider was not injured at all, while she was seriously injured on her knees and could not walk up the stairs for months. So she had to stay at another room downstairs for quite some time, leaving me all alone to survive in the room. Well I managed to get through it all for one complete year and came out alive and kicking!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-8389324274139195610?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8389324274139195610'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8389324274139195610'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/04/encounter-with-ghostthe-third-time.html' title='The Permai Ghost - Encounter with Ghost..The Third Time..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7t-22jp_VI/AAAAAAAAABY/2P6ro2plzYw/s72-c/004.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-5533864979487476572</id><published>2010-03-08T17:59:00.007Z</published><updated>2010-04-09T11:28:26.345+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Saujana'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ghost'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Johor'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='government quarters'/><title type='text'>The Banana Tree Girl - Encounter with Ghost?..The Second Time..</title><content type='html'>After my father passed away, we stayed on at the government house, received special permission from the government because we did not have our own house yet. The house was just next to the Saujana, the Johor Menteri Besar`s official residence, now all the government  houses  had been demolished to make way for the development of the Saujana Condominium.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;With the absence of my father, my mother`s favourite brother Archer came to join us. Every night we will sit at the flower boxes, just outside the door,  in front of the house. We  talked and talked until 2.00 to 3.00 am. One night, or rather early morning around 1.00 am, a girl suddenly appeared in front of our house. She asked us to accompany her back to her house down the road, said she is afraid to walk alone. So my uncle, still a bachelor at that time, jumped to her rescue, my brother also could not resist the temptation. My mother being the suspicious one, asked me to follow them, so I went along.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S78A23VXzXI/AAAAAAAAACo/nf99vW4OgQY/s1600/banana.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 256px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S78A23VXzXI/AAAAAAAAACo/nf99vW4OgQY/s320/banana.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5458082215962856818" /&gt;&lt;/a&gt;We walked passed the MB`s house to another group of government quarters. It was dark, all the houses were closed, and the environment was really quiet, everybody must be sleeping tight, except us the nocturnal. Suddenly, the girl walked fast ahead of us towards a group of banana trees and some bushes, where it was really dark. I immediately pulled my uncle`s hand to stop him from following the girl, he seemed stunt too. The girl waved, smiled and point to the bushes. Then she just vanished! I was so frightened I actually ran to the nearest house to knock and wake them, then I suddenly came to my senses, and decided to go back home as soon as possible. I saw my brother and my uncle staring blankly without uttering any words, so I pulled them back to head home. We did not say a single word until we reached home safely. Then only we talked about the strange occurrence that just took place.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We then remembered about the infamous eerie stories people had gossiped about the stretch of road just next to my house. It all originated from the accidents that happened almost every week at the junction down the road. People had said that the spirits of the people died in the accidents always roam that particular stretch of road. After that occurrence, we stayed in the house  after midnight, and make sure we closed all the windows. It was better to have our chit-chat inside, with the TV on and coffee and keropok ikan (fish cracker) on the side.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-5533864979487476572?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5533864979487476572'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5533864979487476572'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/03/encounter-with-ghostthe-second-time.html' title='The Banana Tree Girl - Encounter with Ghost?..The Second Time..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S78A23VXzXI/AAAAAAAAACo/nf99vW4OgQY/s72-c/banana.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-390407980101695452</id><published>2010-03-03T16:50:00.004Z</published><updated>2010-04-11T19:05:02.226+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='entities'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ghost'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='scared'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='encounter'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='paranormal'/><title type='text'>The Roomate - Encounter With Ghosts?!..the first time..</title><content type='html'>In my life, I have met with ghosts several times, you may call it ghosts, paranormal entities or what, but the point is, I was scared.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;My first encounter with ghost was when I was around 16 years old and my family and I were staying at a government house. It was a semi-detached house with a courtyard in the middle of the house. My parents both work and me and my brother went to morning session school. I reached home at noon alone, while my brother normally came back late in the evening, he had to attend to some co-curricular activities in school.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I reached home, I would take my bath before doing any other things. So a few times when I was in the bathroom, I would hear noises in the kitchen as if someone was washing dishes and rearranging the pots and the cutleries. So I went out to check if my mother had come back, but no one was around. It happened many times until I got used to it, and just ignored it the next time it happened.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8IPG2TllDI/AAAAAAAAAC4/h_TIcK1DhtM/s1600/openwindow.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8IPG2TllDI/AAAAAAAAAC4/h_TIcK1DhtM/s320/openwindow.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5458942308657763378" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Then one night..my brother and I were sleeping in the same room, he was in the bed near the window, I was in the other bed further in. The window was opened, my father never believed in ghost and always insisted for the windows to be opened to let fresh air in. As we were deep in our sleep, my brother suddenly jumped into my bed, crawled into my blanket, and whispered “takut, takut (i`m scared, scared)”. I asked him “kenapa ni? (why?)”, and he said “ada orang dekat tingkap, muka dia teruk, pecah-pecah! (somebody is at the window, his face is terrible, smashed!)”. “Hah??”  I wasn’t going to let myself see `the thing`, so I stayed in the blanket, hugged my brother and pulled the blanket tighter to cover ourselves.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I shouted from inside the blanket, “Mak, mak, takut, ada hantu! (Mum, Mum, we are scared, got ghost!)” My parents came running in, they calmed us down, and my father closed all the windows, and asked us to join them in their bedroom for the night. Later on we realised that the occupant before us had a one and only son, and he was killed in a terrible motor-cycle accident, and that my room was actually his room. Hmmm..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-390407980101695452?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/390407980101695452'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/390407980101695452'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2010/03/encounter-with-ghoststhe-first-time.html' title='The Roomate - Encounter With Ghosts?!..the first time..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S8IPG2TllDI/AAAAAAAAAC4/h_TIcK1DhtM/s72-c/openwindow.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-1569839975711374069</id><published>2009-07-29T06:11:00.013+01:00</published><updated>2010-04-09T05:48:30.299+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='fly'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='flight'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='train'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='coach'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='check-in'/><title type='text'>My first ever flight..</title><content type='html'>Do you remember the first time you fly..I mean taking a flight..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7uENmceJ6I/AAAAAAAAACA/hMVK2W0etk0/s1600/006.JPG"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7uENmceJ6I/AAAAAAAAACA/hMVK2W0etk0/s320/006.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5457100742682617762" /&gt;&lt;/a&gt;Well mine was like twenty years ago, when I was with my first real job after uni. During my years in uni far up north, I never had the chance to take a flight, could not afford the cost at that time. I used to take the train and mind you I had to take the non-airconditioned coach. Imagine travelling almost 12 hours from the southern end of the Peninsular to the most northern part of the Peninsular..by the time I reached The Pearl Island, my face was already full of dust. Hmmm..those were the days, those things that made me who I am today.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Back to my first flight..my first ever destination was to Kota Bharu, Kelantan and my assignment was to stay for one month, to start off the organization of our new team there. I had to go there alone, and to check in a hotel all by myself, and the next day I had to go to the new office, to introduce myself and to start the ball rolling. Wow that was quite a deal for someone so new and fresh..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I didnt even know how to get myself into the plane, but I have heard people mentioning the word check-in, so that should be okay I guess. The first thing I did was to make sure I arrived at the airport early. Then I looked around and searched for signages. Next I was already checking-in, I was the first one to do so for the flight..a little funny I guess. Then I walked slowly and looked for my departure lounge. Everything went well. The key word is, when you dont know and are not sure of anything, do it systematically, follow the instruction and procedure, and you are going to be fine.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;A HREF="http://www.faragaya.blogspot.com/2009_07_22_archive.html"&gt;Sikap Terpuji Di dalam Kapal Terbang&lt;/A&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-----------------------------------------------------------&lt;br /&gt;Happiness is only REAL when SHARED&lt;br /&gt;-----------------------------------------------------------&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-1569839975711374069?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/1569839975711374069'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/1569839975711374069'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2009/07/my-first-ever-flight.html' title='My first ever flight..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7uENmceJ6I/AAAAAAAAACA/hMVK2W0etk0/s72-c/006.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-1930334915460346772</id><published>2009-07-08T07:52:00.001+01:00</published><updated>2009-07-29T06:50:11.819+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='needy'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='charity'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='patient'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='contracts'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='prayer'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='orphans'/><title type='text'>reminder to self..</title><content type='html'>AL-BAQARAH&lt;br /&gt;Section 22 : Retaliation and Bequests&lt;br /&gt;--------------------------------------&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;177 : It is not righteousness that ye turn your faces towards East or West; but it is righteousness - to believe in God and the Last Day, and the Angels, and the Book, and the Messengers, to spend of your Substance, out of love for Him, for your kin, for orphans, for the needy, for the wayfarer, for those who ask, and for the ransom of slaves; to be steadfast in prayer, and practice regular charity; to fulfil the contracts which ye have made; and to be firm and patient, in pain (or suffering) and adversity, and throughout all periods of panic. Such are the people of truth, the God-fearing.&lt;br /&gt;=====================================================================================&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;AL-BAQARAH&lt;br /&gt;Pokok-pokok Kebajikan&lt;br /&gt;-----------------------&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;177 : Bukanlah menghadapkan wajahmu ke arah timur dan barat itu suatu kebajikan, akan tetapi sesungguhnya kebajikan itu ialah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;beriman kepada Allah, hari kemudian, malaikat-malaikat, kitab-kitab, nabi-nabi dan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;memberikan harta yang dicintainya kepada kerabatnya, anak-anak yatim, orang-orang miskin, musafir (yang memerlukan pertolongan) dan orang-orang yang meminta-minta, dan (memerdekakan) hamba sahaya,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;mendirikan shalat,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan menunaikan zakat,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan orang-orang yang menepati janjinya apabila ia berjanji,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan orang-orang yang sabar dalam kesempitan, penderitaan dan dalam peperangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka itulah orang-orang yang benar-benar (imannya); dan mereka itulah orang-orang yang bertakwa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;====================================================================================&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-1930334915460346772?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/1930334915460346772'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/1930334915460346772'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2009/07/reminder-to-self.html' title='reminder to self..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-8319662683698424045</id><published>2009-06-29T14:01:00.000+01:00</published><updated>2009-06-29T14:22:02.713+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='childhood'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='michael jackson'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mikaeel'/><title type='text'>MJ`s.. Childhood</title><content type='html'>Childhood - by d one n only Man in The Mirror, d greatest, most misunderstood, loveable person, d Genius..Michael 'Mikaeel' Jackson..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Have you seen my Childhood?&lt;br /&gt;I'm searching for the world that I come from&lt;br /&gt;'Cause I've been looking around&lt;br /&gt;In the lost and found of my heart...&lt;br /&gt;No one understands me&lt;br /&gt;They view it as such strange eccentricities...&lt;br /&gt;'Cause I keep kidding around&lt;br /&gt;Like a child, but pardon me...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;People say I'm not okay&lt;br /&gt;'Cause I love such elementary things...&lt;br /&gt;It's been my fate to compensate,&lt;br /&gt;for the Childhood&lt;br /&gt;I've never known...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Have you seen my Childhood?&lt;br /&gt;I'm searching for that wonder in my youth&lt;br /&gt;Like pirates in adventurous dreams,&lt;br /&gt;Of conquest and kings on the throne...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Before you judge me, try hard to love me,&lt;br /&gt;Look within your heart then ask,&lt;br /&gt;Have you seen my Childhood?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;People say I'm strange that way&lt;br /&gt;'Cause I love such elementary things,&lt;br /&gt;It's been my fate to compensate,&lt;br /&gt;for the Childhood (Childhood) I've never known...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Have you seen my Childhood?&lt;br /&gt;I'm searching for that wonder in my youth&lt;br /&gt;Like fantastical stories to share&lt;br /&gt;But the dreams I would dare, watch me fly...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Before you judge me, try hard to love me.&lt;br /&gt;The painful youth I've had&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Have you seen my Childhood....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-8319662683698424045?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8319662683698424045'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/8319662683698424045'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2009/06/mjs-childhood.html' title='MJ`s.. Childhood'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-5815476878762171528</id><published>2009-06-29T12:39:00.001+01:00</published><updated>2011-02-19T04:05:46.499Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cat'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pet'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='love'/><title type='text'>Poppy in memory..</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/Ski32-QjXpI/AAAAAAAAABI/i-YZ85BWjoU/s1600-h/poppy3.jpg"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/Ski32-QjXpI/AAAAAAAAABI/i-YZ85BWjoU/s320/poppy3.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5352730312183078546" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/Ski2q5CgczI/AAAAAAAAAA4/_yGHQmtlHz8/s1600-h/poppy2.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 80px; height: 60px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/Ski2q5CgczI/AAAAAAAAAA4/_yGHQmtlHz8/s320/poppy2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5352729005111931698" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/Ski2X7cNbEI/AAAAAAAAAAw/JOWjX00Slww/s1600-h/poppy1.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 160px; height: 120px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/Ski2X7cNbEI/AAAAAAAAAAw/JOWjX00Slww/s320/poppy1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5352728679339093058" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Poppy is one of those who have touched my heart so much..who made me do things I myself never thought I`d do. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;He was once a stray kitten who used to play around in front of the lifts to my mama`s apartment. My mama, my brother and me used to feed him with catfood and milk. So whenever we came back, Poppy would just popped in infront of us from nowhere, hence the name poppy. Then my mama said, every morning he would wait for mama in front of the condominium`s lift on ground floor for hours, until she came out to go to the shop or the supermarket. That was when we took him in, and Poppy became family. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;One day, Poppy didnt come back from his evening walk. The next day my mama was on her way out, when she saw Poppy under the stairs, trying to meow and move but couldnt. My mama immediately called me, and I asked her to take Poppy back to the house. He was badly injured on his back legs and back part. His body was shaking and he couldnt move. Later we found out that he was hit by a car and the driver just took a peep and drove up. One lady picked him up and put him under the stairs. We then brought Poppy to a vet, and immediately the doc said, "Oh he`s gonna be paralysed." Poppy was pumped, a lot of liquid and blood came out of his tummy and he was given some injection and medication and we brought him back still sleeping.A few hours later Poppy regained consciousness. He was paralysed and we were asked to buy some medication from the pharmacy for his nerves..to try to get him to be able to walk again. It was a 50-50 chance, the doctor said. So for the next 6 months, we cared for Poppy, fed him, nursed him, cleaned him, played with him and pampered him a lot.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We gave our best to Poppy. And when the weather became hotter and the temperature rose up and up, Poppy became weaker and weaker and refused to fight for his survival. He turned his face away from us, refused to look us in the eye, refused to eat and drink. We forced him to drink by injecting water, right to the last minute, but he refused to accept. Then he looked at me right in the eyes as if saying, "Let me go." So I told everybody, "Ok let him go." My brother couldnt bear to see Poppy leaves, so he went out. Me and my mama, we waited beside him. I stroked him and saw he coughed three times and then he was gone. My Poppy is dead. He was loved to the very end and I was contented.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-5815476878762171528?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5815476878762171528'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5815476878762171528'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2009/06/poppy-in-memory.html' title='Poppy in memory..'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/Ski32-QjXpI/AAAAAAAAABI/i-YZ85BWjoU/s72-c/poppy3.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7113203458428946102.post-5325560396708852791</id><published>2009-06-22T12:04:00.009+01:00</published><updated>2010-04-20T05:40:20.985+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='daddy'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='fathers day'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='love'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='father'/><title type='text'>Happy Fathers Day..my daddy loves me....</title><content type='html'>Note - This post was written off-the-cuff, in the spirit of Fathers Day, it has not been edited yet. Please bear with me for any mistakes. So, just enjoy my writings..it wont be perfect and flawless..&lt;br /&gt;--------------------------------------------------------------------------------- &lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7uIBK1Z8qI/AAAAAAAAACQ/oHqbQegR4BY/s1600/012.JPG"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7uIBK1Z8qI/AAAAAAAAACQ/oHqbQegR4BY/s320/012.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5457104927159087778" /&gt;&lt;/a&gt;My daddy loves me so much..and nobody in this world could ever replace him, not even existing husband and past lovers. My daddy`s loves know no boundaries and there is nothing in this world that will be better than his love.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was born 45 years ago on the 29th of December in Sultanah Aminah`s Hospital in Johor Bahru, and that is in the most southern tip of Peninsular Malaysia, just next to Singapore. My birth was celebrated as I was the first grandchild in my mama`s family. According to my mama, my father made the funniest and weirdest rule, that who ever wanted to touch me, they would first have to wash both hands with 'Dettol', then only they could see or with luck touch me. Hahaha..crazy guy. Then for the next five years, my birthdays were celebrated with parties and feasts. He would buy me at least 5 pairs of clothes and 2 pairs of shoes for my birthday. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I was six I had to start school and no more parties were allowed. My father taught me how to read at an early age, and by five I was already reading Life Magazine, The National Geographic, Readers Digest and Majalah Wanita. He taught me the simplest way to mathematics, how to just use your fingers to calculate. He taught me a lot of nursery rhymes, I can still remember up till now..Twinkle-twinkle Little Stars, Rockabye Baby, Little Red Indians, Old McDonald, Mary Had a Little Lamb,..and many more. My father told me stories like who Mumtaz Mahal was, and why Taj Mahal was built by Shah Jahan. He even said that I was named after Farah Pahlavi. We had so much fun listening to his stories.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My father would pick me up, hold me and dance with me to the sound of The Beatles. His favourite was Hey Jude. There will never be a man better than my dad. When I was in uni and had to travel thousand of miles away from home, my father taught me to drink 'Livita' to freshen up. I still take it now, upgraded to 'Livita Honey' though...hehehe..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I was taking my final exam for secondary school (SPM), dad stayed up with me and wouldnt sleep until I stopped studying..well, since I always studied last minute, dad had to endure it too. On the day the final exams result came out, dad secretly called the Education department and got the news first before me and by the time I went to school,took my result, he was there to open up his arms and hugged me. And then he let me go and asked me to go celebrate with my friends. Dad..you are the best! Dad also let me watched Jamal Abdillah`s concert, one week before my final exam, he got the best front tickets for me and Shikin`s dad took us to the concert. That was so great..me and Shikin used to laugh off our craziness, how we pushed through the crowds and gate-crashed into the VIP room and our mouth went wide opened when we rubbed shoulders with Arwah Sudirman and Noor Kumalasari and even took photo with Jamal..we still have the photo too, thanks to Shikin. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I was offered a matriculation course at a residential school, dad said that I didnt have to go if I have even the slightest hesitation. He had arranged for me to be an air stewardess wih Malaysia Airline, as plan B. (My father was a friend to someone in MAS. ps: I wonder what I`ll be if I had taken that path..). &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;He never force me to do anything, I have the freedom to choose and do what I want at an early age. My father had actually given me the best thing..that is the freedom of choice, the freedom to speak my mind and be who I want to be..and that was the precious gift I`ve ever received from my father. I was never showered with material things but we were okay..My father gave me the most precious and priceless gift..He taught me how to use my head, to think, to decide, to make choices, to say no, to speak my mind, and to have my own opinion. He let me make mistakes and taught me how to overcome them with cool and calmness.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My father didnt even scold my brother when the guy didnt pass his mid secondary exam (SRP) with flying colors. He said it was okay to fail and it is not the end of life, and we are still his children no matter what. There was no pressure at all living with my father. I was happy all the way, despite our monetary shortage. I was not force to do anything. He just guided us and let us make our own choices.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My father was a well groomed handsome man. He only wore imported shirts or tailored made shirts, and made sure we dressed well too. It was like all or nothing for him. Though we seldom have new clothes and shoes, when we did, they will be imported ones bought in Singapore..haha..In between shopping, he would bring us to the same restaurant called The Rendezvous Cafe, and the opening meal would be ice-creams and curry-puffs..the nicest I`ve ever tasted. Then when he had some extra money, he would bring us for dinner at the best restaurant at that time in JB, The Wato Inn, for a splurge on Chilli Crabs...well, of coz those were the best Chilli Crabs I`ve ever tasted in my life. We also used to go for dinner at Pasar Makan (The Eating Market) where tables and stools were made of stones, in an open air space. Dad would order all kinds of satay..satay hati, satay perut, satay daging with ketupat and onions. Being a well groomed man, my father would make sure his hair were in place all the time and his shoes were clean and shining. He would checked on our shoes, cleaned it and polished it. Before any outings, my father would asked us what we`d be wearing and asked us to parade infront of him and he would checked on the appropriateness of the clothes. He bought me a pair of high-heel and a maxi from a boutique when I was just ten years old. I had the best days being my father`s daughter, and there were never a moment I regretted. Whatever flaws he had,  I accepted, that was him, he was my father, he loves me, my daddy loves me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Arwah Abah left me on the second day of Eidul-Fitr in 1986. On that unfortunate day, dad went out with his friends, suddenly dropped by home, called out for mama, my brother and me. I was in the bath, and he insisted to see me, so I came out and asked him why, he said nothing, he just had to see me. Then he said goodbye and went out again with his friends. The next time I saw him was 12 hours later at the hospital, lying motionless on a stretcher. He had a heart-attack, his third time at that time, and didnt have the chance to take his pill. He succumbed to it. Later I found out from his death certificate that his approximate time of death was 10.00pm and I remembered that exactly at that time, my heart suddenly stopped for a while, and I couldnt move and breathe for a moment. I was wondering why, and then I knew..that was when my father left me, we had a connection coz he loves me so much..my daddy loves me..still..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;AL-FATIHAH..Zakaria Al-Kably &lt;br /&gt;26 April 1934 - 10 June 1986&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Happy Fathers Day to all...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;--------------------------------------------------------------------------------&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7113203458428946102-5325560396708852791?l=farasfragment.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5325560396708852791'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7113203458428946102/posts/default/5325560396708852791'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://farasfragment.blogspot.com/2009/06/happy-fathers-daymy-daddy-loves-me.html' title='Happy Fathers Day..my daddy loves me....'/><author><name>Fara Al-Kably</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12484855773370526372</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/TAe-ArKWHDI/AAAAAAAAAHw/mBAeUKr_91A/S220/farawindows.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_KDzYNQ0CkTg/S7uIBK1Z8qI/AAAAAAAAACQ/oHqbQegR4BY/s72-c/012.JPG' height='72' width='72'/></entry></feed>
